Publicerad: 2002-06-04Jon Dougherty

Bara de första stegen tagna – vad väntar sedan?

Den homosexuella aktivismen skördar den ena framgången efter den andra:

*Registrerat partnerskap för homosexuella par.
*Homosexuella aktivister tillåts propagera i skolorna.
*Homosexuella par tillåts adoptera barn.
*Kritik av den homosexuella “livsstilen” jämställs med hets mot folkgrupp och kriminaliseras.

Tror någon att den homosexuella aktivismen nöjer sig med dessa landvinningar och stannar vid dessa?

Vad som kan komma senare på dagordningen, när den allmänna opinionen “mognat” och de kritiska rösterna tystats med lagbud, kanske framgår av nedanstående amerikanska artikel som publicerats under rubriken "Pedofili är långt vanligare bland homosexuella". Red.

Forskning avslöjar homosexkultens mörka sida

Pedofili, alltså sexualbrott mot barn, är långt vanligare bland homosexuella än bland heterosexuella per capita räknat, enligt en ny studie.
“Det finns ett överväldigande material till stöd för uppfattningen att homosexualitet är en sexuell avvikelse, som ofta sammanhänger med missförhållanden, som får allvarliga följder för vår kultur,” skriver Steve Baldwin i artikeln “Sexualbrott mot barn och den homosexuella rörelsen”, som snart publiceras i Regent University Law Review.
Baldwin är verkställande direktör för Council for National Policy i Washington.
“Det är svårt att framställa den homosexuella kulturens mörka sida utan att verka sträng,” skriver Baldwin. “Men det är dags att erkänna att det homosexuella beteendet hotar den västerländska civilisationens grundvalar – kärnfamiljen.”
Den homosexuella gruppen och de flesta av medierna hånskrattar åt sådana anklagelser, men Baldwin säger i sin rapport att när homosexuella aktivisters “ansträngningar att få kontakt med barn både för sin egen sexuella njutning och för att värva medlemmar till den homosexuella rörelsen”, utgör det ett “omisskännligt” angrepp på familjen.
Baldwin har varit ordförande för utbildningsutskottet i delstaten Kaliforniens representantförsamling (lagstiftande delstatsparlament, övers. anm.) och har inom ramen för detta uppdrag bekämpat den homosexuella aktivismen i delstatens offentliga skolor.
Baldwins forskning får stöd i ett forskningsarbete dr Judith Reisman nyligen fullbordat. Dr Reisman (http://drjudithreisman.org) är styrelseordförande för Institute for Media Education och har författat en mängd auktoritativa böcker, däribland “Kinsey, Crimes & Consequences”, i vilka hon vederlägger myter om sexualitet.
I sin rapport, som också denna skrivits för Regent University Law Review, hänvisar dr Reisman till psykologen Eugene Abel, som i sin forskning funnit att homosexuella pedofiler “förgriper sig på unga pojkar med en frekvens som är minst fem gånger högre än heterosexuellas övergrepp på flickor.”

Abel fann även att icke-dömda “antastare erkände alltifrån 23.4 till 281.7 gärningar per gärningsman mot pojkar”.
“Omfattningen av homosexuellas sexualbrott mot barn är överväldigande i jämförelse med heterosexuellas motsvarande,“ säger Reisman, som var den ledande forskaren i ett studie av barnpornografi och våld mot barn, en studie till vilken USAs justitiedepartement anslog 800 000 dollar. “Abels uppgifter om att varje manlig homosexuell sexualbrottsling skändar i genomsnitt 150.2 pojkar kan (hittills) inte jämföras med siffrorna för de heterosexuella förbrytarna, som genomsnittligt skändar 19.8 flickor.“

Jay Havener, talesman för den homosexuella aktivistgruppen PFLAG, Parents, Families and Friends of Lesbians and Gays (http://www.pflag.org), hävdar att federal brottsstatistik vederlägger påståenden om att homosexuella skändar barn i större antal än heterosexuella.
“Enligt siffror från FBI är detta påstående felaktigt,” skriver han i ett e-brev till WorldNetDaily. “Den homosexuella och lesbiska gruppen ifrågasätter all tvivelaktig forskning, som strider mot vår egen erfarenhet.”

