Publicerad: 2002-09-03Meister Eckehart

Kimes familj "ersätts"

Domstolen i Seattle tilldömde för två veckor sedan Kristopher Kimes familj 1,75 miljoner dollar som kompensation för sonens död. 21-årige Kime mördades brutalt av negrer under Fettisdagsfestivalen i Seattle förra året då blodiga kravaller utbröt där ett stort antal vita angreps av gäng bestående av negrer och mestiser. Istället för att bevaka händelserna har massmedia lagt sina resurser på att mörklägga vad som verkligen inträffade.

Den 28:e februari 2001 är en dag som i tideböckerna kommer beskrivas som en av staden Seattles hittills blodigaste. 72 anmälningar om misshandel kom in, ofta mycket brutala, ofta förknippade med rån, och i Kristopher Kimes fall förknippat med död; många unga kvinnor blev dessutom sexuellt antastade och i vissa fall våldtagna. Offren var vita, gärningsmännen av annan etnicitet.

En vit man angrips av negrer under kravallerna i Seattle

Just detta faktum ger ett gott exempel på den rådande journalistikens sanna natur, som istället för att bevaka vad som verkligen inträffade valde att sprida en gravt förvrängd bild på det nationella planet. De lokala tidningarna kunde inte sprida en lika vinklad version då det fanns alltför många vittnen till det inträffade, varför deras version åtminstone relativt sätt är mer verklighetsanknuten. I de nationella medierna avfärdades att ras var avgörande för våldsamheterna, och stadens polischef, Gil Kerlikowske, hävdade inför den samlade pressens TV-kameror att det inte fanns någonting som antydde på rasligt motiverat våld, vilket vi snart skall få se var en ren lögn.
Seattleborna kände inte igen mediernas beskrivningar av det inträffade och många upprörda, vita, klagade till de lokala medierna och stadsfullmäktige.
I ett uttryck för skam över vad hans rasfränder gjort konstaterade den negroide journalisten Robert L. Jamieson Junior att "Seattle måste lyfta på den politiska korrekthetens slöja som täcker dess ögon. Ras hade ingenting att göra med vad som hände under utbrottet fettisdagen förra veckan. Jo, säkert och det förekommer inga jordbävningar i dessa trakter.
I motsatts till vad medborgar- och affärsledare har hävdat, så hade ras något att göra med det inträffade vad gäller såväl perception som verklighet i lika stor utsträckning som klass, ungdom och alkoholmissbruk.

Kristopher Kime bärs iväg efter att ha mördats av negrer

Efter samtal med några av offren meddelade en poliskälla igår att en del svarta angripare skrek rasrelaterade ord, så som, ´Hej, där är en annan vit, låt oss ge honom vad han tål´." (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-06)
En annan som kände en måtta av skam, om än uttryckta i lika inlindade ordalag som Jamiesons konstaterade Henry McGee, en 69-årige negroid juridikprofessor vid universitetet i Seattle, att: "´Jag såg det på TV och det var alarmerande denna typ av meningslöst våld. Det var uppenbart att det var svarta som angrep vita. Jag såg inga bilder av svarta som angrep svarta´, fortsatte McGee. ´Det är svårt att säga huruvida deras motiv hade med ras att göra. Jag tror åtminstone att man kan säga att utifall de svarta inte agerade i självförsvar och det verkar inte så på videobanden är min gissning att det mycket väl kan ha funnits en raslig dimension. Det kommer i vilket fall att anses vara rasligt [motiverat]`". (Seattle Times, 2001-03-10)

Den vidriga lögnen
De uppgifter som initialt användes för att förvränga vad som inträffat i Seattle var påståenden om att "av de första 20 personerna som greps under upploppsnatten, så var 12 vita, 7 svarta och en asiat enligt fängelsets journal. Polischefen Gil Kerlikowske sade strax efter upploppen att det inte fanns några bevis som indikerade på att något brott var rasligt motiverat. Enligt honom var folk från alla bakgrunder inblandade". (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-16)
Detta var vad som sändes ut av den nationella massmedian, men sedan valde man att hålla tyst då det uppkom uppgifter om att "Tre fjärdedelar av de över 100 personer som hittills identifierats som misstänkta för brott som begicks under fettisdagsupploppet är svarta, enligt källor inom Seattlepolisen. Enligt många vittnen till misshandelsfallen vid Pioneer Square så var de uppenbart färgade av rashat. Och vid minst två av Mardi Gras-incidenterna som är under utredning har afroamerikanska angripare hörts skrika rasliga glåpord mot de vita offren, enligt polisen.

