Publicerad: 2002-04-10Meister Eckehart

För vem förs "kampen mot terrorismen"?

Det hävdas från vissa håll att USA:s pågående "kamp mot terrorismen" i själva verket endast är ett knep för att gynna judiska intressen och Den Nya Världsordningen. Andra avvisar detta och hävdar att det knappast finns några judar som kan påverka dylika beslut, utan det endast är fixa idéer skapade av paranoida "antisemiter". Nedan kommer en del fakta om inblandade personer att presenteras så att läsaren själv kan skapa sig en uppfattning i den frågan.

Paul Dundes Wolfowitz
Vice försvarsminister

Juden Paul Wolfowitz arbetade mellan 1970 och 1973 vid det anrika universitet Yale. Därefter engagerade han sig i ACDA, den främsta organisationen för avväpning av de amerikanska medborgarna. Från 1980 inledde han sitt arbete vid försvaret, och 1986 utsågs han till USA:s ambassadör i Indonesien, en befattning han behöll fram till 1989. Därefter blev han biträdande försvarsminister fram till 1993, och hade således en inflytelserik roll då USA angrepp Irak 1991. Då Bush (senior) förlorade omvalet blev Wolfowitz så småningom dekanus vid Johns Hopkins universitet.
Så snart Bush (junior) blivit president 2001 så återinkallades Wolfowitz och fick posten som vice försvarsminister, och som sådan leder han till stor del "kampen mot terrorismen".
Wolfowitz har nära kontakt med den israeliska armén och är en av de mest högljudda förespråkarna, liksom 1991, för att Irak skall angripas. Tidigare i år höll Wolfowitz i en religiös ceremoni för medlemmar av de ortodoxa
Lubavitch-judarna vid Pentagon.

Richard Perle
Ordförande för Pentagons försvarspolitiska råd

Juden Richard Perle arbetade efter fullbordad utbildning vid Princeton som chef för den israeliska tidningen Jerusalem Post. Senare kom han att bli senatorn Henry Jacksons stabschef, och var väsentlig vid tecknandet av Jackson-Vanik-avtalet som innebar att judar kunde emigrera från Sovjetunionen till USA. Då Perle lämnade sin post ryktades det om att han stulit hemligstämplat material och överlämnat det till Israel.
Perle arbetade under 90-talet som konsult åt bland annat Bosnien. När juden Richard Holbrooke diskuterade Daytonavtalet så representerades Bosnien av Perle och juden Douglas Feith. När Benjamin Netanyahu skulle besöka USA för första gången 1996 agerade Perle och Feith ånyo tillsammans; denna gång som Netanyahus rådgivare. Nu är Perle alltså Bush främste rådgivare i försvarspolitiska frågor.
Perle har även varit en aktiv skribent med många artiklar i framstående tidningar, i regel behandlandes pro-sionistiska ställningstaganden. Han har ofta framfört krav på att Irak och en rad andra länder i Mellanöstern skall angripas militärt.

Dov Zakheim
Biträdande försvarsminister

Juden Dov Zakehim är förutom politiker även en ortodox rabbin. Han utexaminerades från Columbia 1970 och fortsatte sedan studierna vid London School of Economics. Han arbetade därefter som adjunkt vid den Nationella Krigshögskolan, Columbia och det judiska Yeshiva-universitetet. Zakheim kandiderade tidigare i år till att bli Yeshiva-universitetets överhuvud, men drog senare tillbaka sin kandidatur.
Med början 1981 har Zakheim haft en rad poster inom Pentagon, och 1985 till 1987 arbetade han som vice statssekreterare inom försvarsdepartementet. Han har haft ett avgörande inflytande för den militära upprustningen av Israel med amerikanska skattepengar.
Zakheim innehaver nu en av de fyra främsta posterna i Pentagon som försvarsdepartementets styresman och chef över Pentagons finansdepartement.

Douglas Jay Feith
Biträdande försvarsminister och politisk rådgivare

Juden Douglas Feith har en av de fyra främsta befattningarna inom Pentagon, och ansvarar för "alla angelägenheter med avseende på formuleringen av nationell säkerhets- och försvarspolitik". Tillsammans innehaver alltså Feith, Wolfowitz och Zakheim tre av de fyra främsta befattningarna i Pentagon.
Feith har sedan länge ett nära samarbete med ZOA (Amerikas Sionistorganisation), som stöder Likud och via sin advokatbyrå, Feith & Zell, har han arbetat med att gynna den israeliska vapenindustrin. Byrån har en filial i Israel, och närmare 70% av arbetet går ut på att företräda israeliska intressen. Namnet Zell häntyder på Feiths judiske partner, Marc Zell.
Feith sitter i den rådgivande församlingen för det Judiska Kulturcentret i Washington tillsammans med sin judiska hustru Yana Feith; båda har givit stora bidrag till judiska sakfrågor.
När det blev tal om att turkarnas massakrer av armenier skulle erkännas i USA engagerade sig Feith som en av de mest aktiva för att så inte skulle ske, då judarnas påstådda unikhet i sådana fall skulle kunna ifrågasättas.
Då Feith satt i Rådet för Fred och Säkerhet undertecknade han 19:e februari 1998 ett brev till Bill Clinton i vilket han bland annat menar på att "vad som behövs nu är en mångsidig politisk och militär strategi för att störta Saddam [Hussein] och hans regim". Ett annat intressant citat ifrån Feith kan hämtas från Jerusalem Post 30:e maj 1991 som reaktion på att Bush valde att inte angripa Syrien: "Bushadministrationens politik gentemot Syrien underminerar den Nya Världsordningen och säkerheten i Mellanöstern".

