Publicerad: 2002-09-13Meister Eckehart

Judiskt krav: Förbjud oliktänkande

Judinnan Lena Posner-Körösi kräver restriktioner i organisations- och åsiktsfriheten i Sverige, men endast för icke-judar. Posner, som är ordförande för såväl den Judiska Församlingen i Stockholm som det Judiska Centralrådet i Sverige, refererar till debatten i Danmark om ett eventuellt förbud av den muslimska organisationen Hizb-ut-Tahrir, och menar att man även i Sverige måste diskutera förbud av "antisemitiska" organisationer. Att Posner framför detta krav som enhälligt skulle gynna den församling hon representerar är knappast konstigt, och del i en global trend där Politiskt Inkorrekta åsikter förbjuds.
Det är ytterst viktigt att analysera konsekvenserna av vad Posner begär, samt dubbelmoralen i denna begäran. För att förstå vad ett förbud av "antisemitiska" organisationer innebär så är det av vikt att begreppet "antisemitism" förstås i dess verkliga mening. Hos gemene man har innebörden förvrängts och konnotationen "judhat", eller "irrationellt judehat", hävdas vara ordets verkliga definition. Upphovsmannen till begreppet "antisemit", Willhelm Marr, ansåg dock sig själv vara "antisemit" och det torde vara självklart för de flesta att han med det inte ville beskriva sig själv som vare sig irrationell eller hatisk. Vidare så var Marr själv av judiskt påbrå, i dagsläget skulle han enligt de israeliska raslagarna innefattas av hemkomsträtten, samt avverkade han under sin livstid fyra hustrur varav tre var judinnor.Antisemitism
Enligt Posner själv är "antisemitismen" "ett begrepp som myntades på 1870-talet [av Marr] för att ge judehatet en ´vetenskaplig´ och icke-religiös prägel i det rastänkande Europa". (Menorah, nummer 2 år 2002, sid. 18) Antisemitismen är dock just analytisk, eller vetenskaplig om Posner så vill, och då hat endast är en emotion, alltså skild från förnuftet, är judehat knappast synonymt med antisemitism. En mer semantiskt och etymologiskt korrekt beskrivning av antisemitism är judekritik. En antisemit anser att judar inte är dispenserade från kritik, vilket inte har någonting med hat att skaffa.
I regel avfärdas antisemitismen med att människor har ett behov av att finna en syndabock då någonting går dem illa, och att judar genom historien blivit drabbade av just detta. Att folk ofta tenderar vilja skylla ifrån sig är ett fenomen som många känslomässigt och empiriskt inser stämmer, varför den förklaringen av antisemitism också accepteras av många. Det uppenbara i resonemanget går dem dock ofta förbi. Samma sak gäller givetvis även för judar då det går illa för dem, att det är inte deras fel utan alla andras, att alla genom alla tider har varit irrationella judehatare och de oskyldiga offer. Med andra ord är syndabocksförklaringen ett fenomen på det fenomen som anses vara irrationellt. Vilken av versionerna stämmer då, judarnas eller antisemiternas?
Svaret är givetvis inte så enkelt att endast endera versionen alltid stämmer då antisemitism i sig inte indikerar huruvida den är berättigad eller ej; en illa genomförd analys kan alltid vara felaktig.

