Publicerad: 2003-09-04Professor Richard Lynn

Västs genetiska förfall

Det genetiska förfallet bland de västerländska nationernas befolkning upptäcktes först under 1850- och 1860-talet av Benedict Morel i Frankrike och Francis Galton i England. Ingendera verkar ha känt till den andres arbete, utan de nådde oberoende fram till samma slutsats att de samtida befolkningarna genomgick en "regressiv evolution" vad gäller hälsa, intelligens och moralisk karaktär.

Både Morel och Galton identifierade orsaken till denna urartning i uppluckringen av det naturliga urvalet. Vanligtvis eliminerar det naturliga urvalet de odugliga inom de mänskliga och animala populationerna och låter de mer dugliga överleva. De dugligastes överlevnad håller populationerna genetiskt sunda genom att rensa ut genetiskt odugliga individer, snarast på samma sätt som en trädgårdsmästare håller sin trädgård i ordning genom att ta bort ogräset. Då det fungerar på rätt sätt har det naturliga urvalet bland mänskligheten många strängar på sin lyra. Med den första vållar den en hög mortalitet och med den andra ålägger den låga födelsetal på dem som har genetiska störningar, låg intelligens och svag moralisk karaktär. Morel och Galton lade märke till att båda dessa strängar misslyckades under 1800-talets mellandecennier. Det var som om trädgårdsmästaren slutat och trädgården råkat i förfall.

Fram tills den här tiden har det naturliga urvalet fungerat väl i de västerländska nationerna. Populationerna hade den höga mortalitet och den differentiella fertilitet som är nödvändig för att det naturliga urvalet skall kunna fungera. Par hade i genomsnitt sex eller sju barn, men bland befolkningen i stort överlevde endast något fler än två till vuxen ålder. Höga dödstal tenderade att eliminera de odugliga, de ointelligenta och de med svag moralisk karaktär eftersom de var mer utsatta att dö av sjukdomar och från sin egen oförmåga att överleva.

Det naturliga urvalet fungerade även då de mer hälsosamma, mer intelligenta och de med en stark moralisk karaktär hade en högre fertilitet. Den huvudsakliga orsaken till detta var att folk med dessa kvalitéer är duktigare på att förtjäna sitt uppehälle och detta innebar att de hade mer föda och var mer fertila. En annan faktor var att det fanns starka sociala kontroller som förhindrade dem som saknade dessa egenskaper från att skaffa barn. Om de fick barn fanns det ingen välfärdsstat som tog hand om dem. De placerades i regel i hem för hittebarn, där flertalet av dem dog. Det var en sträng värld, men den tjänade syftet att hålla folket genetiskt sunt.

Det var under 1800-talets mellandecennier som det naturliga urvalets styrka mot de odugliga började försvagas. Den försvagades först mot dem med dålig hälsa till stor del som en följd av de förbättringar som gjordes för bortledandet av avloppsvatten och anskaffandet av rent dricksvatten, som reducerade antalet sjuka som dog av infektionssjukdomar.

I vårt århundrade har det naturliga urvalet av dem med dålig hälsa försvagats än mer genom medicinska framsteg i behandlingen av genetiska defekter och sjukdomar. Framsteg inom vården har möjliggjort det för dem att leva som tidigare skulle ha dött. Det första viktiga framsteget gjordes 1912 med utvecklingen av kirurgisk behandling av pylorisk stenosis, en genetisk defekt som gör magen smalare och förhindrar ätandet. Senare under århundradet har kirurgiska organtransplantationer gjort det möjligt att bevara livet på sådana med ett antal olika genetiska defekter. Därtill har lyckade behandlingsmetoder påträffats för en rad genetiska defekter så som hemofili, diabetes, fenylketonuri, cystisk fibros och många andra. Utvecklingen av dessa behandlingsmetoder har möjliggjort det för många med dessa defekter att leva till vuxen ålder och få barn, varav vissa erhåller deras defekta gener. Konsekvensen av den medicinska framgången är att utbredningen av många av dessa defekter fördubblas eller tredubblas varje generation.

