Publicerad: 2003-12-01den-svenske.com

Presidentkandidaten Wesley Clark talar ut om sin judiskhet

USA Wesley Clark, en av favoriterna till presidentvalskandidaturen å demokraternas vägnar i kommande års val i USA har i en intervju talat ut om sin judiskhet och vad den betyder för honom. Clark är långtifrån ensam om att ha starka judiska band bland demokraternas främsta kandidater: senatorn Joseph Lieberman är ortodox jude och var under förra presidentvalet vicepresidentkandidat tillsammans med Al Gore; Howard Dean är gift med judinnan Judith Steinberg och uppfostrar deras gemensamma barn som judar; John Kerry är liksom Clark halvjude på fädernet.

Clark fick först som ung vuxen reda på sin faders judiskhet, och apropå detta kommenterar han följande i en intervju med den judiske redaktören Steven Waldman: "givetvis var jag intresserad av att få reda på det. Jag blev faktiskt hänförd av att kunna komplettera familjehistorien. Då jag var ung hade jag, givetvis, läst boken Exodus och sett filmen och studerat den israeliska militären agerande. Frihetskriget, kriget 1956. De var oerhört modiga och djärva soldater. Och kriget 1967. Jag var stolt".

Clark fortsätter sedan med följande intressanta bekännelse: "Jag kom alltid överens väldigt, väldigt bra med judar. Jag vet inte varför. Jag kommer ihåg en man vid namne Jay Hyman, en av mina klasskamrater, och jag vet inte, det var lustigt, det var sättet de tänkte på, sättet de talade på, jag kände bara en stor förtrogenhet. Så när jag fick veta att min far var judisk verkar en hel del bitar omedelbart ha fallit på plats".

Förutom den starka identifikation Clark uppenbarligen har med judar och med sig själv som judisk är det intressant att konstatera hur Clark uppenbarligen ansåg och anser judar rent generellt tänka och tala på ett unikt, annorlunda sätt. Vidare implicerar han en biologisk förklaring till detta fenomen. Trots att han tidigt blev faderslös och växte upp i ett kristet hem attraherades han av andra judar och identifiera deras karaktärsdrag med sina egna, något han får förklarat genom sin judiska genpool.

Samtidigt måste det understrykas att Clark långtifrån är ensam om att som jude attraheras till andra judar. Professor Kevin MacDonald, världsledande expert på judisk psykologi konstaterar följande:

Judisk etnocentrism är välgrundad i bemärkelsen att vetenskapliga studier stödjer den genetiska samhörighet judiska grupper fortsätter uppvisa. Mest anmärkningsvärd av de senaste studierna är Michel Hammer och hans kollegors. Baserad på y-kromosomdata drar Hammer et al slutsatsen att 1 av 200 parningar bland judarna skedde med icke-judar under en period om 2000 år.

Till följd av sin intensiva etnocentrism tenderar judar ha mycket bra relationer med varandra - en viktig ingrediens vid produktionen av effektiva grupper. Ett sätt att förstå denna starka attraktion för andra etniska gruppmedlemmar är J. Philippe Rushtons Genetic Similarity Theory (den genetiska likhetsteorin; GST). Enligt GST attraheras folk av andra som är genetiskt lika dem själva. En av de grundläggande idéerna i evolutionärbiologin är att folk förväntas hjälpa släktingar eftersom de delar liknande gener. Då en fader hjälper ett barn eller en farbror hjälper en brorson så hjälper han i själva verket sig själv till följd av deras nära genetiska släktskap. (Föräldrar delar hälften av sina gener med sina barn; farbröder delar en fjärdedel av sina gener med brorsöner och brorsdöttrar). GST utvidgar detta koncept till icke-släktingar genom att hävda att folk gagnas då de gynnar andra som är genetiskt lika dem själva även om de inte är släktingar.

GST har några viktiga implikationer för förståelsen av judars samverkan och sammanhållning. Den förutsäger att människor kommer vara vänligare mot andra människor som är mer genetiskt lika dem själva. I fallet med judar och icke-judar förutsäger den att judar har högre sannolikhet att bli vänner och skapa allianser med andra judar, och att det borde finnas goda relationer och en god psykologisk tillfredsställelse inom dessa relationer.

GST förklarar de extraordinärt goda relationerna och sammanhållningen bland judar. Eftersom den stora majoriteten judar är nära genetiskt besläktade förutsäger GST att de kommer attraheras starkt av andra judar och kan till och med känna igen dem trots avsaknaden av distinkt klädsel eller distinkta frisyrer. Det finns anekdotiska bevis för detta påstående. Teologen Eugene Borowitz skriver att judar söker upp varandra i sociala sammanhang och känner sig "betydligt mer hemma" sedan de upptäckt vilka som är judar. "De flesta judar hävdar sig besitta en mellanmänsklig detektor för vän eller fiender som möjliggör för dem att upptäcka närvaron av en annan jude, trots en kraftig maskering". En annan judisk författare kommenterar den oerhörda känslan av enighet han känner med andra judar och hans förmåga att känna igen andra judar på allmänna platser, en talang vissa judar kallar för "J-dar". Då han äter middag med sin icke-judiska fästmö känns han omedelbart igen som judisk av andra judar, och det uppstår omgående ett "broderskapsband" mellan dem som utestänger hans icke-judiska sällskap.

Robert Reich, Clintonadministrationens arbetsmarknadsminister, skrev att vid hans första möte ansikte mot ansikte med Riksbankschefen Alan Greenspan, "Vi hade aldrig träffats förut, men jag kände honom omedelbart. En blick, en fras, och jag vet var han växte upp, hur han växte upp, var han fått sin drivkraft och sin humor. Han är New York. Han är judisk. Han ser ut som min farbror Louis, han låter som min farbror Sam. Jag känner det som om vi varit tillsammans vid otaliga bröllop, bar mitzvahs och begravningar. Jag känner till hans genetiska struktur. Jag är säker på att inom de senaste femhundra åren - kanske ännu senare - delade vi samma förfäder". Reich har nästan helt säkert rätt: Han och Greenspan har verkligen en nyligen gemensam förfader, och detta genetiska släktskap förmår dem ha en nästan övernaturlig attraktion till varandra. Eller, ta Sigmund Freud, som skrev att han fann "judendomens och andra judars attraktion så oemotståndlig, många mörka emotionella krafter, allt mäktigare ju mindre de låter sig förstås med ord, liksom den klara medvetenheten om en inre identitet, hemligheten om samma mentala konstruktion".

Alla diskussioner om judendomen måste börja och troligen sluta med detta oerhört starka band som judar har till varandra - ett band som skapas av deras nära genetiska släktskap och av intensifieringen av de psykologiska mekanismer som bildar underlag till gruppsamhörighet. Dessa mäktiga nära förbindelser bland judar omvandlas till en förstärkt möjlighet att samarbeta i starkt fokuserade grupper.