Svenska kyrkan
Vad Posner talar om då hon begär förbud av "antisemitiska" organisationer är alltså förbud mot organisationer inom vilka det förekommer kritik av judar, definitivt inte nödvändigtvis judarna utan judar överhuvudtaget. Vad är de långsiktiga konsekvenserna ifall sådana förbud skulle komma till stånd?
Tidigare i år kritiserade Posner bland annat Svenska Kyrkan i den judiska tidskriften Menorah, nummer 2 sidan 18, och anklagade den implicit för antisemitism. Som slagträ använde hon, och medförfattarna Anders Carlberg och Lisa Abramowicz, en ledare av Olof Melin som publicerats i Svenska Kyrkans tidning den 11:e april i år. Melin föreslår i ledaren, obekant med antisemitismens denotation, att begreppet mer passande borde användas för att beskriva Israels hat riktat mot palestinier, samt frågar han sig om judar för all framtid skall befrias från moraliskt ansvar genom att hävda att de var de främsta offren under andra världskriget.
I Poseners artikel försöker hon polemiskt avfärda Melins ledare som hon anser "grundas på falska resonemang från början till slut". Avslutningsvis hävdar hon att "Kyrkan i Sverige och Europa inte [har] spelat någon särskilt hedrande roll [vad avser antisemitismen de senaste 2000 åren]". Må så vara, men judendomen har heller inte spelat någon särskilt hedrande roll vad gäller spridningen av antikristna tankar och förföljelser av kristna.
Vid sitt tal den 5:e maj i år under parollen "Mot Terror För Fred Mot antisemitism var den än visar sig", gick Posner än en gång till angrepp mot den Svenska Kyrkan: "De politiker, representanter för Svenska Kyrkan och massmedier som ensidigt fokuserar all kritik på den ena parten i konflikten Israel - utan att ställa krav på den andra, har förlorat all trovärdighet. Deras svek mot Israel, som befinner sig mitt i en kamp för sin fortsatta existens, kommer vi aldrig att glömma".
Frågan är dock om även Svenska Kyrkan enligt Posner borde förbjudas så som antisemitisk? Den företräder trots allt en lära där judarna pekas ut som Satans söner.
Ett annat fall där Posner kritiserat icke-judar och indirekt pekat ut dem som "antisemiter" var i samband med kravet att pojkar som omskärs måste bedövas. Då omskärelsen är en klart integrerad del av judendomen, så är påpekandet att det skulle vara inhumant att omskära barn utan bedövning en klar kritik mot att en del av judendomen är inhuman, vilket mycket riktigt är antisemitiskt, men knappast grundat på hat. Posner uttryckte sin upprördhet över den svenska lagen i en rad sammanhang, och alltså indirekt upprörd över att judar skall behöva följa samma lag som övriga svenskar.
Borde då organisationer som förespråkar bedövning av barn innan de omskärs förbjudas så som antisemitiska?
En annan potentiell grupp för att förbjuda i framtiden är de djurrättsgrupper som med rätta kommer protestera mot judars kommande krav att tillåta skäktning, tortyrslakt, i Sverige.
Än mer troligt är det att muslimska organisationer som kritiserar Israel eller judar kommer begäras förbjudna. Vi står då inför det talande faktumet att muslimska organisationer i Sverige inte kan förbjudas då de anses utgöra ett hot mot svenskar, men kan förbjudas om de så bara kritiserar judar.

Anti-goyism
Vid sitt 5:e maj-tal pekade Posner även ut de flesta Israelkritiker som antisemiter:

"Antisemitismen visar åter sitt fula tryne. Idag, under täckmanteln av antisionism och Israelkritik. Förvisso, all kritik mot Israel är inte antisemitism. Men mycket av den kritik som idag riktas mot Israel påminner allt mer om klassisk antijudisk retorik och diskriminering.
Varför är det en självklar rättighet för USA efter den 11 september, att försvara sig mot terrorismen genom att angripa dess baser i Afghanistan men förkastligt när Israel efter månader av blodiga självmordsattentat angriper terrorns fästen på Västbanken?"

USA:s angrepp på Afghanistan var knappast någon "självklar rättighet", men den huvudsakliga orsaken till kritiken av Israel har knappast med huruvida landet skall få bekämpa terrorism eller inte att göra, utan med att även Israel bedriver terrorism, såväl idag som genom landets historia.
Hur kan de inom Israel som valde Menachem Begin till premiärminister exempelvis argumentera för att Yasser Arafat skulle vara olämplig som ledare för palestinierna emedan han är terrorist? Begins ledande roll inom terroristorganisationen Irgun kan knappast vara okänd. Israels själva tillkommelse byggdes till stor del på grundvalar av terrorism, där organisationer som Irgun Zvai Leumi och LEHI var drivande. Irguns attentat mot Kung Davids Hotell i Jerusalem 1946, där 82 människor omkom, anses vara inledningen på det som kallas den moderna terrorismen. Organisationen LEHI, som bland annat begick mordet på Folke Bernadotte 1948, leddes av Begins efterträdare, Yitzakh Shamir.
Hur är det parollen för den israeliska politiken lyder idag? "Etniskt rent med Ariel"?

