Publicerad: 2005-06-09den-svenske.com

900 stolta svenskar marscherade i huvudstaden

På många håll i landet "firades" nationaldagen som en mångkulturens dag med människor av allehanda rastillhörigheter viftandes med svenska fanor och lyssnandes till demokratiska tal om att "Sverige är allas land och att den svenska nationaldagen är alla människors dag". Sveriges sanna nationalister samlades istället i Stockholm. När Sveriges nationaldag äntligen blivit en helgdag kallade Sveriges nationella organisationer och partier till ett gemensamt firande av nationaldagen i vår huvudstad.

Efter en helg med allt annat än bra väder var det många som trodde att en del nationalister kanske skulle svika och att samlingen därför inte skulle bli så stor, men så blev det knappast. Firandet som gick under namnet "Folkets marsch" lockade inte mindre än ca 900 stolta svenskar till samlingsplatsen och även denna gång visade sig vädret vara på de svenska försvararnas sida.

Uppställning

NSF:s uppställning i demonstrationståget börjar ta form

Den Svenske Nationalsocialisten delades ut till en stor mängd svenskar vid samlingsplatsen och utmed demonstrationen.

När deltagarna samlats på Odenplan ställde de upp i led med fyra i bredd efter respektive organisations- eller partifana och snart sträckte sig demonstrationståget runt hela Odenplan.

I spetsen för demonstrationståget gick trumslagare samt en fanborg bestående av ett tjugotal svenska fanor och utmed hela demonstrationståget fanns olika banderoller. I leden återfanns även många som ännu inte organiserat sig men efter nationaldagsfirandet kommer många av dem säkerligen att ansluta sig till de kämpande leden för att effektivt kämpa för Sverige.

Marsch förbi fiendens byggnader

Demonstrationen pågick under en dryg timme och marschen genomfördes i Stockholms centrala delar där den beskådades av en stor skara svenskar. Tåget gick även förbi ett flertal av de byggnader som idag huserar vårt folks fiender och många av dessa bör känna oro över det svenska uppvaknandet. De Svenskar som fick möjlighet att se både demokraternas anti-svenska arrangemang och det sant nationalistiska kan knappast ha tagit miste på vilka det är som företräder det svenska folket och vilka som vill förgöra det. Efter en värdig marsch nådde nationalisterna fram till Smeduddsbadet vid Rålambshovsparken som var dagens mål. På den idylliska platsen möttes deltagarna av nationell musik och förfriskningar i form av både kall och varm dryck.

Nationalsång och politiska tal

När samtliga deltagare i tåget hade nått fram och ytterligare personer anslutit sig till firandet uppskattas samlingen ha uppbådat närmare 1 000 nationalister, gamla såväl som unga. Som inledning på firandet sjöngs sedan Sveriges nationalsång gemensamt av deltagarna.

Därpå hälsade dagens konferencier, Robert Vesterlund, alla välkomna och presenterade sedan dagens första talare.

Andreas Wallentin, Magnus Söderman, Thomas Ölund och Henrik Johansson

Andreas Wallentin var först ut på talarlistan och talade denna gång som oorganiserad demokrat efter att han lämnat NDU. Nästa talare var Magnus Söderman från Svenska motståndsrörelsen som gick till angrepp mot den demokratiska ledningen med Göran Persson i spetsen. Söderman avslutade sedan med att poängtera vikten av organisering och uppmanade de oorganiserade att genast sluta upp i kampen.

Efter dessa inledande tal framförde trubadurer låtar från det nysläppta CD-albumet Motståndssånger innan det var dags för dagens tredje talare, Thomas Ölund, från Blood and Honour.

Ölund sade bland annat att en sann opposition idag inte sitter i statsapparaten utan skall vara en del av folket. -Den sanna oppositionen är nationell!

Daniel Höglund höll ett kraftfullt och mycket uppskattat tal

Dagens fjärde talare var Daniel Höglund från Nationalsocialistisk front.

Höglund inledde med att tala om anledningen till att firandet av nationaldagen är just den 6 juni; Gustav Vasas kamp för ett fritt Sverige, hur han lyckades ena svenskarna för att slå tillbaka de danska ockupanter som då intagit landet och slutligen krönas som Sveriges konung den 6 juni 1523.

Han fortsatte sedan att tala om hur dagens ockupanter är än farligare än de på 1500-talet då det idag är hela vår folkstam som är hotad.

Nationaldagen borde vara en dag att fira Sverige, svenskarna och den svenska nationalstaten, men istället ser vi idag hur dagens ockupanter använder samma lömska taktik som de utländska ockupanterna gjorde på 1500-talet. De styrande av idag bjuder till fest med ett lika dödligt resultat med den enda skillnaden att de styrande folkförrädarna inte behöver utdela ett enda hugg eller ett enda slag, de får inget blod på sina händer. Nej istället får de svenskarna att bokstavligen fira och applådera sin egen undergång och denna gång är det inte bara en utvald skara som hoppas på att få fira sin egen död utan idag förintas hela vår folkstam i ett folkmord som drivs på av demokrater och de främmande beslutsfattare som i allra högsta grad ligger bakom den etniska rensningen av Sverige.

Vidare påtalade även Höglund vikten av att organisera sig för att vårt folk skall kunna ta makten över sitt eget öde och han uppmanade de oorganiserade deltagarna till att sluta upp i leden för att varje dag kämpa för folket:

Idag på Sveriges nationaldag hyllar vi den kamp våra förfäder offrat allt för, enbart för att vi skall leva idag och vandra på den jord de lyckades försvara med sina liv.

Vi som samlats här idag skapar framtiden, vi är vår tids frihetskämpar. Idag är kampen vår, och precis som tidigare i historien då vårt folk varit hotat pågår striden inte då och då, eller är en liten del av våra liv utan kampen måste föras varje dag, den måste vara våra liv – det är vi skyldiga vårt folk och våra stolta förfäder!

Dagens femte och sista talare var Henrik Johansson från Nordiska Förbundet.

Johansson ironiserade över de styrande partierna och talade om det självförakt som finns hos en stor del av svenskarna på grund av den indoktrinering som drivs på av etablissemanget.

Därefter tog åter trubadurerna vid och patrioterna fortsatte sedan firandet med gamla och nya bekanta i det vackra vädret.

Nationaldagsfirandet var absolut värdigt Sverige och svenskarna. Den kämpaglöd som väcktes och nytändes hos många av deltagarna kommer säkerligen att ge sken av sig i det kommande politiska arbetet för att befria landet.