Publicerad: 2004-02-03Johan Svensson

“Med livet som vapen”

Den tyske författaren Christoph Reuter, som arbetar som journalist på Stern, har skrivit boken “Med livet som vapen” som handlar om så kallade ‘självmordsbombare’ och behandlar fenomenet ur olika perspektiv. Han berättar bland annat om assassinerna från 1100-talet och de japanska kamikazeflygarna innan han går vidare med den islamiska revolutionen i Iran, vilken lade den andliga grunden till nutidens självmordsbombare genom sina utsiktslösa massanfall med unga män och pojkar vilka mejades ned av de irakiska kulsprutorna under Iran-Irakkriget. Från Iran fortsätter sedan den islamiska revolutionen till shiamuslimerna i Libanon som är de första att genomföra det vi nu kallar för självmordsattentat.

Christoph Reuter beskriver de historiska bitarna relativt objektivt och redovisar en hel del intressanta fakta. Han berättar om vad som hänt i Iran, Libanon och Palestina, men även i icke-muslimska delar av världen som Japan och Sri Lanka, och identifierar i de flesta fall korrekt de verkliga orsakerna till att människor är beredda att gå så långt som att offra sina egna liv för sin kamp. Först när han kommer in på dagspolitiska händelser och judarnas ansvar för situationen i världen visar Christoph att han inte längre är förmögen att helt hålla sig till verkligheten, utan låter sina iakttagelser smittas av de egna åsikterna vilket gör att flera av hans slutsatser blir felaktiga.

Boken finns att låna på era lokala bibliotek och det finns all anledning att läsa den, dels för allmänbildningens skull och dels för att kunskaperna den ger kan visa sig vara användbara i den närmaste framtiden där självmordsbombningar knappast kommer bli ett mindre vanligt fenomen. Ett par kommentarer till Christoph Reuters slutsatser bara:

1. När boken gavs ut på tyska 2002 (svensk upplaga 2003) hade USA tillsammans med den ‘Norra alliansen’ i Afghanistan just drivit bort talibanerna från större delen av landet, inklusive huvudstaden Kabul, och officiellt besegrat dem. Även Usama bin Ladin hade besegrats enligt Christoph, som dock tidigare i boken alldeles riktigt hävdat att ‘terrorism’ aldrig kan besegras med militär övermakt. I sin iver att bli av med den förhatlige Usama låter sig Christoph Reuter alltså påverkas av sin egen avsky för mannen ifråga istället för att nyktert analysera situationen. (Samma misstag begicks av åtskilliga personer 1998 då de hävdade att Usama var slut när Bill Clinton bombade Sudan och Afghanistan som vedergällning för ambassadbombningarna i Östafrika tidigare det året.) Al-Qaida som organisation må vara slut, om den nu någonsin existerat, men Al-Qaida som idé går aldrig att besegra med bomber. Så länge det finns förtvivlade och förtryckta människor kommer det att finnas så kallad ‘terrorism’ och den som vill se mer av den varan ska i allra högsta grad stödja George W i kommande val, då han är garanten för ett aggressivt och imperialistiskt USA som drar på sig människors hat! Dessutom har talibanerna inte besegrats utan blott pressats tillbaka till tio procent av Afghanistans landyta, där de tidigare kontrollerade nittio procent, och uppgifter tyder nu på att de åter erövrar nya områden. (För dem som är intresserade kan nämnas att USA i januari förlorade sin hundrade soldat i landet sedan november 2001 (nu 107 totalt), 30 i strid och 77 i olyckor.) Ytterligare en blunder gör Christoph Reuter när han skriver: “I ett av sina grottbudskap via video, som al-Jazira sände, krävde bin Ladin strax före USA:s bombning av Afghanistan befrielsen av Tulkarem, Jenin och andra palestinska småstäder, vars namn han tills för inte alltför länge sedan knappast lär ha känt till”. För det första kan man undra varför han överhuvud taget använder ett uttryck som ‘grottbudskap’? Är det för att påstå att bara en ‘primitiv grottmänniska’ kan hata och bekämpa USA, eller är det menat som ett komiskt inslag? För det andra kan man undra varför han utgår ifrån att Usama, en intelligent och politiskt intresserad arab, inte skulle känna till städerna på Västbanken? Är det bara för att det blir för svårt att acceptera att Usama mycket väl kan vara både kunnig och medveten, precis som våra demokratiska politiker påstås vara? Hursomhelst måste en nationalsocialist alltid se sanningen och verkligheten i vitögat i sin analys av omvärlden, och inte låta sig styras av önsketänkande! En fiende ska naturligtvis bekämpas, men utan att enskilda känslor får fälla avgörandet då det annars kan få ödesdigra konsekvenser. Dessutom får en nationalsocialist aldrig någonsin dra förhastade slutsatser eller avge löften som senare visar sig omöjliga att uppfylla, om denne nu har för avsikt att göra sig trovärdig.

