Publicerad: 2002-07-03Meister Eckehart

Israel till attack mot Sverige

Vissa nyheter får ett extra nyhetsvärde genom de långsiktiga insikter de kan förmedla. Denna nyhet är av detta slag, då den obestridligen påvisar hur "svensk" massmedia mörklägger sanningen för vårt folk, samt den "svenska" regeringens flathet, undfallenhet, eller rent ut sagt, förräderi. Trots att det inträffade kom oss till känna redan i förrgår valde vi att vänta med att förmedla informationen för att ordentligt understryka denna insikt. Vad som borde blivit en av de främsta nyheterna under gårdagen, nämndes i själva verket inte överhuvudtaget av "svensk" massmedia.

Israelisk attack mot Sverige
Det inträffade? Jo, igår gick Judestatens ledare, Ariel Sharon, till angrepp mot Sverige och det svenska folket tillsammans med sin hejduk, den judiske Draculakopian Shimon Peres. Igår uppmärksammades att USA inte ville låta sina soldater dömas av den internationella domstol som skall upprättas i Haag, men inte ett ord yttrades om att även Israel motsatt sig detta. Då Sverige och Belgien gått i bräschen för denna domstol, och då även menat på att Israel skall kunna anklagas, visste det judiska ledarskiktets hat inga gränser. Vid ett kabinettsmöte höll de ovannämnda så varsitt brandtal, två diatriber, riktade mot Sverige och Belgien.
I vad som inte kan tolkas som annat än förakt över svenskarnas intelligens ifrågasatte Peres: "Vad förstår svenskarna om vad som händer här? Det är obegripligt att ett land skall döma ett annat angående en situation de till fullo inte förstår". (Jerusalem Post 2002-04-01) Därefter påpekade Peres att Sverige inte deltog i "kampen mot nazismen" under andra världskriget; eller för att tala klarspråk: Sverige stred inte på judarnas sida mot sin egen ras, vilket det dock verkar vara ändring på nu. De icke-judiska svenskarna är alltså alltför odugliga för att kunna döma judarna i Israel då de mördar småbarn, men juden Peres är intelligent nog att kunna döma Sverige för att svenskarna inte förrådde sin ras för den judiska!
Sharon fortsatte sedan med att smutskasta svenskarna och menade att Sverige saknar moral för sin behandling av samerna under 1930-talet.

Även den belgiske kungen Leopold och dennes koloni i Kongo, senare kallat Zaire och nu den Demokratiska Republiken Kongo. Leopolds härjningar i regionen är dock för belgarna att försvara eller förklara.

Samefrågan och Palestinafrågan
Hur transparent skenhelig denna process är behöver knappast belysas. Betänk bara om någon skulle ifrågasätta Nürnbergrättegångarnas legitimitet, hur Peres snabbt skulle fördöma detta, eller hur han tveklöst skulle försvara skenrättegången mot exempelvis Eichmann sedan han kidnappats av Mossad och förts till Israel. Det vidriga är dock den parallell Sharon försöker dra.
Han påstår implicit att behandlingen av samerna berövar Sverige sin moraliska talan, och att det skulle vara att jämföra med folkmordet på palestinierna, samtidigt som han inte för ett ögonblick vill mena att judarna skulle förlorat sin moraliska talan, utan att de snarare ensamma äger rätten till författandet av moralens dekret.

En obeväpnad palestinier skjuts till döds av israelisk polis

Judarnas mörka historia
En fundamental skillnad mellan judar och svenskar vad gäller folkmord kan dock iakttagas omedelbart för den som betraktar historien. I Bibeln står att läsa om hur judarna förintar amoréerna, såväl kvinnor som barn (5 MOS 2:34); hur Israel skall skapas genom förintelsen av kananéerna (5 MOS 7:1-2, 7:16, 7:24); hur Jerikos samtliga invånare förintas (JOS 6:21); hur Ai och dess folk förintas (JOS 8:22-29); och hur kananéerna så slutligen förintas totalt (JOS 10:22-49, 11:12-22). En i det närmast unik egenskap i den judiska religionen är att förintandet av andra folk häri hyllas och lyfts upp till religion.