Vi erfar även en genetisk urartning vad gäller intelligens. Tidigare århundraden, då det fanns en hög barndödlighet, tenderade barnen som dog ha en lägre intelligens. Detta berodde dels på att ointelligenta inte är lika bra på att ta vara på sig själva, och ointelligenta har även idag högre
mortalitet till följd av sjukdomar och olyckor än vad intelligenta har. En annan orsak var att de ointelligenta barnen hade ointelligenta föräldrar som var sämre på att ta vara på dem. Även idag i den moderna välfärdsstaten är spädbarns- och barnmortaliteten betydligt högre bland barn med ointelligenta föräldrar än bland dem med mer intelligenta föräldrar.

Hursomhelst så är den stora faktorn som är skyldig till det ökande antalet ointelligenta varit utvecklingen av moderna former av preventivmedel.

Detta började på 1870-talet med uppfinningen och massmarknadsföringen av latexkondomer och har följts upp med utvecklingen av ytterligare preventivmedel så som spiralen och p-piller. Då dessa preventivmedel en gång väl blivit tillgängliga, så var det uppenbart att de skulle användas effektivare av intelligenta än av ointelligenta. Resultatet av detta har varit att de intelligenta började få färre barn. Denna trend började den senare delen av 1800-talet och har fortgått till idag.

Vi vet från tvilling- och adoptionsstudier att intelligens delvis är genetiskt bestämd. Detta innebär att det finns gener för högre intelligens och för lägre intelligens. Då de med lägre intelligens en gång väl började få fler barn, och då dessa barn inte längre dog i betydande antal under barndomen, så ökade antalet gener för låg intelligens i befolkningen och antalet gener för hög intelligens minskade. Resultatet av detta har varit en genetisk urartning av intelligensen hos den västerländska populationen.

Slutsatsen som Morel och Galton nådde om att intelligensen hos den västerländska befolkningen urartar undersöktes av flera biologi- och samhällsvetenskapsmän under det tidiga 1900-talet. Flera försök gjordes att fastslå omfattningen av denna urartning. Detta gjordes genom att mäta intelligensen hos representativa delar av befolkningen vid två tillfällen i tiden. Studier av detta slag uppvisade det överraskande resultatet att den förväntade minskningen inte ägt rum. Tvärtom visade det sig att intelligensen uppmätt med intelligenstest faktiskt ökat hos de västerländska folken under en stor del av 1900-talet.

Det finns ännu ingen allmänt accepterad förklaring till denna ökning. Vissa tror att det endast handlat om en ökad förmåga att genomföra tester. Andra vidhåller att ökningen är verklig och har orsakats av förbättrad näring, utbildning eller olika sorters kognitiv stimulans från TV, böcker och dylikt. Oavsett förklaringen verkar det som att urartningen av den västerländska befolkningens genetiska kvalité har kompenserats i flera decennier av miljöbetingade förbättringar. Denna kompensation kan inte förväntas fortsätta för alltid. Vid en viss tidpunkt kommer de miljöbetingade förbättringarna att ebba ut och intelligensen förfalla. Den bästa tillgängliga uppskattningen av takten på detta förfall är att det kommer handla om ungefär en IQ-poäng per generation.

Det tredje avseendet där moderna populationer urartar är i moralisk karaktär. Denna breda egenskap innefattar självdisciplin, motivationen att arbeta för långsiktiga mål, laglydighet och en känsla av medborgerligt ansvar. Den saknas på ett iögonfallande sätt hos brottslingar och i underklassen med sitt sociopatiska värdesystem. Moralisk karaktär har en genetisk bas. Detta har fastställts med hjälp av studier av tvillingar, som har visat att enäggstvillingar som separeras strax efter födseln och uppfostras i olika familjer är väldigt lika vad gäller deras moraliska karaktär, vilket visar att det handlar om genetisk determination. Därtill har det visat sig att adopterade barn påminner om sina biologiska föräldrar mer än sina adoptivföräldrar, vilket visat att den moraliska karaktären överförs genetiskt från föräldrar till barn.

Sedan de sista decennierna under 1800-talet har de med en svag moralisk karaktär fått fler barn än de vars moraliska karaktär är stark. Det finns flera sätt som detta har visat sig på. Exempelvis har manliga brottslingar cirka 70% fler barn än den laglydiga befolkningen, medan bland de kvinnor i USA som under den första halvan av 1990-talet hoppade av gymnasiet fick i genomsnitt 2,6 barn jämfört med endast 1,8 barn för de amerikanska kvinnorna i stort.

