Publicerad: 2003-12-04den-svenske.com

Judar i opposition världen över - men ändå vid makten

Globalt Enligt en opinionsundersökning i brittiska The Telegraph nyligen har Tories för första gången på länge gått om Labour i popularitet. Sedan i oktober har Tories ökat med fyra procentenheter till 38%, samtidigt har Labour ett oförändrat stöd på 36%. Tories verkar således inte ta några väljare ifrån Labour, men därifrån från Storbritanniens tredje största part, Liberaldemokraterna, som minskar med fyra procentenheter till 19%.

Som en intressant parentes visade samma undersökning dessutom att 65% av väljarna inte anser att den sittande Labourregeringen är "ärlig och pålitlig".

Tories gläds givetvis av sin framgång, och den som gläds kanske allra mest är den nyvalde partiledaren som anses vara förklaringen till partiets ökade popularitet, juden Michael Howard, född Michael Hecht. Howard har dessutom möblerat om en del i partiet och det sitter idag tre judar på Tories tre främsta positioner. Förutom Howard har juden lord Maurice Saatchi, en gammal strateg inom partiet, utsetts till Tories ordförande, och juden Oliver Lewontin, en tilltänkt framtida partiledare, har utsetts till skuggkansler, alltså partiets tilltänkte justitieminister och talman i överhuset.

Att oppositionen i Storbritannien leds av judar är med andra ord enkelt att konstatera.

I USA slåss ett rekordstort antal kandidater om rollen som utmanare till den sittande presidenten George Bush i valet kommande år. Av de fyra främsta demokratiska kandidaterna återfinns en ortodox jude, två halvjudar och en vit man gift med en judinna som uppfostrar sina barn till att bli judar. Senatorn Joseph Lieberman har sedan han ställde upp som vicepresidentkandidat i förra valet tillsammans med Al Gore varit något av en klenod bland världens judar, men det är långtifrån säkert att han är den kandidat som kommer få det främsta stödet bland de judiska väljarna och finansiärerna.

Halvjuden och den forne generalen Wesley Clark har vuxit fram som en än starkare kandidat än Lieberman och anses vara demokraternas största favorit jämte Howard Dean, kvartettens ende icke-jude men som däremot är gift med judinnan Judith Steinberg och uppfostrar sina barn till att bli judar. Lieberman, Clark och Dean börjar hänga av sig de övriga kandidaterna allteftersom valet om vem som skall representera demokraterna i kommande presidentval närmar sig. Den ende som kommer i närheten i popularitet är demokraternas fjärdeman, halvjuden John Kerry.

Oavsett vem av de fyra som slutligen blir demokraternas presidentkandidat kommer personen onekligen ha starka judiska band. Att oppositionen i USA leds av judar är med andra ord enkelt att konstatera.

Också i Ryssland nalkas val. Anmärkningsvärt är att av de sex partier som idag sitter i Duman har fyra judiska partiledare, och detta i ett land där judar endast utgör 0,3% av den totala befolkningen. Partiet Faderlandet - Hela Ryssland styrs av juden Sergei Primakov, född Pinchas Finkelstein och den forne sovjetiske presidenten Michail Gorbatjovs utrikespolitiske rådgivare; Liberaldemokraterna styrs av juden Vladimir Zjirinovskij, son till Volf Isaakovitj Eidelshtein; partiet Jabloko styrs av juden Grigorij Javlinskij, tidigare Gorbatjovs ekonomirådgivare; och partiet SPS styrs av judarna Boris Nemtsov Jefimovitj och den forne ryske premiärministern juden Sergei Kirijenko.

I Duman sitter även flera partipolitiskt oberoende judar som kommit in genom personval, så som de judiska mångmiljardärerna Roman Abramovitj och Boris Beresovskij. Rysslands rikaste man, den numer fängslade Michail Chodorkovskij finansierade innan han greps runt hälften av ledamöterna i Duman, och var öppet fientlig mot den sittande presidenten Vladimir Putin. De partier som fick mest i stöd ifrån Chodorkovskij var av en händelse de judiskstyrda partierna Jabloko och SPS, men via ombud finansierade han även Kommunistpartiet. Chodorkovskij, som förr satt i ledningen för det sovjetiska kommunistpartiets ungdomsavdelning har rent av ryktats som blivande presidentkandidat för Kommunistpartiet, men det är tveksamt om så blir fallet.

Hursomhelst, att oppositionen i Ryssland leds av judar är med andra ord enkelt att konstatera.

I tre av världens mäktigaste länder ser vi med andra ord hur judar leder den politiska oppositionen. Det är långtifrån omöjligt att vi om drygt ett år ser en judisk president i USA eller en judisk premiärminister i Storbritannien, men den verkliga insikten som kan dras av denna verklighet är att judar på de främsta positionerna i en nation inte är en nödvändighet för att landet skall styras av judiska intressen. USA och Storbritannien drog utan tvekan ut i krig mot Irak, något som inte låg i någotderas lands intresse men däremot i israeliskt intresse. Den förhärskande ideologin i de båda länderna verkar och vurmar för att fortskrida med sin metamorfos till kulturellt och etniskt heterogena smältdeglar, men trots att de fördömer allt motstånd till denna utveckling har de samtidigt de bästa förbindelser med Israel som aktivt agerar för upprättandet av en kulturellt och etniskt homogen judisk stat, en stat med judisk särprägel som sätter det judiska folkets intressen i första rummet. Den som förespråkar det samma för den nordiska rasen brukar å andra sidan avfärdas som en "rasist".

Vissa vill se utvecklingen i Ryssland där judiska mångmiljardärer som fifflat till sig sina förmögenheter grips eller tvingas lämna landet som en framgång mot det judiska inflytandet i landet. Det är långtifrån sanningen. Judar kontrollerar fortfarande en stor del av landets ekonomi och massmedia. Av Putins 24 ministrar är minst sju judar, däribland mediaministern Mikhail Lesin och kulturministern Mikhail Jefimovitj Shvydkoij.

Den judiska makten världen över manifesteras inte främst i judiska ledare på landets främsta positioner, utan av makten över den ideologiska tankevärlden i dessa länder och över dess ledare, av gynnandet av etnocentriska judiska intressen där dessa intressena går över majoritetsbefolkningarnas egna intressen. Existensen av en sådan makt är redan synbar i Storbritannien, USA och Ryssland, trots att det är i oppositionen de synliga ledarna återfinns.