Publicerad: 2002-06-14Björn Björkqvist

Reflektioner kring en politisk dom

Fredrik Sandberg har nu dömts till sex månaders fängelse för skriften Judefrågan - en skrift som första gången utkom 1936. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och Högsta Domstolen kommer sannolikt inte ta upp fallet.
Domen är intressant och borde ha skapat betydligt större publicitet än den gjort. Tidigare rättsfall har nämligen alltid tagit hänsyn till om skriften utgör ett historiskt dokument eller inte. Sålunda har exempelvis den rasistiska Bibeln kunnat säljas fritt trots Gamla Testamentets alla rasistiska texter. Även Adolf Hitlers Min Kamp är fullt laglig just på grund av att den utgör ett historiskt dokument. Skriften Judefrågan utgör dock plötsligt något annat, detta trots att skriften i fråga dessutom till stor del består av citat av ännu äldre skrifter såsom sionismens främsta apostel juden Theodor Hertzls Judestaten och just Bibeln.

Skriften förklarar också i början att den inte alls vill generalisera utan att dess syfte är att söka och sanningen, såsom Oscar Landahl såg den: "Då vi här kommer ge exempel på judarnas - enligt vår uppfattning - dåliga egenskaper, invänder kanske någon, att den eller den egenskapen kan även svenskar uppvisa. Och detta är givetvis riktigt, men ha då hela tiden för ögonen att de exempel vi ger, de är tillämpliga på det stora flertalet - det är inte undantagen vi räknar med."
Jämför man detta med insändarspalterna i vår dagspress så bleknar skriften bort i alla anklagelser som riktas mot araber i stort och muslimer i synnerhet. Anklagelser, med eller utan grund, som om de var skrivna av en nationalsocialist om judar skulle resultera i fängelse.

NSF måste stoppas
Vad är det då som till den milda grad retat gallfeber på systemet att man anser att sex månaders fängelse är rimligt (många som deltog i vandaliseringen av Göteborg fick kortare straff och samtliga som deltog i mordet på Daniel Wretström kom undan lindrigare)?
Sanningen är nog att man måste söka flera svar på denna fråga. Till att börja med så försöker det rådande systemet med alla medel tysta Nationalsocialistisk front (NSF). Genom nya lagtolkningar så har man idag förbjudit fornnordiska runor ur Futharken, man har förbjudit människor att hälsa på vissa sätt, man försöker nu förbjuda människor att betvivla vissa händelser som ska ha inträffat under andra världskriget osv. Just i fallet Judefrågan så är det inte bara Fredrik som åtalats. Undertecknad står också åtalad för att ha skrivit förordet och de två personer som ägde tryckeriet vari skriften trycktes har åtalats och dömts för att ha glömt att publicera namnet på tryckeriet i skriften.
Maktens män och kvinnor skådar de framgångar som NSF röner och känner att man måste stoppa oss nu. Man står handfallen och tar till allt mer desperata medel för att tysta en växande opinionsbildare.

Den bannlysta skriften som väckt
etablissemangets vrede och dess sanna jag.

Är sanningen antisemitisk?
Det andra svaret på denna fråga är att skriften i sig inte innehåller några som helst osanningar. Man vet att man inte kan bemöta texten och därför måste den förbjudas! Faktum är att det finns olika raser. Dessa har olika egenskaper.
Visst, kanske hade man i det aktuella fallet kunnat valt ett mindre uppseendeväckande omslag. Framsidan pryds av en teckning av vad åklagaren uppfattat som en jude (därmed kan den väl inte vara så förargelseväckande eller felaktig och borde inte kunna dömas för gummiparagraflagen Hets mot folkgrupp"). På baksidan finns ett citat av Andr. Sutor som lyder: "Judarna äro lika nyttiga för ett land, som råttan är det för spannmålsmagasinet eller malen för kläderna".

Citatet är måhända överflödigt och kanske också till viss del missvisande för skriftens innehåll - men för den skull så borde det få tryckas. Om någon, i detta fall Andr. Sutor, anser/ansåg att så var fallet så borde han få säga det på samma sätt som han borde få klaga över höga priser på mat, dåligt väder eller illasmakande mat. Vad detta handlar om är yttrandefrihet.
Skriftens innehåll borde också täckas av vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Rättegången har, som jag tidigare nämnt, inte handlat om vad som är sant eller osant. Det bryr sig inte lagarna om - det enda som är av intresse är utifall något kan verka generaliserande på ett för judar dåligt vis. Man får säga att judarna är begåvade, framgångsrika och duktiga affärsmän men tydligen får man inte återge en skrift som citerar den gamle socialdemokraten Arthur Engberg där han kritiserar "den judiska infiltreringen" eller den gamla folkskoleläraren Mauritz Rydgren som berättar en anekdot från sin tid som lärare. Man får inte som Oscar Landahl konstatera att "Våra gäster har blivit våra herrar! Och vårt nordiska blod har har blivit förgiftat genom rasblandning och vår urgamla rättsuppfattning har blivit skamfilad av judisk schackermoral". Gör man det så riskerar man sex månader i fängelse.
Oscar Landahl konstaterar i slutet av den nu dömda skriften att "i Sverige skall svenskarna regera och ingen annan". Varför är det förbjudet att anse det?

Domen ger skriften rätt
Uppenbarligen är det förbjudet att värna det svenska. Uppenbarligen får vi räkna med fler hårda domar mot Sverigevänner framöver. Ju starkare motståndet växer sig - ju fler kommer dömas av lagvidriga domstolar. Många kommer av rädsla fortsätta hålla tyst och inte våga protestera mot orättvisa domar eller ens då de åser hur fosterlandet äts upp av främlingar. Även om folk ser hur deras frihet stramas åt så är de inte beredda att riskera sina arbeten eller sin relativa frihet.
På så sätt bevisar också domen riktigheten i den skrift som nu förbjudits av vårt ruttna etablissemang. Redan på sidan 7 i Judefrågan skriver Landahl: "Då det gått så långt, att svenska medborgare, som i dessa dagar så ofta besjunger sin nuvarande frihet, inte vågar i sitt eget fädernesland opponera sig mot ett främmande folks inflytande för att inte förlora sin försörjning, då måste väl detta vara ett tillräckligt bevis på att det finns en judefråga - ja en judefara."

Skulle man inte kunna säga att domen bekräftar detta påstående? Nej, naturligtvis inte - det vore ju antagligen dessutom olagligt.
Efter denna dom väntar nu ett långt fängelsestraff för Fredrik Sandberg. Många stämmer in i vår kritik mot straffet och menar att yttrandefrihet borde råda. Varför ska judar har ett juridiskt skydd som vi svenskar saknar? Varför får man hetsa mot svenskar men inte ens skriva om judar på ett för dem inte helt fördelaktigt sätt?
De som ställer sig bakom domen, dvs de som i de flesta fallen inte ens läst skriften men som ändå menar att det var rätt att sätta en ung arbetande man i fängelse för en åsikt kan kanske svara på dessa frågor?!

Avslutningsvis
Jag sörjer att vårt fosterland håller på att gå i graven. Jag hoppas att skriften Judefrågan hjälpt till att väcka en och annan svensk ur sitt slumrande tillstånd. Jag hoppas att Fredrik inte ska få sitta inspärrad förgäves. Jag hoppas också att alla drar sitt strå till stacken för att föra ut realitetens budskap. Alla kan offra något för vårt folk och fosterland. En ung svensk har just offrat ett halvårs frihet. Han har riskerat sitt jobb och sina vänner. Fredrik är ett föredöme för alla kämpande patrioter. För handen på hjärtat: vad har du själv offrat?