Publicerad: 2004-05-13Meister Eckehart

Avigdor Lieberman passerar

Under en intervju med den israeliska arméradion i söndags förespråkade den israeliske transportministern Avigdor Lieberman att araberna som befinner sig i landet borde rensas ut om en palestinsk stat grundas oavsett om de är israeliska medborgare eller inte. Lieberman konstaterade att förekomsten av en etnisk minoritet i landet "hotade den judiska identiteten" och Israels "etniska renhet".

Detta var långtifrån första gången Lieberman uttryckt liknande sympatier. För två år sedan uppmanade han exempelvis den israeliske premiärministern Ariel Sharon att massakrera civila palestinier för att skrämma bort återstoden från Västbanken. Det uttalandet väckte viss kritik från andra israeliska politiker, men de senaste kommentarerna från ministern har passerat utan protester.

Mer talande är dock de uteblivna reaktionerna från såväl massmedia som politiker i västvärlden. Närhelst en politiker börjar tala om restriktioner av invandringspolitiken inom detta område tävlar de andra politikerna om att få fördöma uttalandet i massmedia. Bara när statsminister Göran Persson nyligen använde uttrycket "social turism" resulterade det omedelbart i en proteststorm som diskuterades i flera veckor; då skall vi inte tala om reaktionerna när konservativa politiker som Jörg Haider eller Jean-Marie LePen förespråkat en långsammare invandringstakt.

Det är således inte alltför svårt att räkna ut hur reaktionerna skulle bli om Storbritanniens transportminister förespråkade etnisk rensning i landet, eller föreslog att man började massakrera judar för att förmå de resterande fly utomlands.

När däremot en minister i Israel ger uttryck för en liknande hållning möts det av tystnad. Den förment "Israelfientliga" massmedian väljar att inte skriva en rad om händelsen, precis som man undlät informera om hur 200 israeliska spioner greps i USA 2001; spioner som tros ha haft förkunskap om al-Qaidas attentat den 11 september samma år.

Avigdor Lieberman är heller inte den förste israeliske ministern som uttryckt stöd för etnisk rensning. När den före detta turismministern Benny Alon för två år sedan höll ett tal i Washington inför tusentals judar och kristna, däribland senatorn Tom DeLay, var huvudtemat ett önskemål om etnisk rensning. Enligt Alon vore en etnisk rensning av alla icke-judar i Israel rättfärdigt eftersom Gamla Testamentet föreskriver det. Reaktionen bland åhörarna blev ett vilt, bifallande jubel.

Självutnämnda "antirasistiska" organisationer som Expo säger sig vilja bekämpa "rasistiska tendenser i samhället", men samtidigt som man gladeligen informerar om "rasism" utomlands undviks i regel ämnet Israel. Å andra sidan har Expo heller ingenting emot att samarbeta med etnocentriska och starkt nationalistiska judar eller kurder, samtidigt som etnocentriska och nationalistiska vita utgör själva definition av vilka som är "rasister" i deras terminologi. En av förklaringarna till massmediernas och politikernas tystnad om Liebermans uttalande är att de följer samma ideologi som genomsyrar Expo, nämligen en stark fientlighet riktad mot vita i sig och deras strävan efter suveränitet. Denna ideologis medvetna och omedvetna efterföljare har inget intresse av att bedöma folk efter samma måttstock, utan utgår ifrån deras rastillhörighet, precis som lagen om hets mot folkgrupp definierar människors rättssäkerhet efter rastillhörighet. En vit politiker som påtagligt vill begränsa invandringen är fördömlig, medan en judisk politiker som vill genomdriva etnisk rensning av icke-judar är om inte föredömlig så åtminstone inte klandervärd.

En annan orsak till tystanden är det starka judiska inflytandet över politik och massmedia. Detta inflytande existerar både i form av judiskt ägarskap av medier och den ekonomiskt starka ställning judar har och som politiker är så väl medvetna om, men även i sublim form då själva kritiserandet av judenheten blivit tabu. Den intellektuella hållningen gentemot judenheten är nära på obefintlig i det så kallade etablissemanget, där sakligheten regleras och degraderas av etablerade dogmer.

Det judiska inflytandet tar sig inte främst form i att judar aktivt säger till politiker och journalister vad de skall skriva, säga, tycka och tänka, utan i det klimat judar lyckats etablera som effektivt hämmar all intellektuell aktivitet som inte är politiskt korrekt. Det avgörande för slutsatsen av en analys eller ett resonemang är i det sammanhanget inte främst beroende av en logisk följdriktighet, utan av huruvida slutsatsen stämmer överens med de rådande dogmerna.

Det skulle vara skadligt för judiska intressen om det kom till allmän kännedom att Lieberman förespråkar etnisk rensning, men det är inte primärt för att skydda explicita judiska intressen som tystnaden är total, utan för att det vore politiskt inkorrekt att så öppet kritisera en framstående judisk representant och därmed blottlägga den hållning många judar har mot icke-judar. Om judenheten dessutom började kritiseras enligt samma kriterier som vita skulle inte bara kritiken mot vita bli urvattnad, det skulle även kunna skapas en negativ hållning gentemot judenheten, vilket strider mot de dogmer som är förhärskande.

I en sådan icke-intellektuell miljö frodas irrationella idéer, exempelvis att "antisemitism" per definition alltid beror på icke-judar och aldrig på judar. Därmed måste analysen av konflikter mellan judar och icke-judar alltid gå ut på att identifiera icke-judarnas skuld och judarnas oskuld, oavsett hur bevisen ser ut eller verkligheten förhåller sig.

Detta verklighetsförakt leder även till svårigheter att bemöta vad Lieberman sade. Han har självklart rätt i att den judiska identiteten och etniska renheten är hotad med stora minoritetsgrupper i landet. Judenheten har förvisso genom historien utvecklat effektiva strategier för att bevara sin identitet och etniska renhet när de levt bland andra värdfolk, men precis som dessa nationer då inte kunnat låta sin egen kultur och sina egna intressen blomma ut till fullo hämmas även Israel av en existerande minoritetsbefolkning som vill utöva inflytande i landet.

På samma sätt krävs det att vi etablerar etnisk homogenitet i Sverige för att åter bli ett suveränt folk med makt och möjlighet att avgöra vårt eget livsöde, formgiva vår egen kultur och säkra vår existens. För att få till stånd denna livsviktiga situation krävs det att vi använder intellekt och objektivitet, och det krävs att vi inser hur stark bristen är på dessa egenskaper i det rådande samhället, men framför allt varför det förhåller sig så.