Gary Schoener är en kliniskt arbetande psykolog, som i 28 år diagnosticerat och behandlat präster som antastat barn. Han säger till Salon.com, “Det finns långt fler heterosexuella fall än homosexuella.”
Rent antalsmässigt kan det vara riktigt. Men ifråga om antalet skändade barn per sexualbrottsling visar det sig att homosexuella begår sexualbrott med långt högre frekvens, och forskningen visar att pojkar är de långt vanligaste offren.
Baldwin säger att det material han undersökt vederlägger påståendet att sexuella övergrepp mot barn är vanligare bland heterosexuella. Båda han och dr Reisman har dessutom funnit att mediernas rapportering av vuxna homosexuellas sexuella övergrepp mot minderåriga är vinklad.
“National Lesbian and Gay Journalists Association (NLGJA, den rikstäckande organisationen för amerikanska homosexuella journalister) skröt nyligen om att trots att de homosexuella utgör färre än två procent av USAs befolkning, är tre fjärdedelar av dem som bestämmer innehållet på förstasidan av New York Times homosexuella,” skriver Judith Reisman.
Experterna påpekar att enbart detta faktum är särskilt anmärkningsvärt med tanke på de nu aktuella avslöjandena att många präster inom den amerikanska katolska kyrkan förgripit sig sexuellt på barn.
En genomgång WorldNetDaily gjort av nyhetsuppgifter i medierna visar att dessa sällan betecknat prästernas sexualbrott som “homosexuell” verksamhet trots att de värsta fallen avsåg mäns sexualbrott mot pojkar och det framkommit i ett antal undersökande artiklar att Vatikanen är bekymrad över en hastig ökning av homosexuella i prästseminarier runt om i världen.

Den homosexuella pressen främjar sex med barn
Baldwin uppger att hans forskning inte bara “bekräftar att homosexuella skändar barn med långt högre frekvens än heterosexuella,” utan även att den “förhärskande homosexuella kulturen“ även “vanligen främjar sex med barn”
“Redaktionskommittén för den ledande akademiska tidskriften för pedofiler, Paidika, domineras av framträdande homosexuella akademiker, såsom John DeCecco. DeCecco är professor vid San Francisco State University och råkar vara chefredaktör för den allmänna homosexuella tidskriften Journal of Homosexuality,” skriver Baldwin.

I sin forskning fann han även:

*Journal of Homosexuality gav nyligen ut ett speciellt dubbelnummer med titeln “Male Intergenerational Intimacy” (“Manlig intimitet mellan generationerna”). Detta nummer av tidskriften innehöll många artiklar, som beskrev sex mellan vuxna män och minderåriga pojkar som kärleksförhållhanden. I en artikel sades att föräldrarna borde betrakta pedofilen som idkar könsumgänge med deras son “inte som en rival eller konkurrent, inte som någon som stjäl deras egendom, utan som en partner i pojkens uppfostran, någon som skall välkomnas i deras hem.”

*År 1995 skrev den homosexuella tidskriften “Guide”, “Vi kan vara stolta över att bögrörelsen har blivit hemvist för det fåtal röster som haft modet att högt uttala att barn är naturligt sexuella” och “förtjänar rätten att få uttrycka sin sexualitet med vilka de än väljer”. I artikeln sades vidare: “I stället för att vara rädda för att stämplas som pedofiler måste vi stolt förkunna att sex är bra, barns sexualitet inräknad, vi måste göra det för barnens skull.”

*Larry Kramer har grundat ACT-UP, en välkänd homosexuell aktivistgrupp. I sin bok “Report from the Holocaust: The Making of an AIDS Activist” (“Rapport från Förintelsen: Hur en AIDS-aktivist blev till”) skrev han: “I de fall där barn har sexuellt umgänge med äldre homosexuella, antingen dessa är lärare eller andra, hävdar jag att det är ofta, mycket ofta, som barnet önskar denna aktivitet och kanske till och med ber om den.”

*Reisman fann i en studie av annonser i den inflytelserika homosexuella tidningen The Advocate även annonser för en “Genomträngningsbar pojkdocka som finns tillgänglig i tre upphetsande ställningar”. Hon fann även att det genomsnittligt förekom 14 erotiska bilder på pojkar i varje utgåva av The Advocate.

*Homosexuella tidningar och resebroschyrer ger stort utrymme åt annonser för resor till länder, där pojkprostitutionen är mycket utbredd, såsom Burma, Filippinerna, Sri Lanka och Thailand.

