Publicerad: 2003-10-21Helena Östberg

Brister i vördnad inför moderskap och kvinnlighet

De pro-sionistiska demokratiska åsiktsregimersom återfinns världen överär att ställa ansvarig för otaliga fenomen i dekadensens tecken. Med alkoholförskönande och drogliberal propaganda i av judar ockuperad massmedia, folksplittrande, i den sanna vetenskapen ej stödda förslag och ideologier så som rasblandning, mångkultur, feminism och klasskamp som förs fram styrs folk och raser världen över mot en sann och säker undergång. De vita folken - vårt eget blod - står under mycket hård press och kontrolleras med järnhand, numera även med stöd av rättsväsendet som upprättat lagar för att förhindra den fria, sunda tanken och handlingen.

En ung engelsk kvinna drack sig berusad under hela graviditeten och födde en son som vid den sedvanliga hälsokontrollen uppvisade en promillehalt två och en halv gånger över det tillåtna. Under år 2002 genomfördes 14 117 fosterfördrivningar av kvinnor i upp till 24 års ålder. Just fosterfördrivning är ett ständigt hett ämne bland landets feminister, ofta högt uppsatta judinnor. Dessa vill hävda att kvinnan har rätt till sin egen kropp, och så kan väl anses helt och fullt riktigt så länge kvinnan endast bär sitt eget liv, detta är dock inte enbart vad kvinnlighetshatarna åsyftar. Det har uppstått en föreställning att kvinnor inte äger något ansvar i en graviditet, och heller ej inför det liv som ligger i full utveckling. Att fördriva ett foster grundat på rasblandning eller redan uppkomna defekter torde vara att se som en samhällstjänst i ordets rätta bemärkelse, men fosterfördrivningar av idag är sällan av sådant slag. Istället åberopas en "kvinnlig rätt" att satsa på yrkeskarriär, eget intresse och inte allt för sällan: "en egen framtid". Vad man här frångår är kvinnans ytterst viktiga och högst ärofyllda uppgift som moder. En karriär som hemmafru ses som något fult och att inte sända barnen till dagis strider mot någon av demokraterna konstruerad folkmening.

Dessa begrepp är endast att se som brister i vördnaden inför moderskapet. Inte ens de mest uppenbara lögnerna tycks genomskådas, som när den judiska professorn Yvonne Hirdman, mest känd för sina teorier kring genussystemet, hävdar: "Det är så fel, när manligt och kvinnligt anses vara något som styrs av naturen.” Hirdman påstår härmed att vad som är manligt och kvinnligt är sociala konstruktioner. Detta kunde givetvis inte vara mer fel.

En liten flicka kan till exempel redan vid någon veckas ålder urskilja ett barnskrik från ett annat ljud på samma frekvens, detta är en förmåga pojkar totalt avsaknar. Det manliga och kvinnliga ligger även i fysiska aspekter. Mannen är heller inte avsedd att ta till sig av känslomässiga aspekter, där han direkt skiljer sig från kvinnans instinkter. Hon är avsedd att urskilja dessa fenomen, något som ligger genetiskt och därmed är att anse som kvinnligt.

Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) rapport för år 2003, föddes i början av 1980-talet lite drygt 34 500 barn av kvinnor mellan 25-29 år. Strax under 23 000 barn föddes samma år av kvinnor i åldrarna 20-24, och i mödrars åldersgrupp 15-19 år föddes ungefär 3 500 barn. Det var på den tiden inte särskilt vanligt att äldre kvinnor födde barn, i åldrarna 35-39 år födde kvinnorna ca 8 000 barn, och det föddes strax över 1 000 barn av kvinnor mellan 40-44 år.

År 2001 hade medelåldern stigit markant och bland annat hade 40-44-åriga kvinnor nära tredubblat antalet, kvinnor som nått medelåldern, 44-49 år, ökade antalet nyfödda från 43 barn år 1981, till 140 barn tio år senare. Vad som kan utläsas av detta, är att svenska kvinnor väntar allt längre med att skaffa barn och därmed även får svårare att ens bli gravida.

Ett vanligt argument bland feministerna är att de sociala konstruktionerna uppstår redan när man som nybliven förälder väljer att köpa blå strumpor och senare leksaksbilar till den lille sonen men rosa strumpor och senare dockor till den lilla dottern. Detta har ingenting med de naturliga manliga respektive kvinnliga aspekterna att göra. Skall detta färgfenomen ses som en social konstruktion kan vi gå tillbaka till vikingatiden då den rosa färgen bars av männen som en form av statussymbol, då den kunde ses somett respektingivande förmögenhetstecken. Således borde rosa sockar då, som social konstruktion, bäras av förmögna familjers avkommor.

