Publicerad: 2004-11-01Henrik Garfvé

Världsbankens judiske ordförande skyller Afrikas sönderfall på vita civilisationsbringare – får mothugg av negrer med självinsik

Afrikas moderna historia kan bäst liknas vid en gigantisk studie i rekordsnabbt samhällssönderfall. Att så är fallet dementeras sällan i den offentliga debatten. Frågan om fenomenets orsak har emellertid uppnått kultstatus i den perverterade samhällsutveckling som präglat Västvärlden sedan mitten av förra århundradet. Främst judiska ideologer och judiskinfluerad massmedia har fostrat fram horder av självhatande och verklighetsfrånvända européer med en bergfast övertygelse om att Afrikas post-koloniala misslyckanden kan skyllas på vita civilisationsbyggare i synnerhet och den vita rasens förment kongenitala illvillighet och patologiska rasism i största allmänhet.

James Wolfensohn

Den senaste i raden av vår samtids koryféer som propagerar för ovannämnda smörja är världsbankens judiske ordförande James Wolfensohn. Enligt den brittiska och tillika pro-mångkulturella nyhetssajten Black Britain skall denne mäktige, judiske potentat under ett FN-lett möte, förlagt på den mörka kontinenten, ha yttrat att Afrikas styre har "förorenats av västerländskt intrång". Wolfensohn skall vidare ha gjort sig skyldig till historieförvanskning då han målade upp en bild av en tidigare idyllisk och välorganiserad kontinent, tiden innan européers närvaro. Detta trots att historisk forskning fastslagit avsaknaden av högkulturella bedrifter bland sub-sahariska, negroida stammar, som därtill ofta präglats av extrem våldsamhet och gjort sig ökända för att praktisera exceptionellt morbida ritualer. Kontinentens urinvånare har som bekant alltid haft en böjelse för kannibalism, ett fenomen som fortfarande förekommer på många håll i Afrika, vilket torde utgöra ett påtagligt exempel på ovan angivna karakteristika.

Nationens medelintelligenskvot avgör dess välstånd

Att den föga avundsvärda situationen i Afrika ser ut som den gör beror mer på afrikanerna själva än på någon annan faktor. Detta fastslog de båda professorerna Richard Lynn och Tatu Vanhanen i sitt monumentala, gemensamt författade verk IQ and the Wealth of Nations från 2002. I detta påvisades en stark korrelation mellan ett lands genomsnittliga intelligenskvot (IQ) och dess ekonomiska välstånd. Faktum var att detta var en betydligt viktigare variabel i frågan om vad som avgör en nations välstånd än exempelvis vilket ekonomiskt system nationen i fråga tillämpar eller förekomsten av eventuella naturtillgångar.

Utifrån mätvärden för 185 nationer har även ett IQ-tröskelvärde beräknats och 90 är den genomsnittliga intelligenskvot som krävs för att upprätthålla en modern samhällsekonomi. För nationer vars invånare främst utgörs av vita innebär detta inget problem, då medelintelligenskvoten för dessa nationer är ca 100. Då det motsvarande värdet för afrikanska nationer söder om Sahara emellertid ligger runt 70, framstår Afrikas samhälleliga desintegration som allt annat än förbluffande. Det kan här också vara värt att inflika att på de flesta håll i Västvärlden anses en intelligenskvot på 70 utgöra gränsen till mental retardation.

En viktig aspekt i resonemang kring kognitiva beskaffenheter är den biologiska bas dessa vilar på. Detta är särskilt viktigt ifråga om IQ, då den genetiska basen för denna egenskap är exceptionellt stark. Det genetiska arvet beräknas stå för uppemot 80 procent av en vuxen individs IQ, enligt många ledande experter inom både psykologi och beteendegenetik. Detta baseras bl.a. empiriskt på analyser av korrelationsstudier ifråga om IQ hos tvillingpar. Utifrån sådana undersökningar konstaterade exempelvis den erfarne amerikanske psykologiprofessorn Arthur R. Jensen i sin bok The g Factor från 1998 att enäggstvillingar, som uppfostrats skilda från varandra av två separata föräldrapar och under skiftande socioekonomiska förhållanden, i vuxen ålder hade IQ-nivåer som låg betydligt närmare varandra än IQ-nivåer hos icke-enäggstvillingar som växt upp tillsammans hos sina biologiska föräldrar (The g Factor, sid. 178 ). Andra ledande forskare inom området, som exempelvis den brittiske beteendegenetikern och tillika professorn Robert Plomin, har betonat det faktum att adoptivbarn i vuxen ålder tenderar att ha en intelligenskvot som ligger i paritet med de biologiska föräldrarnas, inte adoptivföräldrarnas.

