Publicerad: 2005-04-07Henrik Garfvé

Judisk "entreprenör" går i bräschen för degenererad leksaksindustri

Isaac Larian stoltserar med sina Bratz-dockor

Att de för vårt folk fientliga krafter som verkar för mångkultur och kulturellt förfall inte begränsar sig till strikt politiska arenor, torde inte komma som någon nyhet för den initierade läsaren. Destruktiva angrepp mot vårt folks genetiska och kulturella integritet har skett, och pågår även i detta nu, inom en rad vitt skilda områden. Ett talande exempel utgörs av den kontrollerade massmedian, vars ständiga närvaro i människors vardagsliv har bidragit till samhällets degenerering som ingen annan institution. Ett viktigt led i denna process har onekligen varit formandet, eller rättare sagt deformeringen, av unga människors attityder, något som länge prioriterats av mediamagnaterna. Detta är en ambition som nu även drivs flitigt inom ett område som i jämförelse med massmediebolagen sällan hamnar i blickfånget för det nationella motståndet, nämligen leksaksindustrin. På senare år har alltmer vulgära initiativ lanserats inom denna bransch som uppvisar slående likheter med den massmediala propagandan, både ifråga om initiativens destruktiva innehåll och dess judiska upphovsmakare.

Mångkulturella och halvpornografiska dockor invaderar barnkammare runtom i världen

Den internationella leksaksindustrins obestridliga stjärnskott sedan några år tillbaka är bolaget MGA Entertainment. Företagets paradprodukt är en numera mycket omfattande dockserie vid namnet Bratz. För de som ännu inte haft obehaget att stifta bekantskap med dessa dockor kan sägas att de på ett mycket adekvat vis speglar vårt urartade samhälles mörkaste sidor. De s.k. Bratz-dockorna föreställer tonårsflickor som kan sägas utgöra spjutspetsen för en degenererad ungdomskultur som sorgligt nog håller på att breda ut sig även i verkligheten. Främst är det två aspekter som är slående vid första anblicken. Dels har de olika dockorna skild rastillhörighet, vilket sätter en påtagligt mångkulturell stämpel på Bratz-gänget. Dels har också alla dockorna det gemensamt att de uteslutande är vulgärt sminkade och klädda, något som även skänker Bratz-serien en unket översexualiserad prägel. Det är således två, var för sig, destruktiva budskap som undfägnas de barn vars föräldrar inte har vett nog att portförbjuda MGA:s dubbelt perverterade "leksaker".

Tyvärr förefaller de föräldrar som köper Bratz-dockor utgöra en ansenlig skara människor. För nästan exakt ett halvår sedan rapporterades att 80 miljoner Bratz-dockor har sålts världen över, sedan de lanserades strax efter millenniumskiftet. MGA stoltserar därutöver med otaliga priser från diverse leksaksaffärskedjor på sin hemsida. Bratz och MGA:s framgångssaga är således ett beklämmande faktum.

Vad är det då som får Bratz-dockorna att gå hem hos barn och därmed bli internationella bästsäljare i Nordamerika, Europa och Australien? I en artikel publicerad på amerikanska CNN:s hemsida görs en lika intressant som självklar koppling till de trendsättande massmediabolagen:

Barn gillar att se dockor som liknar det som de ser på MTV och Disney Channel, som är lite mer trendiga.

Och visst kan sambandet sägas vara övertydligt, för vad är det som exempelvis MTV dygnet runt kablar ut till miljontals unga tittare, om inte mångrasliga och halvpornografiska musikvideos? Bratz-dockorna framstår som nästan identiska kopior av de motbjudande musikidoler, alstrade av bl.a. MTV, som blivit förebilder för otaliga barn och ungdomar. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer för övrigt Bratz själva att synas i tv. New York Post rapporterade i slutet av mars i år att en animerad tv-serie med dockorna är under produktion och förväntas bli klar i september i år.

Den gemensamma nämnaren

Det samband som beskrivits ovan är i allra högsta grad oroväckande. På våra barns bekostnad är ett symbiotiskt förhållande, genomsyrat av mångkultur och moralisk dekadens, i färd med att växa fram mellan leksaksindustri och massmediabolag. Detta fenomen hotar förvisso att eskalera den destruktiva utveckling ifråga om mångkultur och kulturell degenerering som redan har anfrätt Västvärlden till oigenkännlighet. Att exponera de inblandade företagen är följaktligen av stort värde, i synnerhet då de ledande personerna bakom företagen har något gemensamt ifråga om raslig härkomst, som i allra högsta grad torde vara bekant för Den Svenske:s läsare.