Elliott Abrams
Rådgivare vid Nationella säkerhetsrådet

Juden Elliot Abrams arbetade liksom Richard Perle för senatorn Henry Jackson 1975 till 1976, och därefter som stabschef för senatorn Daniel Patrick Moynihan. 1977 till 1979. Under Reagan arbetade han 1981 till 1985 som assisterande minister för mänskliga rättigheter och humanitära angelägenheter. 1985 till 1989 arbetade Abrams som assisterande minister för interamerikanska angelägenheter, där han var pådrivande för ett öka inflytande för de latinamerikanska invandrarna.
Abrams spelade en nyckelroll i Iran-Contra-affären och erkände sig 1991 skyldig till två förseelser vilket renderade honom 100 timmars samhällstjänst.
Abrams är ledande inom den amerikanska kommissionen för internationell religiös frihet, och är redaktör för National Review. Abrams är även ledande inom en grupp som arbetar för judisk rasrenhet, som satsar stora pengar på att förhindra blandäktenskap mellan judar och icke-judar, medan Abrams dock inte anser det vara någon fara med blandäktenskap mellan andra raser.

Brad Blakeman
Presidentens schemaläggare

Juden Brad Blakeman arbetade tidigare som jurist och hade uppdrag för såväl de republikanska presidenterna som vicepresidenterna 1980 till 1993.
Blakeman ledde George Bush seniors och Qualeys presidentvalskampanj 1988, som de gick segrande ur, liksom presidentvalskampanjen 1992 som de förlorade. Han kom sedan att få den ledande rollen även för George Bush juniors presidentvalskampanj år 2000. Parallellt satt han i styrelsen för USA:s "Förintelsemuseum".
Judinnan Janine Zacharia konstaterade i Jerusalem Post 2002-01-24 att Blakeman "enligt mitt förmenande är den mest inflytelserike av dem alla". Riktigheten i det kan ifrågasättas, även om Blakeman tveklöst är en av de mest inflytelserika i USA med rollen som schemaläggare för landets president.

Joshua "Josh" Bolten
Presidentens chefsrådgivare

Juden Joshua Bolten var 1985 till 1989 rådgivare i internationell handel vid Senatens finanskommitté. Därefter arbetade han i tre år som chefsrådgivare åt USA:s Handelsombud, och ett år som rådgivare till dåvarande presidenten George Bush senior. 1994 till 1999 var Bolten sedan chef för den judiska storbanken Goldman Sachs i London.
Under George Bush juniors presidentvalskampanj var Bolten den blivande presidentens politiske rådgivare; en roll han bibehållit och uppgraderat till att bli Bush chefsrådgivare.

Ari Fleischer
Vita husets pressekreterare

Juden Ari Fleischer har arbetat med politik sedan han examinerades från Middelbury 1982. Från 1989 till 1994 var han den republikanske senatorn Pete Domenicis pressekreterare, och 1999 blev han George Bush rådgivare och talesman i dennes presidentvalskampanj.
Då Fleischer inte förmedlar Vita husets officiella ståndpunkter inför världens media ägnar han sig åt att, tillsammans med en grupp judar från kongressen, studera judendomen tillsammans med den främste Lubavitchrabbinen i Washington, rabbi Levi Shemtov.

David Frum
Talskrivare åt George Bush

Juden David Frum föddes i Kanada och har sedan länge varit en vida publicerad journalist och författare. Då han tidigare har ansets vara libertarian förvånades många då han i januari 2001 lät meddela via sin kolumn i National Post, att han skulle bli president Bush talskrivare i ekonomiska frågor. Valet av Frum var kontroversiellt då han, exempelvis i sin bok Dead Right från 1994, kritiserat republikanerna hårt. Frum har även under hela 90-talet varit en aktiv skribent som krävt avkriminalisering av narkotika.
Förutom Bush ekonomiska tal har Frum även skrivit flera tal berörande "kampen mot terrorismen", och myntade exempelvis det numera välkända begreppet "ondskans axelmakter", som avsåg Irak, Iran och Nordkorea. Något överraskande beslöt sig Frum nyligen för att lämna posten som presidentens talskrivare, och rykten gör gällande att han blev avskedad, något som förnekas av så väl Vita huset, som av Frum själv.

