Publicerad: 2004-10-12Magnus Svensson

Återerövrandet och återupprättandet av vårt samhälle

Europas ödestimma är slagen. Gudinnan Europas folk står inför sin antagligen mest uppfordrande kamp någonsin. Då det mångkulturella projektet ständigt skördar nya segrar på den europeiska befolkningens bekostnad kan man lätt få för sig att Europas folk redan är besegrade. Värre är att de flesta européer inte ens känner till att det förs ett krig gentemot dem. Europas fiender visar nämligen sällan sitt sanna ansikte, de utför aldrig frontalattacker. I stället bedriver de ett mycket skickligt undermineringsarbete.

Utöver detta har Europas härskande klasser utan några större betänkligheter förrått sitt folk. På självaste Nationaldagen sjunger vår egen kung mångkulturalismens lov och jublar över avvecklandet av svenskheten i Sverige.

Europas krigarklass; aristokratin har lämnat allt den stått för, bakom sig. Den svenska krigarklassens valspråk Arte et Marte - "Mars konst" eller "krigets konst" - vilken återfinnes på Riddarhusets vägg hör forna generationer krigare till. För dagens adel återstår endast ett innehållslöst, ovärdigt klassbejakande.

Det kristna prästerskapet har inte bara lämnat det den stått för. De verkar även som ett destruktionens avantgarde i det de beivrar allsköns perversioner såsom Ecce Homo utställningen i Uppsala domkyrka. Vidare håller ärkebiskop K G Hammar för troligt att Kristus avlelse inte var jungfrulig och anser det vara irrelevant huruvida Kristus gick över vatten eller inte.

Ärkebiskopen får tala för sig själv:

"Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen. Det räcker att man säger att man vill vara med".

"Om man säger att samkönad trofast kärlek är förbjuden av Gud som någonting perverst eller syndfullt, så har man en annan gudsbild än den som säger att den reflekterar Guds väsen och den självutgivande kärleken".

Den lesbiska Stockholmsbiskopen Caroline Krook utgör ännu ett exempel på just hur långt förräderiet kan gå. Då hon detta år öppningstalade på den familjefientliga Gaypridefestivalen uppenbarade hon sig iförd, en för tillfället specialdesignad, chockrosa biskopsklädsel.

Redan år 1999 talade förresten samma biskop Caroline Krook, ut i högkyrkliga Sofia kyrka om onani och homosex, utifrån "en historisk-kritisk bibeltolkning". Vidare delgav Mark Levengood publiken i Sofia kyrka sin syn på "erektionsdebatten" rörande Ecce Homos dopbild:
"Jesus är inte sexuellt berörd av Johannes döparen. Jag vet, för jag går på samma gym som han". "Fniss, allvar och applåder". "Sällan har ett möte i en kyrka varit så befriande, så upplysande".

Vidare ber vår nuvarande påve, Johannes Paulus II, Islam om ursäkt för de korståg som inleddes av påven Urban II år 1095. Urban II som uppmanat den västeuropeiska adeln att befria det heliga landet från de muslimer som erövrat det.

Som ett resultat av detta fylls nu fler och fler av djupaste förakt, för att inte säga hat, gentemot etablissemangets lydiga redskap: lärarna, politikerna och journalisterna. Fler och fler genomskådar deras lögner. De ser och vet att det finns män och att det finns kvinnor. Vi är inte blott sociala produkter. Följaktligen finns det en manlig och en kvinnlig sfär. För oss återstår återerövringen av forna tiders klart markerade könsroller.

I ett organiskt Europa är kvinnan inte på något sätt mindre värd än mannen. De indoeuropeiska samhällena har för övrigt alltid varit de minst patriarkaliska. Det måste därför återigen lyftas upp som hedervärt och naturligt att kvinnor värnar familjens helgd och verkar inom den kvinnliga sfären.

Vad gäller den manliga sfären måste återskapandet av präst- och krigarkaster tillses utefter indoeuropeisk modell. Prästkastens främsta uppgift bör vara värnandet om det europeiska blodet och dess andliga kvaliteter. Krigarkasten som verkar inom de polisiära och militära styrkorna måste återfå sina forna befogenheter.

Vidare måste präst- och krigarkasterna återupprättas som samhällsstyrande och samhällsbärande funktioner. De merkantilistiska funktionerna bör följaktligen traditionsenligt underordnas de två förstnämnda funktionerna. Så har de indoeuropeiska kulturerna alltid sett ut och så måste det åter bliva.

Blodet och äran måste än en gång bli det största. De indoeuropeiska folken har alltid främst dyrkat ärans storhet. Och vårt namn skall åter äras över jorden.

För att tala med C G Jung: "Samtidigt som Roms helige fader inte förmår annat än impotent beklaga kristendomens interna stridigheter skrattar den enögde jaktguden Oden i utkanten av de germanska skogarna och sadlar Sleipner".