Ja, som ni vet har det krig USA inledde mot Irak den 20 mars 2003 nu pågått i ett år och utvecklat sig till något som många förutsåg, men som George W Bush & Co i sin krigsiver valde att bortse ifrån. Lugn och ro är inte direkt något det irakiska folket kunnat vänja sig vid under den amerikanska ockupationen och även om framtiden kan te sig en smula oviss är det nog ändå rimligt att antaga att oroligheterna i landet kommer fortsätta ett bra tag framöver.
Amerikanska soldater fortsätter att dö (nu drygt 560 totalt), bombattentat drabbar ideligen civila (både irakier och utlänningar) samt irakiska poliser i amerikansk tjänst och konflikter mellan olika etniska grupper riskerar att blossa upp när som helst.
Kriget förs idag mellan USA och dess allierade på den ena sidan och den irakiska motståndsrörelsen och dess allierade på den andra sidan. Krigshandlingarna är inte längre begränsade till Irak utan den 11 mars gjordes även den spanska huvudstaden Madrid till krigsskådeplats, där med stor sannolikhet allierade till motståndsrörelsen såg till att också civila i Spanien fick känna av krigets fasor.
Oansvariga politiker i Europa har dragit in sina respektive länder i en konflikt som kan visa sig bli både långvarig och otrevlig, och vi kan ju undra om de verkligen på allvar hade förväntat sig att de skulle kunna hänga på USA:s krigståg världen över utan att det någon gång skulle slå tillbaka? Nu hävdas det naturligtvis att det som hände i Madrid var ett "terrordåd", men vi borde då fråga oss varför de amerikanska bombningarna som drabbade civila irakier inte också räknas som terrordåd av västerlandets politiker och media, och varför inte mål på USA-alliansens egen hemmaplan även de skulle kunna bli aktuella!?
Hursomhelst har nu den nya spanska regeringen lovat dra tillbaka de spanska trupperna från Irak om inte FN tar över styret i sommar, vilket är en seger för USA:s motståndare och det är inte helt otroligt att något annat av alliansens länder inom en snar framtid drabbas av kriget.
Vad gäller kriget på plats i Irak har motståndsrörelsen med eftertryck bevisat att den amerikanska krigsmaskinen ingalunda är osårbar. Med rätt metoder kan en på pappret överlägsen fiende bekämpas mycket effektivt och syftet med motsåndet är ju inte att besegra USA i grunden, utan snarare göra det så dyrt för dem att ockupera Irak att de till slut inte har något annat alternativ än att dra sig tillbaka.
Andra länder som hotas av USA torde nu känna sig lite bättre till mods då de kunnat se hur USA är oförmöget att besegra en motståndsrörelse på 5.000 man (amerikanska uppgifter) och därmed förlorar en hel del i anseende. Hur skulle den amerikanska militären kunna vara mer framgångsrik mot ett land som inte varit utsatt för sanktioner under tolv år, likt de som Irak utsattes för mellan 1991-2003?
Lördagen 20 mars 2004 har alltså Irakkriget pågått i ett år och Saddam själv hållits fängslad i 14 veckor, men motståndet fortsätter och visar inga tecken på att ebba ut, även om det emellanåt tycks ändra skepnad. Vi kommer med all sannolikhet få anledning att återkomma till situationen i Irak och allt den för med sig i den övriga världen.

Lördagen den 22 november beslutade Nationalsocialistisk front (NSF) att överföra samtliga sina tillgångar till det nystartade partiet Folkfronten då vi anser att detta parti har möjlighet att återskapa ett svenskt Sverige. Detta innebär också ett bokslut för Nationalsocialistisk front. Beslutet har fattats efter en längre tids övervägande och en utredning av partiets framsteg i relation till den utveckling som krävs för att skapa ett svenskt Sverige.
Läs merMotståndsrapporter från ett urval av de aktiviteter som våra aktivister utför.