Publicerad: 2003-10-15Henrik Garfvé

Intressanta reaktioner i svensk media efter eugenikkontrovers i grannland

Danmark, landet som svenska journalister älskar att hata, hamnade nyligen i fokus efter ett grovt ideologiskt övertramp av en av landets framstående akademiker. Det för ett par veckor sedan som den danske psykologiprofessorn Helmuth Nyborg framlade ett, ur ett politiskt korrekt perspektiv, synnerligen oortodoxt förslag med utpräglade eugeniska förtecken. Grundat på det faktum att intelligens till stor del är ärftligt vill professor Nyborg att samhället vidtar åtgärder för att å ena sidan öka nativiteten bland intelligenta medborgare och å andra sidan minska födelsetalen bland samhällets sämre intellektuellt rustade individer. Detta i ljuset av en destruktiv samtida trend, där högutbildade i allt högre grad skaffar färre barn, samtidigt som situationen bland lågutbildade är den konträra.

Att påpeka något sådant i efterkrigstidens jämlikhetsaspirerande Europa, för att inte tala om det i detta hänseendet fanatiska Sverige, är givetvis oacceptabelt. En storm av protester väcktes således, inte bara i Danmark, utan även globalt. Massmedia så lång bort som i Australien förfasades över Nyborg-förslagets uppenbara koppling till en av nationalsocialismens hjärtefrågor. Även i Sverige rönte eugenikförlaget uppmärksamhet och också här främst bland jämlikhetsdogmatikens mest entusiastiska försvarare – d.v.s. den samlade journalistkåren. Men precis som det påstås finnas grader i helvetet, finns det onekligen olika typer av journalister. De mest rabiata, och därmed mest intressanta, yrkesutövarna finns obestridligen anställda på landets två stora kvällstidningar. Dessa två valde i sin tur två skilda tillvägagångssätt i rapporteringen av Nyborg-kontroversen. Båda är intressanta och förtjänar att beröras närmare.

Aftonbladet och Marit Paulsen på vetenskapliga villovägar
Den politiska korrekthetens högborg, Aftonbladet, presterade snabbt en artikel, vars innehåll var så pinsamt lågkvalitativt till och med för en kvällsblaska av Aftonbladets kaliber. I något som närmast skulle kunna tänkas vara resultatet av en överslagshandling, letade en mindre begåvad journalist upp EU-parlamentarikern Marit Paulsen för kommentarer. Paulsen, uppenbar dilettant inom allt vad differentiell psykologi heter, kunde knappt behärska sig själv och avfyrade den ena hätska beskyllningen efter den andra, alla riktade mot professor Nyborg. Dennes påpekande om att intelligens är ärftligt avfärdade exempelvis Paulsen som ”kvalificerat skitsnack”. Hon spekulerade sedan vidare om att Nyborg inte skulle ha några bevis för ovanstående, utan att denne baserar sina uttalanden på ett ”lömskt urval”.

Paulsens stora problem, förutom hennes sjukliga jämlikhetshybris, är att professor Nyborg de facto har starkt stöd inom vetenskapen. Med hjälp av bl.a. moderna intelligenstest har man under det senaste halvseklet kunnat fastställa det genetiska arvets inverkan på en persons IQ-nivå. Den högt ansedde, amerikanske, psykologiprofessorn Arthur R Jensen, som ägnat ett helt yrkesliv åt intelligensforskning, konkluderade 1994 i sin bok ”The g Factor” att denna inverkan står för ca 80 % av en vuxen människas IQ. Arvets influens har inte minst kunnat bekräftats tack vare studier av tvillingar. Bl.a. har man kunnat konstatera att enäggstvillingar, som uppfostrats frånskilda av olika föräldrapar och under varierande socioekonomiska förhållanden, i vuxen ålder har IQ-nivåer som ligger betydligt närmare varandra än IQ-nivåer hos vanliga tvillingar som växt upp tillsammans hos sina biologiska föräldrar ( Jensen, ”The g Factor”, sid. 178 ).

Faktum är att arvets ansenliga betydelse länge presumerats av en rad framstående forskare, som dessvärre inte hade samma mätmetoder att tillgå som dagens vetenskapsmän. Den gamle oxfordprofessorn C.D. Darlington, bland många andra, uppskattade exempelvis i mitten av det förra århundradet ärftlighetens betydelse till 90 % i avgörandet av en persons intelligens. Professor Darlingtons och dennes samtidas uppfattningar kan i sin tur härröras från universalgeniet Sir Francis Galton, en av psykologins stora pionjärer ( faktiskt kallad den differentiella psykologins fader av bl.a. professor Jensen ), som också undersökte bl.a. tvillingar för att utröna arvsbetydelsen, om än, med dagens mått mätt, primitiva metoder. Vill man gå ännu längre tillbaka kan man redan hos Platon, inte minst i det politiska verket ”Staten”, skönja arvstänkande i samband med iakttagelser av skiftande prestationsförmåga hos olika individer. Ett tänkande som sedan återkommer i bl.a. Sir Thomas More’s klassiska 1500-tals-verk ”Utopia”.