Anti-goyismen
Posner menar att antisemitismen skulle vara ett problem för dagens Sverige, men av än större intresse för svenskarna torde anti-goyismen anses vara: judars negativa syn på icke-judar i egenskap av att vara just icke-judar.
I vanlig ordning skulle det väcka upprörda känslor bland många judar om Johann Andreas Eisenmengers bok från år 1700, Judendomen Blottlagd, togs upp för diskussion, men inte ens då man läst Jacob Katz kända försök att vederlägga Eisenmengers slutsatser kommer man ifrån att Eisenmenger i mycket gör en korrekt exeges av Talmud. Det finns dock många moderna exempel som kan tas upp istället där anti-goyismen "visar sitt fula tryne".
Ett sådant exempel är den amerikanska tv-serien "Nanny" med och av judinnan Fran Drescher som visas på en rad tv-kanaler i Sverige, där icke-judiska kvinnor frekvent benämns med pejorativet "shiksa", vilket är den feminina formen av ordet "shaygets". De bägge pejorativen är jiddisch och härstammar från hebreiskans shegetz som betyder "orent djur" eller "avskyvärd varelse", vilket används av judar för att beskriva icke-judar. Det är tveksamt om en tv-serie där judar ständigt benämndes "judejävlar" eller "judesvin" skulle få sändas lika kritiklöst.
Trots att de flesta judar protesterar mot påståendet så kan det med enkelhet verifieras att anti-goyism är fundamentalt för judendomen. Framstående personer inom den judiska ortodoxin, så som Maimonides eller rabbi Luria, giver mängder med exempel på anti-goyism i sina läror, vilket är en tradition som levt vidare in i våra dagar. Få judar i Sverige är idag ortodoxa och få följer alla de judiska föreskrifterna till punkt och pricka, men det finns en klart utbredd romantiserande bild av den ortodoxa judendomen och då i synnerhet chassidismen. Den moderna judendomens främsta tänkare är tveklöst rebbe Menachem Schneersohn, den nu avlidne ledaren för den största chassidiska grupperingen, Lubavitch. Han sade sig företräda just den ortodoxa, den renläriga och sanna, judendomen, klart färgad av anti-goyism. Trots detta säljer judiska bokhandlar i Sverige, så som Seforim i Stockholm, böcker som ogenerat lovordar rebbe Schneersohn.
Lubavitch-rörelsens heliga bok HaTanya menar bland annat att judarna har två själar, två nafashot. Den ena själen, som innehavs av både judar och icke-judar, finns inom ett kelipah, ett skal, i blodet. Judar och icke-judar anses emellertid ha olika typer av blod, vilket leder till att judar är medfött goda och icke-judar själsligt orena:

"Från denna själ härstammar också de goda drag som är inherenta i varje judes karaktär, så som medkänsla och välvilja. Ty i judens fall härstammar denna kelipahns själ från kelipahn kallad ´nogah´, som också innehåller godhet. [...] Icke-judarnas själar, däremot, härstammar från det andra, orena kelipot som inte innehåller någon godhet överhuvudtaget, så som det står i Etz Chayim, Portal 40, kapitel 3, att allting gott som icke-judarna gör, görs av själviska motiv". (HaTanya, bok 1, kapitel 1) [Etz Chayim betyder "Livets träd" och är en bok indelad i schemonah scheárim, åtta portaler, skriven av Isaak Lurias främste lärjunge, Chaim Vital, min kommentar].

Vid en predikan om skillnaden mellan judar och icke-judar förklarade rebbe Schneersohn den så här:

"Skillnaden mellan en judisk och en icke-judisk person härrör från det vanliga uttrycket ´Låt oss särskiljas´. Således har vi inte bara ett fall av grundlig förändring där en person endast är på en högre nivå. Snarare har vi ett fall av ´låt oss särskiljas´ mellan två helt olika arter. Detta är vad som behövs sägas om kroppen: en judisk persons kropp är av en helt annan kvalité än de andra folkens kropp. En icke-judes hela verklighet är enbart fåfänglighet. Det står skrivet, ´Främlingar skola stå redo att föra edra hjordar i bet´ (Jesaja 61:5). Hela skapelsen [av icke-judar] existerar endast för judarnas skull".

Att antisemiter reagerar negativt på en dylik religionsåskådning har föga med irrationellt hat att göra, men, får fru Posner sin vilja igenom kommer sådana reaktioner säkerligen förbjudas. Vem gagnar det?