Historien bakom leksaksföretaget MGA Entertainment och dess judiske grundare har bland annat skildrats av den brittiska tidningen The Guardian. Den 6 oktober 2004 stod följande att läsa:

Bratz skapades av Isaac Larian, en iransk jude som inom leksaksindustrin beskrivs som "en karismatisk entreprenör". Larian kom till Amerika för att utbilda sig till ingenjör 1971, men istället grundade han MGA, som nu är det största privatägda leksaksföretaget i världen.

I en artikel publicerad i svenska Dagens Industri den 26 april 2004 återges ett citat av juden Larian, där han påtalar att Bratz är det "främsta livsstilsvarumärket för flickor mellan sju och fjorton år". Som tack för att ha "berikat" världen med detta halvpornografiska och mångkulturella livsstilsvarumärke riktat till minderåriga, förärades han 2004 titeln "årets entreprenör" av Ernst & Young i USA.

Beträffande de två tv-kanalerna Disney Channel och MTV, som nämns i tidigare citat från CNN, är situationen bakom kulisserna analog med den för MGA Entertainment. Båda dessa, hos unga inflytelserika, kanaler står under judisk kontroll.

Disney Channel kontrolleras av Disney, som i sin tur leds av juden Michael Eisner. Eisner har gjort sig känd för att ha styrt bolaget ifrån de sunda värden som präglade dess produktioner under Walt Disneys tid. Politisk korrekthet ifråga om exempelvis mångkultur och homosexualitet har istället blivit mediajättens ledstjärna. Som en parentes kan nämnas att Eisner har låtit meddela att han ämnar avgå i juni 2006. Något rasligt regimskifte är dock inte att vänta. Den utpekade efterträdaren Robert Iger är nämligen också av judisk härkomst.

Den ökänt vulgära tv-kanalen MTV tillhör mediakonglomeratet Viacom, som leds och ägs av juden Sumner Redstone (född Murray Rothstein). Kanalens degenererade budskap beräknas nå i storleksordningen 340 miljoner hem i över 140 nationer, vilket torde göra MTV:s inflytande över den globala ungdomskulturen oöverträffat. Juden Redstones Viacom har även kopplat greppet om den ännu yngre publiken genom att man bl.a. även äger den alltmer populära barnkanalen Nickelodeon.

Konsekvenser

Den 12 maj 2004 kungjorde MGA-grundaren och tillika juden Isaac Larian via ett pressmeddelande stolt att Bratz-dockorna hade varit den bäst säljande leksaken i hela Storbritannien under föregående månad. I oktober samma år rapporterade den brittiska tidningen The Guardian att Bratz-dockorna tillskansat sig nästan halva marknaden i Storbritannien för s.k. modeleksaksdockor.

Under nästan samma tidsperiod genomförde den brittiska ungdomstidningen Bliss Magazine en undersökning bland 14-åriga brittiska flickor med fokus på sexualvanor. Det nedslående resultatet, som publicerades i en artikel på brittiska BBC:s hemsida nyligen, visade att var femte flicka redan hade debuterat sexuellt och att hälften av dessa i efterhand ångrade sina erfarenheter.

Er artikelförfattare förfäktar naturligtvis inget direkt kausalt samband mellan den nu pågående judiska leksaksoffensiven och den utbredda sexuella normlösheten bland brittiska ungdomar av idag. Däremot torde det vara på sin plats att uttrycka oro för hur Bratz-dockorna på sikt kommer att påverka sexualmoralen hos de 7-14 åriga flickor, som enligt juden Larian är de som främst förväntas leka med hans översexualiserade "leksaker". I kombination med effekterna av de likaledes översexualiserade musikvideos som dygnet runt kablas ut av juden Redstones MTV förefaller ett totalt sexualmoraliskt vakuum inte ligga långt borta i tiden för Storbritannien liksom för övriga Västvärlden.

Perverteringen av barn och ungas sexualmoral må vara ett faktum som med rätta väcker starka känslor, men den mångkulturella indoktrinering som miljoner och åter miljoner vita barn utsätts för av judar som Isaac Larian, Michael Eisner och Sumner Redstone, är betydligt allvarligare. De rasnihilistiska budskap som Bratz-dockorna, MTV och Disney-channel står för, bidrar starkt till att skapa ideologiska skygglappar som förhindrar folkflertalet från att bli medvetna om Västvärldens alltmer prekära demografiska belägenhet. Massinvandring av främmande folkslag med efterföljande rasblandning har redan fört vårt folk till avgrundens rand. Genom att indoktrinera vita barn och ungdomar till att sympatisera med denna suicidala utveckling kan ovannämnda judiska trojka mycket väl komma att besegla vårt folks öde. Om vi har för avsikt att förhindra detta, så är det på tiden att den nationella rörelsen på allvar börjar exponera och konfrontera de krafter som ligger bakom den anti-vita agenda som genomsyrar vår samtid.