Det essentiella är hursomhelst att den modern forskningens resultat, i kombination med att marxistinfluerade populärvetenskapliga karriärister konsekvent misslyckats med att påvisa att IQ-nivån kan höjas hos eftersatta social- och rasgrupper, bara kan medföra att Marit Paulsens hatiska utfall underminerar sig självt. Att förutsätta att IQ blott skulle vara en konstruktion av diverse socioekonomiska faktorer är vetenskapligt och empiriskt ogrundat. Den framlidne rasfilosofen William Gayley Simpson yttrade, med anledning av detta, följande ultimatum i sitt mastodontverk ”Which Way Western Man ?”;

"När en imbecill med imbecilla förfäder kan omstöpas till en individ med 140 i IQ, och detta kan åstadkommas närhälst förhållandena är gynnsamma, då skall jag allvarligt överväga att förena mig med egalitärerna." ( artikelförf. övers. )

Traditionella metoder hos liberala konkurrenter.
Två av Sveriges andra större kvällstidningar, Expressen och det västsvenska bihanget GT, nöjde sig med att enbart spela på ett betydligt säkrare kort, d.v.s. att göra den eviga parallellen, om än subtilt, till det nationalsocialistiska Tyskland. Denna traditionella mediafint förutsätter att den gemene medborgarens psyke automatiskt drabbas av olustkänslor inför något som kan associeras med Hitlertyskland. Om så är fallet, innebär detta i sin tur att ytterligare argumentation ej behöver ödslas på läsaren, då denne redan förknippar ämnet i fråga med något ytterst negativt.

Tyvärr fungerar denna försåtliga taktik utmärkt, då vårt folk varit utsatt för intensiv och subversiv semitisk mediapropaganda under mer än ett halvsekels tid. Följaktligen lider den stora massan i dagsläget av en förvrängd världsbild och perverterad verklighetsuppfattning. Dagens massmedia besparas härmed alltså obehaget av att tvingas tillgripa marxistisk kvasivetenskap, som dessutom inte hade tilltalat alla läsare, i en sakfrågeargumentation mot exempelvis eugenik eller det genetiska arvets samband med IQ-begreppet. Nu behöver man, som sagt, enbart peka på att eugenik förekom i det nationalsocialistiska Tyskland för att professor Nyborgs nydanande inlägg i en åderförkalkad samhällsdebatt effektivt skall oskadliggöras.

Nyborgs förslag blir ammunition åt jämlikhetsivrare i stel samhällsdebatt
Under rådande samhällsklimat kommer, som visat, uttalanden av Nyborgs karaktär att få föga genomslagskraft. Tvärtom används dylika yttranden som en förevändning av massmedia för att få spy galla över den jämlikhetsfixerade demokratins renegater. Det senaste decenniet har försett oss med många exempel och fler lär vi få se, inte minst i anslutning till Nyborg-kontroversen.

Senast i onsdags kunde man exempelvis på den västsvenska lokalblaskan Bohusläningens ledarsida läsa ytterligare demokratisk kverulans. Den kvinnliga skribenten diskuterade förvisso inte sakfrågan, utan beklagade sig mer över det faktum att dansk media vid något tillfälle hade tillåtit en objektiv diskussion krig professor Nyborgs förslag. Något så sällsynt som en vänsterliberal konspirationsteori framlades efter detta. Objektiviteten i Danmark, menade den kvinnliga artikelförfattaren, var nämligen en rökridå. Avsikten skall ha varit att ge tvivelaktiga element inom högern möjlighet att utpeka utsatta människor och få staten att behandla dessa sämre. ”Som taget ur Hitlers Mein Kampf och nazisternas rasbiologi med andra ord” fortsätter hon.

Förutom de tacksamma praktexemplen på tidigare omnämnda mediatrick och liberal intolerans i fråga om yttrandefrihet, ger Bohusläningens ledare också uttryck för en klassisk feltolkning, otvivelaktigt medveten i mången fall, av eugeniken som vetenskap. Att hävda att eugenikens syftet enkom skulle vara att förtrycka lågpresterande samhällsgrupper är inte bara inkorrekt, det är ett hån mot de filantropiska ambitioner som eugenikens främsta företrädare genom tiderna hyst. Vårt problem är att judiskinfluerad media knappast kommer att upplåta bästa sändningstid eller tidningsspalt åt oss nationalsocialister, så att vi kan upplysa allmänheten om detta. den-svenske.com är därför ett viktigt steg i kampen mot massmedias ideologiska strupgrepp på det svenska folket. För den som vill veta mer om eugenikens humanitära och evolutionärt progressiva målsättning rekommenderas starkt två, på den-svenske.com, nyligen publicerade artiklar:

Relaterat

Vikten av eugenik
Västs genetiska förfall