Publicerad: 2003-10-09den-svenske.com

Judar dödade Jesus enligt Talmud

En kontrovers har nyligen uppstått bland judar i USA sedan den Amerikanska Judiska Kommittén publicerat en artikel av Steven Bayme, chef för kommitténs avdelning för modernt judiskt liv, där denne konstaterar att judar i Talmud tar på sig skulden för Jesus död. Efter bara några dagar togs artikeln bort från organisationens hemsida med förklaringen att det var ett "internt dokument" och inte representerade organisationens officiella ståndpunkt i frågan. Sedan den New York-baserade tidningen Jewish Week uppmärksammat artikeln har dock anklagelserna och bortförklaringarna duggat tätt.

Att judar tar på sig Jesu död i Talmud råder det ingen tvekan om, ehuru judar i regel ogärna tillstår att så är fallet. Tvärtom brukar judar klaga högljutt över "kristen antisemitism" eftersom den klassiska Bibeln konstaterat den judiska delaktigheten till Jesu död. Dessa klagomål resulterade 1965 i att den katolska kyrkan reviderade den ursprungliga bibliska berättelsen vilket har aktualiserats igen på sistone i samband med den Oscarbelönade skådespelaren och producenten Mel Gibsons egenfinansierade film The Passion om Jesu död.

Det är den talmudiska versen Sanhedrin 43a som främst behandlar hur judar dödade Jesus. I versen står det klart att judar anser det vara rättmätigt att döda Jesus och att de och endast de låg bakom hans död, trots det skydd han fick från den underförstått romerska regeringen; judar brukar tvärtom hävda sin oskuld genom att skylla på romarna. Med andra ord anses det i ett typfall av judisk partikularism vara i sin ordning att beskylla romarna, samtidigt som det anses moralisk förkastligt att peka ut judarna. Sanhedrin 43a lyder

"På påskhögtidens afton hängdes Jesus. I fyrtio dagar innan avrättningen ägde rum kom en budbärare och skrek 'Han kommer stenas eftersom han praktiserade trolldom och förledde Israel till avfällighet. Lät vemhelst som kan säga något till hans fördel träda fram och föra hans talan'. Men eftersom ingenting sades till hans fördel hängdes han på påskhögtidens afton. Ulla svarade: Anser du att han var en av dem som borde ha försvarats? Var han inte en mesith (förledare), om vilken skriften säger 'Du skall varken skona eller förtiga honom'? Med Jesus var det dock annorlunda eftersom han hade kontakter med de styrande".

I den numera borttagna artikeln kommenterade Bayme Talmudstycket så här:

"Denna text, som länge censurerats i Talmudupplagor, berör främst den vederbörliga processen för grova brott. Standardprocesser kräver att straffet fördröjs med fyrtio dagar så att urskuldande bevis kan framläggas. Dock, i extrema fall, så som att förleda Israel till avfällighet, bortses från detta krav. Fallet med Jesus utgjorde ett undantag till denna regel enligt Talmud. Fastän någon som förledde Israel till avfällighet ansågs vara ett extremt fall väntade judarna i fyrtio dagar på grund av Jesus nära förbindelser med de romerska myndigheterna. Hursomhelst, sedan fyrtio dagar passerat utan framläggandet av fördelaktiga eller förmildrande kommentarer om honom, så dödade de honom på påskhögtidens afton".
"Tre teman har sitt ursprung i detta stycke. För det första avser anklagelserna mot Jesus förförelsen av Israel till avfällighet och praktiserandet av trolldom. Enligt evangelierna gällde anklagelserna mot Jesus hans självutnämning som messias. Talmud verkar föredraga den mer specifika anklagelsen om praktiserande av trolldom och förledandet av Israel till falska trosföreställningar. En 1900-talshistoriker, Morton Smith vid universitetet i Columbia, hävdade med utgång från de nyligen påträffade 'gömda evangelierna' att den historiske Jesus faktiskt var en trollkarl (Magikern Jesus, HarperCollin, 1978). I de talmudiska rabbinernas ögon var praktiserandet av trolldom och falska profetior ett grovt brott särskilt föreskrivet i Femte mosebok 18:10-12 och 13:2-6".

