Publicerad: 2004-01-04den-svenske.com

EU-kommissionen är antisemitisk enligt judiska ledare

Två av världens främsta judiska ledare anklagar EU-kommissionen för att vara antisemitisk och uppmuntra till antisemitism. I en artikel som kommer publiceras på måndag i Financial Times skriver Edgar Bronfman, ordförande för Judiska Världskongressen, och Jacob Benatoff, ordförande för den Judiska Europakongressen, att "antisemitism kan uttryckas på två sätt: genom handling och icke-handling. Anmärkningsvärt nog är EU-kommissionen skyldig till bådadera".

"Först publicerade Kommissionen en bristfällig och farligt inflammatorisk undersökning som avsåg att peka ut Israel som det största hotet mot världsfreden. Sedan censurerade man en undersökning som beställts av deras eget övervakningscentrum som rapporterade om de muslimska minoriteternas inblandning i incidenterna i den ökande europeiska antisemitismen. Låt oss inte skräda orden: båda dessa händelser var politiskt motiverade".

Vad som omtalas är dels en rapport som visade att 59% av befolkningen inom EU ansåg Israel utgöra ett hot mot världsfreden, vilket var en högre siffra än för något annat land i världen, samt en rapport om vad som hävdades vara antisemitism inom EU. Både rapporten som uppvisade att Israel ansågs utgöra det största hotet mot världsfreden och rapporten om antisemitism fördröjdes innan de släpptes, den första för att det hävdades saknas kompletterande uppgifter, den andra för att den ansågs missvisande och hade en alltför bred definition av vad antisemitism är.

Bronfman och Benatoff nämner emellertid inte överhuvudtaget att också rapporten där Israel omnämns också försenades, eller "censurerades" vilket är det ordval de anser lämpligt för rapporten om antisemitism. Än mer anmärkningsvärt är att rapporten som pekar ut Israel som det land flest ur EU-befolkningen anser utgöra ett hot mot världsfreden är antisemitisk överhuvudtaget. Vad är antisemitiskt med att visa vad den europeiska befolkningen anser om Israel? I regel predikas att Israel och judenheten inte har direkt med varandra att göra och därför inte skall förväxlas, men det är precis vad detta argument bygger på. Sedan pekas ett flertal andra länder ut som hot mot världsfreden, däribland Iran, Nordkorea och USA, men det förekommer inga anklagelser om att EU:s befolkning i dessa fall motiverats av något slags hat.

Snarare handlar det om sunt förnuft att många inom EU anser Israel utgöra ett hot mot världsfreden. Landet ockuperar idag mark som ägs både av Syrien och Palestina, ursprungligen jordansk mark. Israel har rustat upp världens tredje största flygvapen, man har nyligen bombarderat mål inne i Syrien och hotat gå till angrepp mot kärnkraftsanläggningar inne i Iran. Israels behandling av det palestinska folket upprör inte bara den arabisk och muslimska världen utan också en allt mer växande portion av den europeiska världen. Det finns med andra ord gott om anledningar att genom analys av de verkliga förhållandena dra slutsatsen att Israel är ett av de främsta länderna i världen som utgör ett hot mot världsfreden.

Rapporten om antisemitism i EU är också den synnerligen anmärkningsvärd. Förutom den mängd faktafel rapporten innehåller så är bara författandet av en dylik rapport anmärkningsvärd. Varför beställs en rapport om gärningar eller attityder icke-judar har mot judar, men ingen motsvarande rapport om gärningar judar gjort sig skyldiga till mot icke-judar eller hur judar ser på icke-judar? Varför denna särbehandling av icke-judar, där de beskrivs och beskådas som de eviga förövarna och judar som de eviga offren, oskyldiga i allt evinnerligen och oavsett vad de gör eller har gjort?

Ändå är det just detta synsätt Bronfman och Benatoff inte anser att EU-kommissionen antagit i tillräckligt stor utsträckning, och därför beskriver de kommissionen som antisemitisk. Eftersom man inte har ett synsätt som gagnar etnocentriska judiska intressen och upprätthåller en moralisk partikularism där judar alltid är offer och icke-judar alltid förövare så är kommissionen antisemitisk.

Bronfman och Bentaoff omnämner inte att den "censurerade" rapporten menade att kritik av Israel i regel kan betecknas som antisemitiskt och att jämförelser mellan det nationalsocialistiska Tyskland och Israel per definition är antisemitiskt. I beskrivningen av antisemitiska dåd i Belgien omnämns hur den israeliske premiärministern Ariel Sharon anmälts för folkmord för sin inblandning i massakrerna i Sabra och Shatila 1982. En undersökning som utförts av ADL används också för att framställa den europeiska befolkningen som antisemitisk. Exempelvis anses åsikten att judar har för stort inflytande över affärsvärlden vara antisemitiskt eller att judar generellt har större lojalitet till Israel än det land de bor i. Detta trots att judar är kraftigt överrepresenterade inom affärsvärlden och att judar världen över har ett starkt pro-israeliskt engagemang och själva säger sig känna starkt för Israel. Många judar som engagerar sig för Israel engagerar sig inte på motsvarande sätt i nationella organisationer i de länder de bor i, och den överväldigande majoriteten judar förespråkar ett monokulturellt, judiskt Israel samtidigt som de förespråkar mångkulturella nationer annorstädes.

Som vanligt är det som kallas antisemitism bara sanningar judenheten ogillar.

Något som därutöver är anmärkningsvärt är att Bronfman och Benatoff nu väljer att gå ut med denna artikel, bara en vecka efter att Benatoff haft ett möte med EU-kommissionens ordförande Romano Prodi, där denne lovat krafttag mot "antisemitismen" i EU och att låta EU-medborgarna bekosta ett seminarium om "antisemitism" i Bryssel nu i februari. Den judiska fräckheten känner få gränser.

Relaterat