Publicerad: 2002-06-03Nicholas Stix

Avvecklingen av polisen i de amerikanska städerna – att utplåna den hårfina linjen

Följande berättelse från dagens USA kan ge en föraning om vad vi har att befara i framtidens “mångkulturella Sverige”, när också vi fått stiga ner i den “positiva särbehandlingens” helvete.
Red.

Drivna av rasligt agg mot vita poliser har vänsterextrema eliter utarbetat nya principer, med vilka poliskårerna i de större amerikanska städerna håller på att förvandlas till dypölar av korruption och inkompetens. Därmed utsätts medborgarna för livsfara och hotas den “hårfina linjen” att suddas ut, den linje som i städerna markerar gränsen mellan ordnat samhälle och laglöst kaos. Händelser i New York, Cincinnati, Seattle, Philadelphia och Los Angeles har redan visat att poliser viker undan för städernas huliganer, när de inte är brottslingar själva. Alltför många exempel visar att poliser numera är skrattretande oförmögna att göra sin plikt enligt yrkeseden: att skydda och tjäna medborgarna.

Den 10 och 11 juni 2000 tillät New York-polisen svart och latinamerikansk pöbel att angripa dussintals vita och latinamerikanska kvinnor i spanska Harlem och Central Park, före och efter Puerto Rican Day Parade. När polismän sedan klandrades för att de inte slagit till mot tumultet, svarade många av dem att de hade fått order att gå försiktigt fram mot svarta och latinamerikanska fridstörare.

Den 19 juni 2000, när Los Angeles Lakers vann kampen om NBA, firade pöbeln genom att slå sönder skyltfönster, plundra butiker och sticka polisbilar i brand, varvid de vållade skador för miljontals dollar. Los Angeles-polisen stod bara och tittade på, och stadens styresmän skröt med sin nya strategi, som de kallade “non-policing”.

Under firandet av Mardi Gras (fettisdagen) i februari 2001 i Seattle och Philadelphia löpte rasistisk svart pöbel amok, varvid de gav sig på vita firare och angrep dem hämningslöst. I Seattle filmades pöbeln medan den rånade och sparkade vita medvetslösa. Så många som fem svarta män kunde ge sig på en ensam liten vit kvinna. Den 27 februari försökte en vit man, Kristopher Kime, hjälpa en våldtagen vit kvinna och sparkades därför ihjäl. En stor grupp poliser stod intill och ingrep inte. Polischefen Gil Kerlikowske hade beordrat dem att förhålla sig passiva under upploppen. Polisbefälen (sgt) Dan Beste och (lt) William Edwards, som varit närvarande då detta hemska brott begicks, bad sedan offrets familj offentligen om ursäkt. Förra sommaren klagade Seattle-polisen, både svarta och vita poliser, att eftersom de politiska ledarna och polisledningen var beredda att offra dem, ägnade de själva sig enbart åt rutingöromål, åt icke-polistjänst (“de-policing”), struntade i brotten, så att de skyddade sina tjänster.

Den 8 mars 2001 “demonstrerade” en pöbel av svarta gymnasister i Berkeley, Kalifornien, för ett återinförande av “positiv särbehandling” (affirmative action, det som också våra “svenska” mångkulturalister hyllar, översättarens anm.). Därvid plundrade de en Foot-Locker-butik och misshandlade en vit förbipasserande medvetslös, medan polisen tittade på. Inte ens när foton av plundrarna sattes ut på internet, ingrep myndigheterna.

Brottstatistik manipuleras

Uppmuntrad av pastor Damon Lynch III, ledare av svartmaktsrörelsen Cincinnati Black United Front, och tidningar som framställer våldsamma och ibland mordiska svarta huliganer som offer för en rasistisk polismakt, löpte svart pöbel amok i den fattiga svarta stadsdelen Over-the-Rhine i april 2001. Upploppen och förstörelsen pågick i flera dagar, och våldsmännen lade sig även i bakhåll för vita bilister, stoppade dem och drog ut dem ur bilarna och slog dem fördärvade. Pastor Lynch försökte till och med ta stadsfullmäktige under pågående sammanträde som gisslan. I stället för att gå emot den svarta rasistiska demagogin lade sig den vite borgmästaren Charlie Luken platt för de svarta ledarna. Också i somras drog sig polisen undan, när våldsbrottsligheten exploderade i Over-the-Rhine.

Poliskårerna i de större städerna står under ett oerhört tryck att minska våldsbrottsligheten, som svarta och latinamerikaner i stort sett har monopol på, utan att samtidigt reta upp svarta och latinamerikanska brottslingar, eller medierna och icke-kriminella svarta och latinamerikanska invånare som stöder dem. Uppdraget är omöjligt.

Därför har polischeferna i de större städerna inriktat sig på att hårdbevaka … allmänhetens intryck av polisen. De anställer svarta och latinamerikaner som har allt annat än lämplig bakgrund och som fortsätter att begå brott, i tjänsten. Philadelphia, Washington D. C. och Miami har alla skakats av skandaler med kriminella poliser. Och polisen förvanskar uppgifter om brottsligheten, förfalskar statistiken. Polisen i både Philadelphia och New York har ertappats med att i åratal ha givit för låga siffror för brottsligheten. Polisbefäl instrueras – ibland med falska formulär – att göra om brott till mindre förseelser eller icke-brottsliga gärningar, att inte rapportera dem eller att senare avskriva dem. Överfall görs om till trakasseri, inbrott skrivs om så att det inte framgår att brottslingen bröt sig in och grov stöld förvandlas till “förlust av egendom”. Många grova våldtäkter, skadskjutningar och rent av dråp görs om till mindre allvarliga brott, rapporteras inte eller “försvinner”.