Vad feminismen vill framhäva är att kvinnan endast är att se som lycklig då hon uppträder som och lever på en mans villkor. Den naturliga mentaliteten skall krossas och de tycks vara oförmögna att se att det endast är de själva som vill upprätta sociala konstruktioner, nationalsocialismen å andra sidan står upp för det högst naturliga och de mänskliga instinkterna. Vidare hävdar feministerna att en man är att se som lyckad då han övertagit kvinnans naturliga roll, vilken han inte har någon förutsedd möjlighet att hantera.

Således kan slutsatsen dras att konflikt uppstår. Vad som åsyftas är inte främst den uppenbara, direkta konflikten mellan man och kvinna genom den frustration och press som samhället påtvingar dem, utan den inre konflikten hos det berörda barnet. Ett barn, som ännu inte fallit offer för massmediala påtryckningar att leva upp till det motsatta könets naturliga uppgifter, ställer sig frågande inför varför det är mamma som aldrig är hemma (banden mellan moder och barn är för alltid omöjliga att bryta eller ersätta), och varför pappa alltid skall sköta hushållet. Det välkända faktum om barns ärlighet och öppenhet spelar stor roll, barnet känner rent instinktivt att detta inte stämmer. Vad mannen behöver, å andra sidan, är arbetet, helst det fysiskt ansträngande. Det är de naturliga rollerna och vad som sker när dessa inte efterlevs bevisas direkt av det ökande antalet skilsmässor.

Vad innebär detta i praktiken för en familj? De olika parterna fråntas sina naturliga ansvarsområden vilket skapar såväl inre som direkta konflikter. Mannen, vars fru hamnat i feministfällan, känner sig åsidosatt och omyndigförklarad då han inte får utföra de uppgifter han så väl vet med sig att han är avsedd att göra. Det ligger i mannens natur att vilja försörja sin familj, således känner mannen sig stressad av att behöva avsäga sig sitt faderliga ansvar. Väljer mannen att lämna sin fru, gör han ofta detta med motiveringen att hon endast ägnar sig åt sin karriär och inte tar sig tid med honom och barnen.

Kvinnan, som fastnat i feministfällan känner sig pressad och hamnar i den onda cirkeln av stress och utbrändhet. Hon lägger ner all sin tid på karriären och kvoteras eventuellt in i styrelsegruppen. Hon känner sig också stressad av att inte hinna med, och även hos henne, av att behöva avsäga sig sitt naturliga moderliga ansvar. Väljer kvinnan att lämna sin man, gör hon ofta detta med motiveringen att han inte förstår hennes "behov" av att förverkliga sig själv. Detta är inget egentligt behov, vore så fallet skulle kvinnan kräva att få stanna hemma med och uppfostra/vårda barnen då det är hennes naturliga ansvarsområde. Det är endast ett av samhället skapat behov, alltså just en sådan social konstruktion som feministerna påstår sig motarbeta.

Barn, vars mor hamnat i feministfällan, tvingas leva med föräldrarnas direkta konflikter vilket skapar en inre konflikt i barnet själv. Inte allt för sällan tar barnet själv på sig skulden för detta då det är otryggt av att inte haft sin mor i hemmet under den tidiga uppväxten. Otrygghet i sin tur, leder till osäkerhet. När ett osäkert barn sedan kommer upp i tonåren, tar det till flykt i tobak, berusningsmedel, rebelliska grupperingar och kriminalitet, allt enligt amerikaniseringsprincipen. Grundat på detta vet vi alltså är det inte är jämlikhet som feministerna genom sina argument vill frambringa då de vill upprätta andra sociala konstruktioner än de som de idag påstår återfinns. Vad som vurmas för är kvinnodominans genom ombytta könsroller. Båda dessa begrepp är förkastliga, då de innebär att man framtvingar en onaturlig roll hos både mannen och kvinnan. Därav inte påstått att kvinnan ej fyller en lika viktig funktion som mannen, dock är det två brett skilda funktioner som båda måste upprätthålla för att bevara familjen och kunna erbjuda barnen en så pass trygg uppväxt som möjligt.