Publicerad: 2004-01-18Johan Svensson

Fedayin-Saddam fortsätter sin frihetskamp

Irakkriget som inleddes den 20 mars förra året fortsätter som vanligt, även om USA och dess anhängare säkert önskade att det tog slut den 1 maj när George W höll sitt uppmärksammade tal på ett av marinens hangarfartyg och förklarade kriget avslutat. De amerikanska förlusterna uppgår nu till 500 döda och över 2.800 skadade, för att inte tala om hur ekonomiskt påfrestande kriget är. Även om attackerna från motståndsrörelsen nu har gått ned något sedan Saddam greps den 13 december orsakar de regelbundet förluster hos ockupationsarmén och attackerna kan mycket väl komma att öka igen. Det är mycket möjligt att flera av motståndskämparna tillfälligt demoraliserats nu när Iraks förre ledare gripits, men de kan lika gärna vara så att de själva väljer att ligga lågt någon tid av andra anledningar. Det kan också vara så att de, så att säga, väljer kvalitét istället för kvantitet och i allt större utsträckning går över till de aktioner som har störst chans att bli framgångsrika, dvs ta amerikanska ockupanters liv. Hursomhelst kan vi bara fortsätta att bevaka händelseutvecklingen i landet och rapportera om det som händer.

Sedan länge är emellertid Irakkriget det kostsammaste krig USA gett sig in i sedan inblandningen i det vietnamesiska inbördeskriget på 1960-talet och det värsta för dem är att kriget ändå fortsätter. Inget av de mindre krig eller konflikter under 1980- och 1990-talen kommer i närheten av pågående krig i Irak, vilket ni kan utläsa av följande siffror:

Grenada (-83): Döda: 19 / Skadade: 45

Panama (-89): Döda: 23 / Skadade: 322

Somalia (-93): Döda: 44 / Skadade: 175

Gulfkriget (-91): Döda: 293 / Skadade: 213

USA har naturligtvis skickat sin armé till fler delar av världen under årens lopp, exempelvis Beirut där de förlorade 241 man i ett enda självmordsattentat 1983, men vi tar här upp några exempel bara för att visa hur stort Irakkriget verkligen är och vilka följder det kan få.

Som vi sagt tidigare är det mycket viktigt att den irakiska motståndsrörelsen, Fedayin-Saddam och andra, är framgångsrika i sin kamp. Om USA ostraffat tillåts agera som de nu gör i "Kriget mot terrorismen" går inget frihetsälskande folk säkert i framtiden då den amerikanska imperialistarmén kan styra och ställa som den vill. USA måste hindras från att påtvinga enskilda nationer sin politik om vi överhuvud taget ska kunna tala om någon frihet i framtiden.

När det gäller Irak får vi väl se hur länge den amerikanska militären verkligen blir kvar i landet, vilket naturligtvis har stor betydelse om det nu skulle röra sig om flera år (med militär närvaro i Irak och Afghanistan har de ju ringat in Iran, en av nationerna i Bush s k "ondskans axelmakter"). Frågan är också hur USA så småningom agerar när ett oundvikligt inbördeskrig bryter ut i landet ur vilket den stridsvana, och till synes Saddamlojala, motståndsrörelsen går segrande? Vad händer om så kallade ‘Saddamlojalister’ återtar makten i delar av Irak, antingen med vapenmakt eller via demokratiska val? Kan USA stå ut med ett demokratiskt Irak om det nu skulle ha fräckheten att rösta fram någon som är fientligt inställd till den amerikanska världsimperialismen, eller ska det nuvarande ‘styrande rådet’ fortsätta styra i flera år framöver med amerikanskt stöd? Shiamuslimska ledare, som talar för befolkningen i södra halvan av Irak, kräver av val hålls redan under 2004 och i och med att shiamuslimerna utgör mer än 50% av den irakiska befolkningen skulle de därmed enligt demokratisk logik även bestämma över sunniaraberna och kurderna i norr. USA säger dock öppet att de inte anser irakierna mogna för allmänna val, så måhända får vi se en upptrappning av motståndet också i de södra delarna där övriga nationaliteter i koalitionens ockupationsstyrka håller till.

Hursomhelst, situationen på plats i Irak kan vi inte påverka, utan enbart följa med stort intresse. Däremot kan vi stödja den irakiska motståndskampen genom att i dagligt tal med folk angripa den amerikanska ockupationen, upplysa dem om de amerikanska motgångarna, förklara för dem att det är en sionistisk minoritet i Washington som driver på krigshetsen samt hävda att staten Israel är den enda som verkligen tjänat på förstörelsen av Irak! Att stödja Irak moraliskt på det här sättet är det minsta vi kan göra i kampen mot USA. Även om det är stor skillnad mellan oss och andra folk har vi i alla fall det gemensamt att USA i dagsläget utgör ett av de allra största hoten mot hela världens framtid!

För att gå vidare med "Kriget mot terrorismen" kan vi också uppmärksamma situationen i det andra landet där USA för närvarande för krig, Afghanistan. Vi känner till att USA har runt 11.000 soldater på plats, men exakt vad de gör och vilka förluster de drabbas av vet vi inte säkert. Landet är otillgängligt och inte alls lika påpassat av media vilket gör att rapporterna därifrån är mer sällsynta, och till skillnad från Irak har den-svenske.com i Afghanistan ingen egen kontakt som kan upplysa oss om läget. Den amerikanska militären har befunnit sig i landet i över två år, sedan november 2001, och det finns inget som tyder på ett snart tillbakadragande. Tvärtom sägs det att dess stora fiende talibanerna är i färd med att erövra allt större områden igen, efter att inledningsvis ha drivits tillbaka av USA och den så kallade ‘Norra alliansen’. Med tanke på hur länge USA befunnit sig i landet har de drabbats av relativt begränsade förluster, siffror talar om 50-100 döda, men det kan också bero på att de inte vågar ge sig in i närstrid med kämparna som drev ut den Röda armén utan att de låter sina afghanska allierade bli kanonmat. Talibanerna i Afghanistan och Fedayin i Irak låter sig tydligen inte imponeras av vare sig Tomahawkmissiler eller McDonalds utan har insett precis hur man kan bekämpa, och eventuellt besegra, en militär supermakt.

Om ca två månader, den 20 mars, har kriget pågått i ett år och vi får då se om de amerikanska förlusterna tills dess inte ökat till åtminstone 550 döda!?

Kontinuerlig uppföljning på den-svenske.com, ni är välkomna tillbaka!