Så tidigt som 1996 ertappade dåvarande reportern vid Daily News William K. Rashbaum New York-polisen med att använda falska formulär och reportern vid Newsday Leonard Levitt kom på samma poliskår med att låta rapporter om dråp och grova våldtäkter försvinna. I början av samma år ställde jag en fråga till taleskvinnan för New York-polisen Kathie Kelly om en dödsskjutning som skulle ha ägt rum den 8 december 1995: “Ingen har blivit skjuten i åttonde distriktet”. Vad jag förteg för polisen Kelly var att jag kvällen i fråga hade åkt tunnelbana, där skjutningen hade ägt rum, och att jag hade sett det synbarligen livlösa offret kringsvärmat av icke mindre än 39 poliser.

Som reportern Larry Celona visade den 14 mars i New York Post har ingenting förändrats sedan dess. “Handlingar, som The Post kommit över, visar att en våldtäkt som rapporterades från 50:e distriktet (i Bronx) gjordes om till ett mindre brott, varvid man för en gångs skull fick en inblick i det som polismän på fältet kallar för ett statistikknep som deras chefer använder." ...

“Enligt många patrullerande polismän omdefinierar cheferna ibland allvarliga brott som mord, överfall, rån och våldtäkt till mindre förseelser, allt för att få det att se ut som om man höll på att vinna kriget mot brottsligheten" ...

“Ett exempel är en händelse i 50:e distriktet fredagen den 8 mars. Våldtäkten på en kvinna i ett hotell på Bailey Avenue rapporterades som en ´obevisad händelse´. Först på tisdagen den 12 och efter att The Post börjat ställa frågor rapporterades brottet korrekt som våldtäkt.” Enligt FBI har Philadelphias poliskår (PPD) rutinmässigt nedklassat ett sådant brott som inbrott. PPD har sedan länge strukit de flesta sexuella övergrepp genom att kalla dem “obevisade”. Enligt en artikel i Philadelphia Inquirer år 2000 “kallar man i poliskretsar detta för att ‘få ner brottsligheten’.”

PPD är progressivt ledande också i fråga om att anställa kriminella som poliser. PPDs taleskvinna Stephanie McNeil berättade för Middle American News, “År 2001 avskedade vi 26 poliser från kåren” för att de hade sysslat med brottslig verksamhet. Två av dessa poliser, Gina McFadden och Dawn Norman, hade deltagit i att sprida mjältbrandsbluffen.

Och de icke-kriminella poliserna är knappast bättre. Den 6 februari 2002 besökte polisen från PPD Vanessa Carter-Morange den svarta nationalistiska skolan Imani Education Circle Charter School och bröt därunder mot säkerhetsregler för handhavande av vapen. Hon lät sitt tjänstevapen gå runt i en sjätteklass, laddade det, tappade det och råkade avfyra det, varvid hon nästan dödade tioårige James Reeves, som fick en skråma på kinden av kulan. (Vanessa Carter-Morange kommer att ställas inför en intern undersökningsnämnd, förmodligen i maj.)

Korruptionsskandaler

Den 21 november förra året citerade Associated Press Jim Pasco, verkställande direktör för polisfacket Fraternal Order of Police, då han lade skulden för ökningen av antalet kriminella poliser på dåliga rekryterings- och anställningsbeslut: “Om man till att börja med fattade bättre rekryterings- och anställningsbeslut, skulle man slippa skandalerna med att behöva avskeda poliser… I nästan alla de fall när anställda brutit mot lagen visar det sig att de hade något i sitt förflutna som man borde ha uppmärksammat…

“Han sade att snabbare förfarande vid anställningar och dålig kontroll av personernas förflutna vid poliskåren i Washington D.C. hade lett till den ´ökända årgång 89´. Under åren har mer än två dussin poliser av den årgången häktats och hamnat i fängelse för allsköns brott.”

Sådant “snabbare” förfarande och positiv särbehandling vid anställning av latinamerikanska och svarta kandidater ledde till en våg av brottslighet inom polisen i Miami på åttiotalet. I New York City har positiv särbehandling medfört korruptionsskandaler med svarta och latinamerikanska poliser, i synnerhet de mestadels latinamerikanska poliserna inom det “smutsiga 30”, 30:e distriktet i Harlem och en mycket större andel avsked för narkotikabruk bland svarta poliser än bland vita.

En psykolog i New York som var konsult vid polishögskolan i New York berättade redan 1992 för mig, “Det är otroligt, trycket att få in folk bara därför att de tillhör minoriteter. Det handlar bara om raser. De trycker på, trycker på, trycker på med folk som är olämpliga, och själva är de ofta asociala.”

Allt medan polisledningarna försöker fria sig från illa grundade anklagelser för rasism genom att anställa odugliga och ofta kriminella som poliser, därför att de behöver kunna visa upp kandidater med den hudfärgen, fortsätter storstäderna att kana utför, och brottslingarna härskar allt mer på båda sidorna om den “hårfina linjen”.

Nicholas Stix är skribent på Middle American News.
Originalet publicerat på www.rense.com den 26 maj 2002