Israel. Den arabiska befolkningen i Israel utgör ett problem för landet, det meddelade den israeliske finansministern och forne premiärministern Benjamin Netanyahu vid en konferens om säkerhet. Enligt Netanyahu finns det "ingen vid sina sinnes fulla bruk som skulle vilja göra palestinierna till israeliska medborgare". Palestinierna skulle således inte utgöra hotet mot Israel, utan "om det finns ett demografiskt problem, och det gör det, så är det med de israeliska araberna som kommer förbli israeliska medborgare", tillade Netanyahu.
Om den arabiska befolkningen skulle integreras och utgöra 35-40% av det totala antalet israeliska medborgare så kommer Israel ha förlorat sin judiska karaktär, fortsatte Netanyahu, som också lovordade hur den kontroversiella mur som nu byggs upp kan förhindra "en demografisk översvämning".
Nu, tänk er om finansministern i något europeiskt land sade någonting liknande. Tänk er om en vit finansminister i en vit nation krävde att landet skulle bibehålla sin vita karaktär och att andra, icke-vita, invånare skulle utgöra ett demografiskt hot. Reaktionerna skulle inte låta vänta på sig, spaltmeter skulle skrivas om rasism och påminnelser om att "mångkultur är berikande", organisationer som Expo skulle spy ut sitt hat, krav på bojkott och uppmaning till demonstrationer skulle följa, men istället hörs nu ingenting. Varför?
Svaret på frågan är enkelt, nämligen att det finns en stark rasmedveten syn inom etablissemanget, en ideologi som förkunnar ett rashat mot vita och uppmanar villiga flagellanter att döma den vita rasen enligt helt andra kriterier än andra raser. Därför kritiseras inte Israel på samma sätt som vita nationer skulle kritiseras om de eftersträvade att bibehålla sin rasliga karaktär.
Sedan bör påpekas att Netanyahu har alldeles rätt i sin iakttagelse. Självklart riskerar Israel förlora sin judiska karaktär om icke-judar tillåts utgöra en allt större andel av befolkningen, men det är ett faktum som gäller för samtliga nationer och om ingen åtgärd snart vidtages riskerar bland annat Sverige att gå under som en svensk nation.

För femte året i rad arrangerade NSF–Östergötland en minnesdag över Gustav II Adolf som stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Detta är en traditionell åminnelsedag som uppmärksammas av nationalister, och en utmärkt dag för att ta del av Sveriges rika kulturarv.
Motståndsrapporter från ett urval av de aktiviteter som våra aktivister utför.