Är homosexualiteten ungdomsorienterad?
“Forskning om den homosexuella livsstilen bekräftar att den nästan helt och hållet är en ungdomsorienterad kultur”, skriver Baldwin. “Mycket få bögar föredrar äldre män.”
“Somliga medger att de är inriktade på tonårspojkar, andra på pojkar före puberteten, och många växlar mellan båda grupperna,“ skriver Baldwin.
En studie från år 1988, som refereras i detalj i Baldwins rapport, fann att de flesta pedofiler anser sig vara “bögar”. Enligt denna studie, “Archives of Sexual Behavior”, betecknar cirka 86 procent av pedofilerna sig själva som homosexuella eller bisexuella. Studien fann även att antalet tonåriga manliga prostituerade, som betecknar sig som homosexuella, har stigit från 10 procent till 60 procent de senaste 15 åren.
På frågan vad han anser om kritiker, som försöker avfärda hans forskning, svarar Baldwin att resultaten talar för sig själva.
“Om de säger att denna teori är felaktig, så säger de att många av den homosexuella rörelsens ledare är lögnare,” säger han. “Mitt material kommer till största delen direkt från de homosexuella själva.”
“Jag har lyckats finna tillräckligt med material som styrker min tes att skändning av barn är en oskiljaktig del av den homosexuella rörelsen,” säger Baldwin till WorldNetDaily.
Också andra experter har funnit ett tydligt mönster, som förenar förekomsten av sexuella brott mot barn och förekomsten av homosexualitet.
“Hur länge kan psykologer förneka den mörka sidans betydelse och låtsas vara okunniga om vad den innebär för det homosexuella tillståndet? Och det finns anledning till en än större oro. Hur länge skall psykologer ivrigt slå upp dörren på vid gavel till det homosexuella livet för varje sexuellt förvirrad tonåring?” skriver dr Joseph Nicolosi. Han arbetar för NARTH, National Association for Research and Therapy of Homosexuality, en grupp som säger sig existera för att “främja psykologisk förståelse för orsaken till och behandlingen av beteendemönster som sammanhänger med homosexualitet inom ramen för ett hövligt offentligt samtal.”
North American Man-Boy Love Association eller NAMBLA är “en grupp som öppet förespråkar sex med minderåriga pojkar och hävdar att pojkarnas älskare tillgodoser behoven hos de pojkar de älskar,” skriver Baldwin i sin rapport.
Denna grupp får ofta stöd av “många av den homosexuella rörelsens mest framstående ledare,” säger han.

Aktivismen når skolorna
Främjandet av “den bögiga och lesbiska livsstilen” ökar i de amerikanska allmänna skolorna.
En genomgång, som WorldNetDaily gjort av homosexuellt inriktade hemsidor på nätet, gav vid handen att nästan varje grupp hade något slags program för “utbildning” av lärare, skolledare och andra skolanställda om den homosexuella livsstilen:

*GLSEN – Gay Lesbian and Straight Education Network kallar sig själv “det största nationella nätverket av föräldrar, studerande, pedagoger och övriga” som särskilt tillkommit för att göra slut på “diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet/uttryck i K-12-skolor". Två pressmeddelanden skryter om att skolstyrelsen i Broward County i Florida nyligen godkänt GLSEN-ledd “lärarutbildning”.

*En elevaktivist, som arbetar med GLSEN-funktionärer, har nyligen lyckats “ge röst” åt “bögar, lesbiska, bisexuella och transsexuella som är elever“ vid Kaliforniens skolor.

*PFLAG har satt i gång en nationalkampanj, “Från vårt hus till skolhuset”, och i samband därmed spridit broschyrer till skolledare, däribland en broschyr med titeln “Just the Facts About Sexual Orientation and Youth: A Primer for Principals, Educators, & School Personnel” ("Bara fakta om sexuell läggning och ungdomar: En nybörjarskrift för rektorer, lärare och skolpersonal". Denna skrift kan laddas ned från PFLAGs hemsida men detta kräver att man har Adobe PDF-läsare. Red:s anm.)

De flesta program, som är riktade mot skolorna, “säljs” till till skolledare och föräldrar såsom program avsedda enbart att göra slut på förföljelsen av homosexuella och lesbiska, men inget av dessa program säger något om att homosexualitet är skadlig för barn, ett faktum som det enligt Baldwin finns överväldigande bevis för.
“Vad säger den vetenskapliga litteraturen om förhållandet mellan homosexualitet och skändning av barn? Faktiskt en hel del,” skriver han och anför uppgifter som sammanställts av Family Research Institute: “Vetenskapliga studier bekräftar att det hos homosexuella finns en stark benägenhet för pedofili.”

Det nämnda institutet gick igenom 19 studier och andra rapporter och uppgav i en artikel år 1985 under rubriken “Psychological Reports” att homosexuella står för mellan 25 och 40 procent av alla fall av skändning av barn.

“Men detta siffra är för låg,“ säger Baldwin, “beroende på att att många reportrar inte uppger att den som skändat ett barn är homosexuell, även om de vet att så är fallet.”

Jon Dougherty

Originalet publicerat av WorldNetDaily den 5 maj 2002

Det amerikanska originalet till denna artikel finns återgivet på den populäre amerikanske radioprataren Jess Renses hemsida, www.rense.com, där det hämtats.
Den som vill läsa mer om detta aktuella läge rekommenderas Den Svenske Nationalsocialisten nummer 1 -2002 som i dagarna lämnas till tryckeri.