Den främsta förklaringen till den höga fertiliteten hos dem med låg moralisk karaktär är den samma som orsaken till den höga fertiliteten bland ointelligenta, nämligen deras ineffektiva bruk av preventivmedel. Då moderna preventivmedel en gång väl blev tillgängligt, så var det oundvikligt att de skall användas mer effektivt av dem med stark moralisk karaktär då de är mer medvetna och ansvarstagande, precis som det var oundvikligt att preventivmedel skulle användas mer effektivt av intelligenta då de är mer kompetenta. Således skapade utvecklingen av moderna preventivmedel en oundviklig genetisk urartning vad gäller både intelligens och moralisk karaktär.

Eftersom en svag moralisk karaktär överförs genom familjer borde den höga fertiliteten bland dem med svag moralisk karaktär ha lett till en ökning av deras antal i befolkningen. Detta har sannerligen inträffat. Ett uttryck för detta är ökningen av brottslighet som ägt rum det senaste halvseklet i hela den ekonomiskt utvecklade världen. En annan är ökningen av en underklass, definierad som arbetsföra långtidsarbetslösa personer, har ungefär fördubblats i USA från tidigt 1960-tal till idag. Liknande ökningar äger rum även i Europa. Ett annat uttryck är ökningen av ensamboende mammor som lever på socialbidrag, från 2,5% av hela den kvinnliga befolkningen 1960 till 10% 1990. Alla dessa ökningar beror delvis på en ökning av antalet med en genetiskt baserad utarmad moralisk karaktär, ehuru detta inte innebär att andra faktorer, så som den ökat generösa välfärdsförsörjningen, inte spelat en roll.

Den genetiska urartningen av de västerländska nationerna utgör ett allvarligt problem. Det ökande antalet personer med genetiska defekter som framgångsrikt kan behandlas ökar kostnaderna för medicinskt underhåll. Intelligensens förfall kommer att skapa en urartning av kvalitén på vår civilisation. Intelligens är oerhört avgörande vid hur effektivt arbeten utförs. Då intelligensen förfaller kommer det finnas färre med hög IQ som kan bibehålla standarden inom humaniora och vetenskap, de högre yrkeskårerna och affärslivet, och färre med en god genomsnittlig IQ för att utföra slentrianmässiga arbeten såsom rörmokarens och elektrikerns. Samtidigt kommer antalet öka med sådana vars intelligens är för låg för ett nyttigt arbete.

Problemet med en urartande moralisk karaktär är inte mindre allvarligt. Det kommer medföra ett ökat amoralt samhälle. Brottsligheten kommer att öka. Standarden på ärlighet och integritet i samhället kommer att förfalla. Det smidiga fortlöpandet av ekonomin och sociala förhållanden är beroende på tillit och kommer försämras då de moraliska fundamenten inom allmänna och privata förhållanden eroderas.

Allt detta förutsågs av Francis Galton som 1869 skrev i sin Medfödd begåvning att i en välutvecklad civilisation, som vår egen, "finns det ett ständigt hämmande av de dugligare klassernas fertilitet; de improduktiva och icke-ambitiösa är de som främst står för fortplantningen. Så rasen urartar successivt och blir för varje generation successivt mindre duglig för en högstående kultur".

Under den första hälften av 1900-talet stöddes Galtons ståndpunkt av ett stort antal biologi- och samhällsvetenskapsmän. Så sent som under 1960-talet upprepades problemet av William Shockley, nobelpristagare i fysik. Shockley myntade ordet dysgenetik för denna regressiva evolution och framförhöll att den behöver ett vidare erkännande och en diskussion om hur den skall övervinnas. Men Shockleys varning gavs ingen uppmärksamhet och det senaste kvartalet detta sekel har förståelsen för problemet gått förlorad. Det är dags att återuppliva igenkännandet av detta allvarliga hot mot vår civilisations framtid.

Relaterat

Vikten av eugenik
Richard Lynns hemsida