En vit kvinna våldtas av en skrattande och upprymd hord under pågående kravaller

Vid ytterligare ett tillfälle hörde en kvinna, som bevittnade misshandeln av två vita män begången av en grupp svarta, en av angriparna säga ´Det här är vad ni enfaldiga vita förtjänar´.
Polistjänstemän meddelar att de inte aktivt utreder några hatbrott, men de insisterar inte längre på att det inte finns några bevis för underliggande rasism eller en skenbar allmän förekomst av våld begångna av svarta mot vita." (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-16)
Polischefen Kerlikowske ljög inte bara om existensen av rasliga motiv, utan han använde sig även av ett välbeprövat knep ofta nyttjat av massmedia för att få antalet vita gärningsmän bli tolv till antalet, nämligen genom att beskriva de mestiser, latinamerikaner, som var inblandade som ´vita´. Exempelvis "Vid midnatt under fettisdagens gatufest blev Brian Conrad, en 23-årig luftkonditioneringsreparatör vid företaget Renton, brutalt angripen av en grupp på fem latinamerikanska män. Conrad, som fick sin käke krossad, har nu titanplattor och skruvar permanent fästa i sin skalle. Hans käke kommer förbli stängd de närmaste sex veckorna.
´Jag är ingen rasmedveten person överhuvudtaget, men i mina ögon var mängder med minoriteter där för att jaga vita människor´, sade han. ´De misshandlade inte några andra minoriteter, och man såg inte grupper om 10 till 12 vita som sprang omkring och angrep minoriteter. Jag vet inte ifall de kände att de tidigare blivit nedslagna av den vite mannen, och de var ute för att hämnas, eller vad, men de var där jagandes i gäng. Det var överlagt. Så, ja, jag tror att rasism är inblandat". (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-16)
Officiellt blev Conrad alltså angripen av "vita".

Kristopher Kimes familj fick 1,75 miljoner dollar. En klen tröst för en förlorad familjemedlem

En av de mest brutala våldsverkarna under upploppen i Seattle var den 17-årige negern Khalid Adams, som begick rån, flera misshandlar och sexuella övergrepp på vita småflickor. Hans avslöjanden om de bakomliggande orsakerna till vad som inträffade är minst sagt intressanta och talande. Enligt egen utsago "angrep Adams [vita] människor eftersom någon stött till honom, och han och hans [negroida] kamrater trodde att upploppen var ett ´raskrig´." (Seattle Times, 2001-03-29)
Den lokala vita befolkningens ursinne över de lögner som spreds nationellt pressade stadens polis, men "Polischefen vägrade denna veckan att kommentera de rasrelaterade frågorna rörande fettisdagsundersökningen. [Polisens talesman] O´Donnell, däremot, sade i onsdags att Kerlikowskes första uttalande angående de rasliga motiven ´måste ses från det sammanhang då de gjordes´". (Seattle Post-Intelligencer, 2001-03-16)
Med andra ord i det sammanhang då den stora amerikanska befolkningen skulle få händelserna beskrivna för sig, vilket är den beskrivning de än idag tror vara korrekt tack vare medias medvetna verklighetsförvridning.

Lärdomar
Kristopher Kime var under sina levnadsår en glad och hjälpsam kamrat, en duktig student med goda meriter. Han borde haft livet framför sig, men blev istället en del av det mångkulturella vansinnets manifest. Den 17-årige negern Jarell Thomas blev i oktober förra året dömd till ringa 15 års fängelse för sin ledande roll i illdådet. När Kime väl ligger blödande på asfalten anser Thomas att den vite Kime inte skadats tillräckligt, och trots att Kimes vita väninnor gråtandes skriker åt honom att sluta, fortsatte Thomas att slå honom i huvudet med en skateboard, gång på gång, om och om igen, samtidigt som trottoaren färgas allt rödare av blod.

Thomas Jerell under rättegången där han dömdes för sin ledande roll i mordet på Kristopher Kime

Därefter kliver en av Thomas negroida vänner fram och stampar på Kimes huvud. Allt av den anledningen att Kime är vit. Allt fångades dock på film, alltför avskyvärd för att den skall publiceras, varför Thomas senare kunde fällas.
Att många, kanske inte just Kime, skulle råka ut för detta tragiska öde i var något vi med visso visste sedan långt tidigare, och tyvärr kommer långt, långt fler gå samma öde till mötes. Istället för att låta olika folk leva fritt inom självständiga områden där de själva kan ansvara för sin framtid och skapa sina egna drömmar och sin egen kultur, vill man förinta alla folk och alla kulturer. Framstående antropologer som Sir Arthur Keith har kunnat konstatera detta sedan länge, att en konsekvens då olika raser delar livsrum är att det förr eller senare leder till en blodig konflikt. Alla som har någon förståelse och insikt om historia förstår detta faktum. Nu så finns det ingen glädje i att kunna konstatera "vad var det jag sa". Det återbringar inte Kime livet, och det gör inte allt det lidande som vållats av detta vansinne ogjort. Det kan dock ge oss en lärdom för hur framtiden bör utformas, men det amerikanska samhället ser inte nyttan av att dra några lärdomar, utan anser det vara tillräckligt att ge Kimes familj 1,75 miljoner dollar. Hur ersätter man en förlorad son? Kime betalade lika dyrt som Daniel Wretström för att utbilda oss om naturens verklighet, vitt skild från massmedians dito. Föga ting är värre än en onödig död, men varken unge Wretström eller unge Kime behöver ha dött i onödan om deras offer kan ge oss insikt om verkligheten. Din insats kan bidraga till att dessa ungas död inte var i onödan, mer än några pengar någonsin kan göra, om du hädanefter handlar klokt och med styrka; det vill säga om du nu någonsin har tid att bry dig om någon annan än dig själv.