Professorerna Lynn och Vanhanens forskning och det faktum att IQ har en stark genetisk bas är två områden som givits stort utrymme på den-svenske.com. Ovanstående utläggning kan därför upplevas som en upprepning för våra mer regelbundna läsare. Er artikelförfattare ber emellertid berörda personer ha överseende med detta, då det är en skyldighet från tidningens sida att fånga upp nytillkomna läsare och tillhandahålla dem incitament för förvärvandet av en sundare världsbild än den vår fanatiskt egalitära och rasnihilistiska samtid erbjuder.

En grupp framstående filosofer och vetenskapsmän om det inte vore för "europeisk förorening"?

Negrer ratar anti-vita dogmer

Till skaran av mer nyanserade bedömare, vars analys av orsakerna till Afrikas svåra belägenhet kontrasterar starkt mot de judiskinfluerade dogmer som nu råder, sällar sig även alltfler afrikanska negrer. Affärsmannen Maoletsi Mbeki, bror till ingen mindre än Sydafrikas negroide president Thabo Mbeki, är en av dem som inte köper den utbredda förklaringsmodellen som gör gällande att vita människor i alla lägen kan skuldbeläggas för att Afrikas nationer krackelerar. Prov på detta gavs i förra månaden, då Maoletsi Mbeki, enligt brittiska BBC:s Internetsida för den 22 september, yttrade att Afrika hade det bättre under kolonialismen. Den sydafrikanske presidentens bror konstaterade kallt att kontinentens post-koloniala, negroida elit ägnat sig åt att stjäla pengar som sedan placerats utomlands, medan de europeiska kolonialisterna på sin tid odlade jorden och byggde vägar och städer- ett synsätt som står i diametral motsats till juden James Wolfensohns tidigare nämnda propagandistiska utfall.

Det finns vidare andra företeelser på kontinenten som pekar mot att den fabricerade skuldbörda som tvingats på européer börjar avfärdas av negrer själva.

Ett led i denna process är, som den-svenske.com tidigare rapporterat om, den ökande apartheid-nostalgin bland Sydafrikas negrer. Sedan den marxistiska terrororganisationen ANC grep makten i Sydafrika har en synnerligen destruktiv bana, kantad av skyhög brottslighet, tilltagande arbetslöshet och utbredd korruption, beträtts. Den verklighet som nu råder står i bjärt kontrast till den mångrasliga utopi, förärad eufemismen "regnbågsnationen", som västvärldens liberaler och marxister hävdade skulle uppstå på Afrikas sydspets. I kölvattnen av den drastiska omvälvning till det sämre som ägt rum under ANC:s vanstyre har allt fler svarta sydafrikaner tappat tron på landets negroida styre. IOL (Independent online), Sydafrikas största nyhetssida, presenterade den 11 december 2002 en opinionsundersökning som påvisade mycket intressanta trender ifråga om synen på apartheid. Den ansvarige för undersökningen, Robert Mattes, kommenterar:

Generellt visade undersökningen att ungefär 60 procent av sydafrikanerna ansåg att landet styrdes bättre under apartheid [och vidare att] både svarta och vita klassade den nuvarande regeringen som mindre trovärdig, mer korrupt, mindre kapabel till att upprätthålla lagen och mindre förmögen att tillhandahålla statlig service än sin vita föregångare.

Att den judiske världsbanksordföranden Wolfensohns påståenden indirekt bestrids av några av vårt folks skarpaste hjärnor, som när professorerna Lynn och Vanhanen vederlägger kvasivetenskapliga och marxistanstrukna förklaringsmodeller med empiriskt grundad fakta, är, som tidigare nämnt, givetvis mycket positivt. Att afrikanska negrer i allt högre utsträckning börjar ifrågasätta smädandet av kontinentens vita pionjärer är likaså det uppmuntrande. Vår påstådda skuld i det afrikanska misslyckandet har för våra fiender länge utgjort ett effektivt propagandaredskap. Judiskinfluerad massmedia har här spelat en central och påtaglig roll. Ett av många otaliga exempel är den judiske regissören Steven Spielbergs pseudohistoriska film "Amistad", som setts av miljontals vita världen över. Det omedelbara syftet med dylika produktioner har varit att kollektivt skuldbelägga den vita Västvärlden och svärta ned dess historia, på exakt samma sätt som Wolfensohn nyligen gjorde, alltmedan den långsiktiga intentionen har varit att underminera den vitala rasmedvetenhet som präglat vår civilisation. Förhoppningsvis kan emellertid tidigare nämnda utveckling bidra till att luckra upp den förvrängda världsbild som genomsyrar vårt samhälle. Vår uppgift som nationalsocialister är att med alla till buds stående medel påskynda denna process.