Publicerad: 2003-10-25Johan Svensson

USA:s ockupation av Irak

den-svenske.com bevakar naturligtvis såväl utrikespolitiken som inrikespolitiken, i både notiser och artiklar, och när det gäller just utrikeshändelserna är det främst situationen i mellanöstern som är av intresse för närvarande. Vid åtskilliga tillfällen den senaste tiden har vi upplyst våra läsare om hur stora svårigheter USA står inför under sin ockupation av Irak och vi har särskilt påpekat de förluster i människoliv som den amerikanska militären drabbas av. Det kan måhända vara på sin plats att här och nu ta upp några aspekter vad gäller USA:s ockupation av Irak så att det framöver inte ska råda något tvivel om varför vi är såpass intresserade av situationen i landet. För det första: Den förlustsiffra vi brukar redovisa, som i skrivande stund närmar sig 400, gäller enbart amerikaner och britter. De övriga nationer som har trupper i Irak är av mindre intresse då de själva inte har någon särskild agenda i regionen, annat än att ställa sig in hos supermakten USA, även om också de tagit en och annan förlust, som exempelvis vårt grannland Danmark. Förlustsiffran, som hämtas från CNN, gäller inte enbart stupade i strid, utan inkluderar även olycksfall, självmord, sjukdomar osv. Emellertid inträffar de flesta dödsfall som en direkt följd av ockupationen. För det andra: Vi har inte något särskilt intresse i att bevittna amerikanska soldaters död! Om nu någon verkligen var road av att se döda amerikaner vore det oändligt mycket mer givande för denne att följa olycksstatistiken från de amerikanska motorvägarna eller ta del av självmordsstatistiken i New York eller uppmärksamma de döda på grund av övervikt eller rökning eller…osv, snarare än att följa situationen i Irak! Orsaken till att ockupationen av Irak just nu är så intressant är att den amerikanska opinionen är så ytterst känslig vad gäller de egna soldaternas död. Kriget mot Irak sattes igång av en sionistisk maktelit och denna vill gärna hålla stora amerikanska trupper kvar i Irak för en överskådlig framtid i syfte att kontrollera/styra utvecklingen i hela regionen. Israel och oljan är av helt avgörande betydelse för denna maktelits handlingar. (De s k massförstörelsevapnen samt Al Qaida-kopplingen försvann ganska fort från diskussionen och ingen tror väl på allvar att USA invaderade Irak för att “befria” befolkningen?) Inget tyder heller på att sionisterna frivilligt skulle acceptera ett återtåg i dagsläget.

Den irakiska motståndsrörelsens aktiviteter är således av världspolitisk betydelse på så sätt att den genom att tillfoga den amerikanska militären tillräckligt stora förluster kan tvinga Washington till ett tillbakadragande, då det amerikanska folket i så fall skulle kräva ett sådant. Efter nederlaget i Vietnam har USA omfamnat den s k “nollförlustprincipen”, vilken innebär att helst ingen amerikansk soldat ska behöva förloras vid en konflikt.

Motståndsrörelsen i Irak kan faktiskt, om den är framgångsrik, hindra den sionistkontrollerade amerikanska krigsmakten från vidare aktioner världen över, då den amerikanska opinionen skulle vara alltför orolig för nya bakslag. Emellertid kanske den ekonomiska påfrestningen för USA i Irak är av ännu större betydelse, president Bush krav på ekonomiskt stöd från Europa tyder på det. Även om USA är världens största ekonomi är den inte obegränsad och med tanke på att supermakten har militär närvaro i cirka 120 av världens länder kan ett utdraget och kostsamt gerillakrig i Irak ordentligt försvaga den nya världsordningen, vilket skulle innebära större frihet för oss andra. De hittills mer än 1000 skadade amerikanerna kommer länge innebära en ekonomisk påfrestning för USA, inte minst i form av uteblivna arbetsinsatser. Den amerikanska allmänheten är säkerligen inte beredd att acceptera alltför stora nedskärningar på hemmaplan bara för att maktens män i Washington ska kunna utvidga sin makt ytterligare. För det tredje: Vi är intresserade av mellanöstern mycket därför att det är den enda plats i världen som vår gemensamma fiende, världssionismen, på allvar bekämpas. I Irak och i eller omkring Palestina kämpar folk, oftast med livet som insats, mot den sionistiska ockupationsmakten och bevisar för andra förtryckta folk att det är möjligt att tillfoga en numerärt, teknologiskt och ekonomiskt överlägsen fiende avsevärd skada med relativt små medel, bara man är tillräckligt målmedveten. Det minsta vi här i Sverige kan göra i en situation som denna är att uppmärksamma deras kamp för frihet och rapportera om deras framgångar. För det fjärde: Hemligheten bakom varje befrielsekrig är inte att besegra sin fiende i grunden, exempelvis kommer inte Fedayeen Saddam att besegra USA som nation, utan att det göra det så dyrt för fienden att fortsätta sitt krig eller sin ockupation att denne blir tvungen att dra sig tillbaka, vilket alltså motståndsrörelsen i Irak mycket väl kan tvinga USA till. Som en vis man uttryckte det: “Ett krig förloras inte av generalerna, utan av revisorerna”. För det femte: Ja, vi är fortfarande rasmedvetna! Nej, vi vill inte ha mellanösterns olika folk i Sverige! Vårt moraliska stöd till alla folk som kämpar för sin frihet betyder ingenting annat än att vi hoppas att de blir framgångsrika i sin kamp mot sionismen, vilket torde framgå för varje sunt tänkande individ. Jag har själv en persisk matta på vardagsrumsgolvet, men det betyder för den sakens skull inte att jag samtidigt vill avla barn med någon av Achmeds eller Mohammeds systrar. Det sunda förnuftet är till för att användas!

Relaterat

Sions roll i Irakkriget
Bristande argument i Irak-kriget
Nationalsocialistisk front i Irak
Mångsidig aggression mot Irak!
Nej till sionisternas krig
Ras och kultur i ett judisktinfluerat samhälle
Colin Powells framförande av desinformation