Även de apokryfiska Mackabeerböckerna bär vittnesmål om den judiska historien, där just förintelse av andra folk mer eller mindre ses som det primära målet. Då de judiska mackabéerna, uppkallade efter juden Judas Mackabaios, härjade drygt 100 f.kr., förintade de hundratusentals icke-judar och ödelade deras städer. Deras rasfränder 200 år senare verkade inte vilja vara sämre. Först begick judarna ett flertal massakrer vid upproret i Jerusalem 66-70 e.kr.; sedan återigen 116-117 e.kr, då judarna angrepp alla icke-judar i sin närhet och mördade hundratusentals av dem på ön Cypern och i provinsen Cyrenica i nordöstra Afrika. Kejsar Trajanus vredgades så över judarnas blodtörst, vilken han ansåg vara den största han beskådat, att han förbjöd judarna att någonsin åter sätta sin fot på Cypern.
Den store historikern Tacitus, som beskrev alla folk som var kända vid tiden kring Kristi födelse konstaterade att judarna "adversus omnes alios hostile odium" (hyser ett fientligt hat mot alla andra).

Under 400-talet lyckades de jemenitiska judarna ta över landets tron, och lät omedelbart iscensätta en fullständig förintelse av alla kristna på den Arabiska halvön. År 614 förmådde judarna den persiske konungen att angripa Palestina, då styrt av bysantinerna, varpå judarna övertog styret av Jerusalem under tre års tid. Av de kristna krigsfångar perserna tog i Jerusalem köpte judarna 90.000, men inte för att hålla dem som slavar, utan endast för att få slakta dem. 90.000 människor, icke-judar, för "nöjet" att slakta dem; såväl män som kvinnor, gamla som barn.
Då den Iberiska halvön angreps av muslimerna år 711 skedde det som en följd av judisk diplomati, och det var en jude som ledde de muslimska styrkorna, varav flera var rena judiska förband. De styrande västgoterna, ättlingar till folk från vårt Götaland, förintades och fördrevs. I den muslimska världen stod även judar till stor del för finansieringen av krigen mot de kristna riken som upprättades under korstågen; krig som krävde stora förluster.

Ej förglömmas bör heller judars inblandning i Gulag-lägren.
Förintelselägren, som krävde miljontals icke-judars liv, administrerades av juden Matvei Berman, och hela 11 av de 12 största förintelselägren hade en jude som överhuvud. Därtill kan läggas förintelsen av kulakerna, bönder med tre eller fler kor, i Ukraina; mellan sex och nio miljoner ukrainare och tyskar omkom i början av 1930-talet under juden Lazar Kaganovich ledning.

Peres beklagar att Sverige inte bekämpade nationalsocialismen, men nämner inte en av Sveriges verkligt stora nesor. Inför den kommunistiska erövringen av Baltikum befann sig flera av de kommande massmördarna i Sverige, varav majoriteten var judar. De kunde här smida sina planer i lugn och ro innan de 1940, i samband med Röda arméns intåg, begav sig över Östersjön för att upprätta koncentrationsläger och mördade en stor del av den baltiska intelligentian. Tillvägagångssättet var snarlikt vad som drabbade polackerna i Kolyma och ukrainarna i Vinnitsa; båda massakrerna arrangerade av den ovannämnde juden Kaganovich.

Mot denna bakgrund är det nästan lika vidrigt att beskåda Sharon och Peres smutskasta det svenska folket, som att se "svensk" massmedia och "svenska" politiker låta dem göra det utan att reagera. Det förtäljer dock mycket väl hur den rådande situationen är och genom den insikten kan vi enklare lägga upp strategier för att återerövra Sverige, vårt fosterland.

Relaterat

Arrestera Sharon nu!