2. Den andra punkten där Christoph Reuter låter sina egna åsikter styra är frågan om huruvida det finns en judisk konspiration eller inte. Likt de flesta andra västerlänningar hävdar Reuter att något sådant skulle vara ‘nonsens’, men utan att egentligen föra fram några reella argument för att så inte skulle vara fallet. Reuter uttrycker sin frustration över att araber i allmänhet är misstänksamma mot judar, samtidigt som han själv förväntar sig att alla ska förkasta all kritik mot judar som illvillig ryktesspridning. Han skriver: “Och i samtal med intellektuella, som annars nyktert och sakligt kan analysera läget i sitt eget land, får man plötsligt höra de mest absurda teser som “lögnen” om förintelsen, sionistiska komplotter och amerikansk underminering - och allt kretsar kring samma huvudmisstanke: att västvärlden, manipulerad av judar i USA och Israel, bekämpar islam för att sedan kunna underkasta folken, som enbart genom sin tro lyckas bevara sin identitet”. Inte med ett ord förklarar Reuter varför dessa teser skulle vara så ‘absurda’, men med tanke på att hans bok är riktad till den hjärntvättade västerlänningen behöver han kanske inte det. Inte ens den sionistiska förtryckarstaten kan Reuter tänka sig att kritisera, trots att det är den israeliska armén som själv, genom sina övergrepp, ger näring åt de palestinier som begår spektakulära självmord i Israel.

Utan att närmare gå in på vilka “myter” som (enligt Reuter) sprids i den muslimska världen, kan vi ändå ta upp ett av de mer uppmärksammade ‘rykten’ som kom i omlopp efter den 11 september 2001…nämligen frågan om varför ingen av de 4000 judiska anställda i WTC omkom då byggnaderna rasade samman? Israel påstår visserligen att de saknar 133 personer efter smällen (dvs EJ bekräftade som döda i WTC, eller som döda överhuvudtaget), men även om den siffran skulle vara sann ger det ingen förklaring till att de är så få när de rent statistiskt sett borde ha varit åtskilligt fler. Dessutom har ju minst ett israeliskt företag i israelisk media erkännt att två av dess anställda i WTC blev varnade för attentaten en god stund innan det small och därmed hann sätta sig i säkerhet, vilket torde bevisa för de flesta att någon inflytelserik grupp av israeler (Mossad?) på förhand visste vad som skulle hända och varnade sina landsmän, även om de nu inte var inblandade i själva utförandet (vilket inte kan uteslutas). Mängder av israeliska medborgare arresterades dessutom i USA strax efter attentaten, några efter att de setts jubla när tornen rasade samman, så att den 11 september 2001 var betydelsefullt för Israel råder det nog inget tvivel om.

Ni kan själva läsa om det israeliska företagets erkännande här: http://www.haaretzdaily.com/hasen/pages/ShArt.jhtml?itemNo=77744&contrassID=/has%5C

Vi får aldrig låta någon övertyga oss om någonting utan att det samtidigt kan styrkas med bevis! Varför ska vi automatiskt tro att allt negativt som sägs om judar är myt samtidigt som allt hemskt som drabbar judar ska bli västerlandets nya religion? USA med dess sionistiska makthavare är det stora hotet mot friheten i världen, inte Al-Qaida eller Hamas!