"För det andra erbjuder Talmud här en diskret kommentar om Jesus politiska kopplingar. Evangelierna beskriver hur Pontus Pilatus anstränger sig för att skona Jesus (Mark. 15:5-15). Fastän detta stycke mycket väl kan ha skrivits för att blidka de romerska myndigheterna och skylla på judarna så pekar det talmudiska stycket i samma riktning: Judarna väntade i fyrtio dagar, en avvikelse från deras praxis, endast eftersom Jesus stod de härskande myndigheterna nära".

"Avslutningsvis föreslår stycket rabbinsk villighet att ta ansvar för Jesus avrättning. Inga försök görs för att beskylla romarna för hans död. Med all sannolikhet härstammar stycket i fråga från 300-talets Babylon, då centrum för talmudisk vetenskap, och bortom räckhåll för både Rom och kristendomen. Fastän flera hundra år hade gått sedan Jesus levde, varför detta alls inte är en samtida källa, indicerar det talmudiska stycket den rabbinska villigheten att åtminstone principiellt erkänna att i en judisk domsal och i ett judiskt land så hade en levande Jesus verkligen avrättats".

Baymers konstaterande att judar verkligen låg bakom Jesus död, eller åtminstone gav det sitt principiella stöd och rent av anser det vägledande, är givetvis ingenting nytt. Det anmärkningsvärda är att detta i regel konstateras av icke-judar som omgående stämplas som antisemiter, men att det nu är en högt uppsatt jude inom en av den amerikanska judenhetens främsta organisationer som konstaterar samma sak. Det exemplifierar och understryker dubbelmoralen i diskussionen om judar där det idag råder en tydlig relativism: judar får diskutera judar, men inte alltför högt, medan icke-judar skall stigmatiseras och bestraffas om de yppar sanningar om judar som kan anses vara negativa. Hur oförenligt detta är med intellektuell integritet är uppenbart.

En mer precis del av dubbelmoralen är hur judar esomoftast beklagar och fördömer hur kristna pekat ut judar som Kristus banemän och kallat detta för antisemitism, samtidigt som de själva predikar precis samma sak i sin heliga skrift, samtidigt som de anser avrättandet av Jesus vara ett moralisk föredöme för korrekt judiskt handlande. Hyckleriet i detta förhållningssätt är uppenbart.

För att undvika kritik har flera ledande judar ifrågasatt att berättelsen verkligen handlar om Jesus. Den berömde talmudisten rabbi Adin Steinsaltz säger till Jewish Week att "det kan mycket väl vara någon helt annan". Han tillägger att "hursomhelst [...] gör kristna bäst i att hålla sig ifrån dessa texter eftersom de inte har någon politisk eller teologisk relevans i den judiska traditionen". Med andra ord bör kristna ignorera hur den heliga judiska skriften tar på sig avrättningen av Jesus, samtidigt som judar fördömer kristna för att de säger precis samma sak med utgång ifrån sin heliga skrift.

Apropå Steinsaltz försök att avfärda vem som avses i Sanhedrin 43a så får han mothugg av David Kraemer, professor i Talmud och rabbinism. Kraemer säger till Jewish Week att det verkligen rör sig om Jesus från Nasaret . "De inställningar som uttrycks [i Talmud] kan vara tämligen hatiska inställningar", konstaterar han.

Mel Gibson har utsatts för hårda påtryckningar av judiska organisationer för hans film, redan innan den släppts. ADL-ledaren Abraham Foxman pekade nyligen ut Gibsons som en antisemit och menar att syftet med filmen är att sprida antisemitism. Frågan är dock om inte snarare de häftiga judiska påtryckningarna och utfallen mot Gibson kommer resultera i antijudiska reaktioner. Den grupp som så ofta predikar universell tolerans uppvisar sannerligen själv partikulär intolerans då det gynnar etnocentriska intressen.

En filmtrailer och möjligheten att giva såväl filmen som Mel Gibson sitt stöd återfinns på följande adress: http://www.passion-movie.com/

Relaterat

Mel Gibson brännmärks som antisemit av ADL