Publicerad: 2003-07-12Meister Eckehart

Truman om judarna

Den forne amerikanske presidenten Harry S Trumans dagbok har påträffats bland det material som donerades av presidenten själv till the Truman Library redan år 1965. Truman efterträdde president Franklin D Roosevelt år 1945, mitt under Andra världskrigets slutskede, och var därefter USA:s officielle ledare fram till 1953.

Truman och judefrågan
Det mest intressanta som påträffats i Trumans dagbok är hans syn på judarna och den judiska karaktären. Efter ett samtal den 21:a juli 1947 med juden Henry Morgenthau Jr., USA:s finansminister åren 1934 till 1945 och känd förespråkare av förintelsen av tio miljoner tyskar, skriver Truman följande:

"Judarna har ingen känsla för proportioner och inte heller har dem något omdöme vad gäller världsfrågorna. Henry tog tusen judar till New York på en förment temporär basis, men de stannade kvar. Jag finner judarna väldigt, väldigt själviska. De bryr sig inte om hur många ester, letter, finnar, polacker, jugoslaver eller greker som mördas eller misshandlas som tvångsförflyttade, så länge judarna specialbehandlas. Nu då de har makt, fysiskt, finansiellt eller politiskt kan varken Hitler eller Stalin anses vara grymmare eller behandla den som är i underläge värre än dem".

Det är sällan bevis påträffas som så svart på vitt konstaterar hur ledande politiker i världen känner till de judiska egenintressen som styr deras agenda, eller som konstaterar judisk grymhet och likgiltighet inför icke-judiskt liv, samtidigt som de själva kräver bättre behandling än alla andra. Det sannerligen anmärkningsvärda i sammanhanget är dock hur Truman ändå fortsättningsvis lät judarna ha ett oerhört inflytande i landet, hur han höll sig med ett stort antal judiska rådgivare, hur han verkligen gav judarna specialbehandling i Europa och hur han verkade för Israels erkännande fastän det amerikanska utrikesdepartementet motsatte sig ett erkännande.
Det relevanta i sammanhanget är att inse varför Truman agerade som han gjorde, vilket sannerligen inte låg i det amerikanska folkets intresse, utan i judiska, varför han aldrig under sitt presidentskap talade klarspråk eller agerade utefter vad han visste.

Även Nixon dolde sin insikt
En liknande händelse avslöjades härom året då bandupptagningar med president Richard Nixon offentliggjordes där han konstaterade sin uppfattning att judar kontrollerar massmedia, vilket är en uppfattning alla objektiva personer kommer fram till:

I ett förtroligt samtal mellan Nixon och fader Billy Graham, en av USA:s främsta kristna och moraliska profiler, diskuterade de vilka som är landets verkliga, och destruktiva, maktinnehavare: judarna.
Då fader Graham framlägger att han tror att judarna kontrollerar media så replikerar Nixon:
"Tror du det?"
"Ja, sir."
"Oh boy, det gör jag med. Jag kan aldrig säga det, men jag tror det."
"Nej, men om du blir omvald så kan vi kanske göra någonting åt saken."
Senare fortsätter fader Graham:
"Flera judar är mina vänner. De svärmar runtomkring mig och är vänliga mot mig. Eftersom de vet att jag är vänligt inställd till Israel och så vidare. Men de vet inte vad jag verkligen anser om vad de gör mot det här landet, och jag har ingen makt eller möjlighet att ta hand om dem."
Nixon svarar honom då: "Du får inte låta dem (judarna) veta det."
Det talande är återigen att Nixon aldrig gjorde någonting åt saken, utan även fortsättningsvis satte judiska intressen framför alla andra. Förutom empirisk analys av västvärlden är detta två av de tydligaste explicita exemplen på den rådande världsordningen och på hur maktfördelningen i realiteten är beskaffad. Truman och Nixon konstaterar endast vad nationalsocialister konstaterat sedan länge, en uppenbar sanning. Skillnaden är att medan Truman och Nixon valde kollaborera av egoistiska skäl kämpar nationalsocialismen oförtröttligt för vårt folks överlevnad och frihet.