Publicerad: 2004-12-16Björn Björkqvist

Kulturell enfald i Vara

Sedan Nationalsocialistisk front etablerat sig i Vara kommun i Skaraborg har medias blickar vänts mot den lilla orten. Därför var det säkert extra roligt för de villrådiga politikerna när kommunen nyligen erhöll en kulturutmärkelse för sina insatser för en levande kultur i kommunen. Bland det som utmärker Vara kommun finns en speciell ungdomssatsning samt kommunens stolthet Vara Konserthus som drivs av kommunen samt med ekonomiskt stöd från Västra Götalandsregionen, Nya Lidköpings-Tidningen, Sparbanken i Skaraborg samt Yamaha Skandinavien AB.

Att kultur kan ha olika innebörd beroende på vem man frågar framgår med önskvärd tydlighet vid en granskning av konserthusets verksamhet som den-svenske.com låtit göra. Under våren och början av sommaren kan Varas innevånare få njuta av så skilda företeelser som Povel Ramel, Göteborgs Symfoniker, amerikansk swing, Jesu sju ord på korset, Eldkvarn och jiddishinfluerad jazz. Ja, ni läste rätt.

Den 28:e januari, dagen efter den internationella förintelsedagen, vankas det något som i programmet kallas för Fredagsklubben med Yiddish 'n Jazz. Yiddish 'n Jazz består av Rebecka Gordon, 42, som, ackompanjerad av sitt band, framför judisk klezmermusik med inslag av jazz. Konceptet, att blanda judisk och negroid musik, har blivit en succé i många kretsar och hon har framfört sitt ljud på såväl judiska teatern i Stockholm som på den tionde judiska musikfestivalen i London.

Texterna framför Gordon på jiddish, eller judetyska som det kallades förr, vilket egentligen är mera ett dialektalt hopkok snarare än språk. Språket uppkom under medeltiden då judar förflyttade sig runt i Europa och Asien och består av cirka 70 % tyska, 20 % hebreiska och 10 % polska.

Jiddish är idag ett officiellt minoritetsspråk i Sverige enligt riksdagen beslut (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6) om att Sverige skulle erkänna samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar som nationella minoriteter. Därmed erkändes också deras respektive språk.

I den offentliga debatten görs ofta gällande att judar är svenskar men när riksdagen tidigare inte lät jiddish vara ett minoritetsspråk så höjdes arga röster från judiska lobbyister som talade om att beslutet var ett hot mot judarna som kunde jämställas med "förintelsen".

I Dagens Nyheter den 18:e januari 1998 gick de välkända judiska profilerna Basia Frydman och Salomon Shulman till angrepp mot den kommitté som avslagit jiddish som ett minoritetsspråk. Under rubriken "Vår kultur dödas" skrev man bland annat:

Att detta fått ske är den värsta antijudiska handling som begåtts här i landet sedan kriget, inbegripande den antisemitiska demonstration som härförleden ägde rum - och det av en statlig kommitté. De tvekar inte att ta död på vår kultur. [...] Nu är vi inte ens ett minoritetsspråk utan en munart som skall förpassas till historiens gravhögar enligt myndigheternas uppfattning. Därme fullbordar Sverige det nazisterna misslyckades med.

Att det skulle bli kostsamt för svenskarna att stödja det judiska språket insåg man men hade lösning på detta problem:

Ta då del av det naziguld som ni roffat åt er och ge tillbaka det till oss. Ta då av de nazister och nazikolloratörer som ni givit fristad åt här i Sverige. Ta då av dem som tjänade storkovan på Tysklandsaffärer.

Efter påtryckningar erkändes judarna som en nationell minoritet och jiddish som minoritetsspråk.

Intressant i sammanhanget är att jiddish tidigare varit hotat. Under sent 1700-tal försökte tyska judar förbjuda språket som ansågs ofint och ett hot mot judarna och i Israel bekämpades språket fram till mars 1996 då man plötsligt bestämde sig för att jiddish inte längre skulle bekämpas utan istället bavaras. Orsaken till bekämpningen var en oro att det judiska folket skulle splittras om de talade två språk varför uteslutande hebreiska accepterades.
Man kan alltså, för att tala med Shulman, säga att såväl tyska judar som staten Israel drivit en politik att jämställa med förintelse.

Som minoritetsspråk erhåller jiddish en del fördelar. Bland annat erhåller de jiddishtalande vissa bidrag från staten för att kunna bevara språket. Pengar som alltså faller rakt ner i judiska intressen. Titt som tätt dyker det också upp förslag på hur minoritetsspråken ska bevaras. De största minoritetsspråken kan idag användas i exempelvis domstolar, dit hör ej jiddish men förslag har höjts om att alla minoritetsspråk ska gälla i dessa sammanhang. Det skulle i så fall innebära att samtliga av rättens ledamöter skulle vara jiddishtalande och därmed sannolikt judar när en jiddishtalande jude ska dömas. Att detta skulle vara uppenbart jäv tycks inte bekymra kravställarna.

I en motion den 3:e oktober 2003 krävde folkpartisten Heli Berg att det skulle finnas möjlighet för alla som talar ett minoritetsspråk att få studera på sitt respektive språk från grundskola till högskola. Heli insåg att det skulle kunna bli svårt ifall språket inte talas av särskilt många men löste problemet med att svenska skattebetalare genom CSN i så fall skulle bekosta studier utomlands. Men inte nog med det:

För att hålla de små språken och kulturerna vid liv krävs det därför särskilda insatser inom många områden som litteratur, teater, musik, radio- och TV-produktion, film, undervisning, forskning och utveckling av språket m.m. Detta är också exempel på områden där minoritetsspråken idag får olika former av stöd i Sverige.

Sedan Sverige tog upp jiddish som ett minoritetsspråk och pengarna började regna över språkbevarande insatser så har man hållit flera aktiviteter, främst i Stockholm. Bland annat hölls ett klezmermarathon i Stockholm där barn som Sabbath hela veckan, Azoi!, Jiddishkören, Vilda nätter m.fl framförde sina ljud.

Hur många som talar jiddish i Sverige talar man inte gärna om eftersom man kan tycka att ett officiellt minoritetsspråk borde vara relativt stort. En ledtråd kan dock vara att Sällskapet för jiddishkultur 2003 hade 220 medlemmar och detta trots att man genomgått en renässans sedan språket blev ett minoritetsspråk.

Och där står vi alltså nu där Vara kommun gör sin insats för de främmande kulturerna som fräckt nog upptagits som minoriteter och minoritetsspråk i vårt land genom att låta Rebecka Gordon framföra sin judiska jazzmusik.

Frågan är hur det gynnar Vara kommuns befolkning? Hur många jiddishtalande jazzentusiaster finns i kommunen? Sannolikt inte många, men konsertsalen kan nog ändå fyllas, av kommunpampar som vill kråma sig framför kamerablixtarna. För vill man nå framgång inom demokratin så är det viktigt att synas i rätt sammanhang.