Publicerad: 2003-03-23Helena Östberg

Nationalsocialist medverkade i ”Hannah”

Så som många uppmärksammat, sändes måndagen den 17 mars det avsnitt av TV3: s debattprogram ”Hannah”, i vilket Legion Wasa representerades av undertecknad. Då mängder av e-post och telefonsamtal emottagits i ärendet, vill jag ta tillfället i akt att officiellt redogöra svaren på de frågor som uppkommit, samt förmedla mina tankar kring medverkandet.

Titan Television, som ansvarar för programmet, uppgav vid den första kontakten med Legion Wasa, att man önskade göra ett avsnitt om organisationens planer att resa ned till Irak för att deltaga i hjälparbetet under det förmodade kriget. Vi accepterade erbjudandet, dock ändrade Titan Television planerna och gick från det tidigare påstådda syftet, till att vilja behandla frågor kring den nationalsocialistiska ideologin. Jag inbjöds därmed att debattera kring nationalsocialism samt feministmotstånd, vilka är de två ämnen som ligger mig allra varmast om hjärtat. Detta var tydligen en täckmantel, då vi vid ankomsten kunde konstatera att det var den väl uttjatade invandrarfrågan som skulle behandlas, med proffstyckare som Meral Tasbas (tidigare känd från TV3: s dokusåpa ”Baren”, numera rikskänd för de mest patetiska uttalanden), Thabo från debattprogrammet ”Svart eller vitt”, judinnan Ann-Britt Grünewald, före detta syndikalisten Gustaf Fridolin (numera riksdagsledamot för Miljöpartiet) samt Tobias Weikel, påstådd ”avhoppad nazist”, numera aktiv inom Exit.

Inför inspelningen uppmanades samtliga att noggrant och ärligt besvara de frågor som ställdes, samt att inte dra sig för att avbryta motdebattörer. Hur detta skulle gå ihop framgick ej, dock är det att finna som direkt ogenomförbart, då man inte både kan låta någon tala till punkt och dessutom avbryta dem. Lösningen på frågan presenterades under inspelningens gång, då möjligheten att framlägga utförliga argument tillföll motdebattörerna, samtidigt som jag själv samt nationaldemokraternas partiorganisatör Tor Paulsson var de som skulle avbrytas.

Om TV3: s oseriösa programsatsning skall klassas som debatt är värt att ifrågasätta. Precis så som tittarna uppmärksammade, tilläts Meral Tasbas framföra svenskens pizzaförtäring som ett godtyckligt argument för acceptans av invandring, samt Thabo att utan programledarens ingripande uttala direkt sexistiska påhopp. Detta är givetvis ingen debatt, det är enbart ett fullkomligt självförlöjligande av dessa två individer. Personligen berörs jag föga av dylika påhopp, men den dubbelmoral som helt och hållet genomsyrar TV-kanalen är högst beklaglig.

Värt att nämna är även de sekvenser som TV3 valt att gömma för sina tittare. Vid ett tillfälle påvisades det faktum att Gustaf Fridolin inte bara deltog i AFA: s jippo i Salem, utan tidigare varit aktiv i ovanstående organisation. Detta fick en annars väldigt morsk Fridolin att vackla en aning, men blev lugnad då han lovades redigering av debatten. Sanningen skulle givetvis kunna sätta stopp för herr Fridolins karriär bland demokraterna. Det finns även uppgifter om att programledaren Hannah Widell blev så ställd av de argument som framfördes, att hon lämnade inspelningsstudion gråtandes.

Även proffsöverlevaren Emerich Roth, samt en av exterministernas kvinnliga föreläsare, gavs utrymme att framföra sina tankar. Den kvinnliga exterministen hävdade att ingen någonsin ifrågasatt hennes föreläsningar, dock kunde hon i programmet ej framlägga några som helst bevis kring den mytomspunna ”slutgiltiga lösningen”. Detta tål tala för sig självt, vidare kommentarer torde endast vara överflödiga. Utan bevis för sina påståenden stod även Ann-Britt Grünewald, som ville hävda att några mänskliga raser ej stod att finna. För övrigt verkade fru Grünewald endast finnas som utfyllnad, då hon efter detta inte framförde några nämnvärda synpunkter.

Tobias Weikel/Malvå försökte sig vidare på den politiskt korrekta varianten som ”avhoppad nazist”. På frågan hur hans liv som ”nazist” hade sett ut, svarade han att det präglats av meningslöst våld i olika former, alkohol, fotbollshuliganism och vit makt-musik. Som bekant är inte dessa aspekter några som tillhör ett nationalsocialistiskt synsätt eller leverne, vilket även påvisades för herr Weikel/Malvå. Denne slog då sig själv på fingrarna genom att framställa sig som en ”Streetfighter White Power”, varpå skillnaden mellan sunda, disciplinerade nationalsocialister och alkoholiserade våldsverkare äntligen klargjorts i offentligt sammanhang.

Avslutningsvis försökte Hannah Widell göra sig löjlig över det faktum att nationalsocialister lyder sin ledares order och bär organisationens symbol i offentliga sammanhang. Tyvärr gavs ingen möjlighet att ifrågasätta huruvida Widell hellre skulle se ett anarkistiskt samhälle, där var och en handlar efter egen vinning och tillfällig njutning.

Då det inte är någon nyhet att den etablerade median vinklar och redigerar material som berör nationalistiska och nationalsocialistiska grupperingar, finns ej mycket mer att tillägga kring detta. Vad som istället är relevant, är hur officiella debatter påverkar rörelsen, samt hur den allmänna responsen ser ut. Glädjande kan konstateras, att intresset för nationalsocialismen ökat markant efter programmet, då ett större antal personer tagit kontakt per e-post, och med positiva reaktioner och ett nyväckt intresse för den nationalsocialistiska ideologin efterfrågat mer de mer utförliga argument, som på grund av tidsbrist och hetsiga invandrardebattörer inte kunde framföras i programmet.