Publicerad: 2004-12-13den-svenske.com

Kraftfull manifestation mot svenskfientlighet

För femte gången genomfördes en kraftfull manifestation i Salem, platsen där Daniel Wretström så brutalt bragdes om livet för fyra år sedan. Manifestationen samlade även detta år en stor skara svenskar som deltog för att hedra och minnas, inte bara Wretström, utan alla de svenskar som fallit offer för den demokratiska mångkulturen och samtidigt protestera mot det styret som skapat den situation där svenskfientligheten är ett vanligt förekommande inslag.

Salemfonden, understödd av aktivister från olika nationella grupper, har den sista tiden arbetat mycket intensivt med att uppmärksamma manifestationen och inte många stockholmare kan ha undgått det faktum att marschen skulle hållas. Lika intensivt har den främlingsägda median arbetat med att sprida desinformation och lögner i samband med manifestationen och så sent som samma dag den skulle hållas publicerade bland annat Expressen uppgifter om att Robert Vesterlund, från Salemfonden, skulle ha ”hoppat av”. Ytterst tveksamt är dock om desinformationen media sprider är till någon skada utan snarare uppmärksammar den istället läsarna på marschen samtidigt som dessa på ett ganska enkelt sätt själv får tag i information som visar på medias lögner, en media som tappar allt mer förtroende hos gemene man.

Detta år samlades som vanligt deltagarna vid Rönninge station klockan 16.00. Samlingen blev något försenad sedan ett pendeltåg blev försenat och nämnas kan även att polisen gjorde ett misslyckat försök att avskräcka deltagare genom att visitera dem.

På samlingsplatsen där allt fler och fler nationella började bli samlade märktes det knappt av att manifestationen blev försenad utan många gamla kamrater möttes från olika delar av landet och gavs nu en ypperlig möjlighet att talas vid tills det hela skulle sätta igång.

1600 nationalister slöt upp

När samlingen väntat en stund och inväntat de allra flesta deltagarna påbörjades manifestationen och den stora oordnade samling som var på plats inrättade sig blixtsnabbt i raka led med fyra personer i bredd. Facklorna tändes och den näst intill magiska atmosfären kring manifestationen började spridas även detta år. Den ca 1600 personer starka formationen började röra på sig, sakta, värdigt och under total tystnad.

En delegation från NSF:s danska broderparti DNSB var givetvis på plats. På bilden syns DNSB:s ledare Jonni Hansen

Journalister som stod intill fackeltåget försökte under processionens gång att fånga upp ljud av talande deltagare med hjälp av mikrofoner, men det enda dessa lyckades fånga var ljudet av de dova trummorna och 1 600 män och kvinnors sakta gång i en enad manifestation mot svenskfientligheten.

Med trumslagare i täten gick sedan marschen upp till mordplatsen där det även detta år satts upp ett podium där blommor kunde nedläggas och ljus tändas för mångkulturens offer.

Detta år fanns det även varm dryck på plats som, trots att det var betydligt varmare på plats detta år, var mycket uppskattad av deltagarna.

På plats fanns även ett bord där donationer till Salemfondens kostsamma arbete kunde läggas, något många deltagare passade på att göra. Ävenpins, t-shirts ochlångärmadetröjor kunde inhandlas, allt för att kunna säkerställa minnesstundens fortsatta arrangerande.

När det långa fackeltåget nått fram och de deltagare som av olika anledningar blivit förhindrade att komma tidigare slutit upp vid samlingsplatsen började snart trubadurerna från Ferox att spela. Efter att de spelat färdigt den låt som skapades till den första manifestationen, endast en vecka efter mordet på Daniel, presenterade Anders Lagerström från Nordiska Förlaget sig som kvällens konferencier.

Talare från den nationella rörelsen

Kvällens förste talare var Robert Vesterlund som tog upp vikten av fortsatt kamp och han följdes sedan av Magnus Söderman från SMR som påtalade att vi idag har en situation i landet som är att likställa med ett regelrätt krig mellan svenskar och främlingar. Sedan tog Anders Ärleskog, från NSF:s riksledning, vid. Ärleskog höll ett kraftfullt tal där han gick till hårt angrepp mot demokratin och den främlingsmedia som ligger till grund för svenskfientligheten. Ärleskog avslutade sedan med en maning till organisering:

Jag tänker inte avsluta med att säga väl mött i Salem nästa år. Jag säger, väl mött på gatorna i morgon, i övermorgon och alla andra dagar.

Vi måste på allvar återta det som är vårt. Det gör vi endast genom att organisera oss. Ensam är svag men som en enhet kan vi återta vad som är vårt.

Fr. v. Anders Lagerström, Robert Vesterlund

Anders Ärleskog

Fr. v. Magnus Söderman, Stefan Rochow

Efter att Anders talat skulle kvällens siste talare presenteras men innan det passade Anders Lagerström på att överlämna en check till Salemfonden på 30 000 kronor. När checken överlämnats presenterades så Stefan Rochow från tyska NPD:s ungdomsförbund. Stefan talade om situationen i Tyskland och de germaner som fallit offer för det mångkriminella samhället i landet.

När talen avslutats tog trubadurerna åter vid och spelade Ultima Thules välkända låt För fäderneslandet. Därefter återgick deltagarna till utgångspunkten för att sedan åka hemåt fullt medvetna av vikten av att fortsätta den dagliga kampen på hemorten.

Fegt överfall mot deltagare slogs resolut tillbaka
Det svenskfientliga arbetet gjorde sig dock påmint redan samma kväll då en minibuss med nationella stannade till för att tanka på en bensinmack vid Östgötaporten i Ödeshög. På samma plats hade en 50-mannabuss med svenskhatande slynglar från Helsingborg och Köpenhamn stannat till och ganska snart kom ett par av dessa fram till nationalisternas minibuss. Endast två av de nationella fanns då på utsidan medan de andra vilade. Den ene av dem, en äldre herre, frågade anti-svenskarna om det var något de ville varvid dessa kräk svarade genom att spruta pepparspray på den äldre mannen. Den andre nationalisten fick även han pepparspray sprutad på sig samtidigt som ett trettiotal röda sprang ur bussen för att angripa minibussen. Dessa fega lågliv bevisade återigen sitt mod när de började kasta saker på minibussen under sin rusning framåt. Innan de övriga nationella i minibussen han reagera hände något de röda inte räknat med: den nyss, med pepparspray nedsprutade nationalisten, angrep den framryckande horden och försvarade sig så pass att en av dem blev ordentligt skadad, något som resulterade i att dessa trettio mot en(!) i vanlig ordning lade benen på ryggen och sprang in och gömde sig i sin buss igen.

Kampen för ett svenskt Sverige fortsätter!