Eliot Engel
Kongressledamot

Juden Eliot Engel är sedan 1989 kongressledamot och har som sådant arbetat starkt för den pro-israeliska linjen. Bland annat har han länge krävt att USA:s ambassad skall flyttas från Tel Aviv till Jerusalem, något som de arabiska länderna motsätter sig då det skulle tolkas som ett erkännande av Jerusalem som en helt och hållet judisk stad. Han kräver även att USA skall bistå Israel i kampen mot palestinierna och hävdar USA:s nuvarande linje vara alldeles för slapphänt. Sedan den 11:e september har Engel krävt att PLO skall läggas till på listan över terroristorganisationer, vilket skulle medföra att USA kan för krig mot PLO, och kräver att all kontakt med Arafat skall avbrytas. Han har kritiserat Collin Powell hårt för att denne träffade Arafat under sin resa i Mellanöstern nyligen, och kallat dem både "olyckliga" och "katastrofala". De israeliska räderna mot de ockuperade områdena nyligen kallade han däremot för "lyckade" eftersom de "har satt stopp för terroristangrepp".
Den 19:e april i år lämnade Engel in en proposition, "Syriens Ansvarsakt år 2002", som ger Syrien skulden för den rådande oron i Mellanöstern.
Propositionen avslutas: "Syrien är på terroristernas sida. [Denna proposition] är det första viktiga steget mot hur USA skall hantera denna nation."
Betecknande för Engels dubbelmoral står att finna i kriget mot Serbien. Han var en av de första och mest högljudda som krävde att kriget skulle äga rum eftersom serberna gick in militärt, först mot kroaterna och muslimerna i Bosnien, därefter mot albanerna i Kosovo. Engel beklagade sig då över hur oförsvarbart det är att under någon som helst förevändning angripa etniska minoriteter med militära medel. Israels operation nyligen beskrev dock, som nämnt ovan, "lyckad".

Förutom politikerna inom Bushadministrationen finns det flera organisationer som utövar inflytande över den amerikanska utrikespolitiken.

Två av de främsta är Rådet för Utrikesangelägenheter (CFR) och Centret för Strategiska och Internationella Studier (CSIS). CFR hävdar själva att de är: "dedikerade till att öka USA:s förståelse för världen och bidraga med idéer till USA:s utrikespolitik".

Leslie Gelb
Ordförande i CFR

Juden Leslie Gelb är sedan 1993 ordförande för CFR:s speciella terrorismkommitté som är särskilt drivande i frågorna kring "kampen mot terrorismen". Han inledde sin politiska karriär 1966, efter avslutad utbildning vid Harvard, som assistent åt den på sin tid mycket inflytelserike judiske senatorn Jacob Javits. Året därpå började han även att få uppdrag inom Pentagon. 1973 påbörjade han sin karriär som journalist på New York Times, ägt av den judiska Ochs-Sulzberger-familjen. Han erhöll Pulitzerpriset, uppkallat efter den judiske mediemoguln Joseph Pulitzer, 1985. Åren 1977 till 1979 var Gelb assisterande försvarsminister i militärpolitiska angelägenheter.
Titlarna på några av Gelbs senaste artiklar pekar tydligt utan hans syn på "kampen mot terrorismen", så som 'Getting Saddam: a debate' (2002-01-22) eller 'Going After Saddam Hussein: Not Whether, but How' (2002-02-14).

Maurice Raymond Greenberg
Vice ordförande i CFR

Juden Maurice Greenberg började arbeta vid den Amerikanska Internationella Gruppen (AIG), en global finansieringsorganisation, 1960. Han blev verkställande direktör för AIG 1967 och dess styrelseordförande 1989. Förra året utökade han sin makt bland annat genom att köpa upp American General för motsvarande 240 miljarder kronor. Han var tidigare även ordförande för Federal Reserve i New York och styrelsemedlem för New York börsen.
Greenberg är, enligt finanstidningen Forbes, världens 106:e rikaste man med en personlig förmögenhet motsvarande 41 miljarder kronor.

Richard Charles Albert Holbrooke
Styrelsemedlem i CFR

Juden Richard Holbrooke började redan som 25-åring att arbeta i Vita huset 1966. Han kom snart att flyttas till utrikesdepartementet och var 1970 till 1972 chef för FN:s fredsstyrkor i Afrika. 1993 blev han USA:s ambassadör i Tyskland, varefter han 1996 till 1999 var vice ordförande för Credit Suisse First Boston, namnet till trots baserat i New York. 1999 efterträdde han judinnan Madeleine Albright som USA:s FN-ambassadör.
Holbrooke har rest runt i världen och aktivt förespråkat ett militärt angrepp mot Irak, bland annat i en TV-intervju med brittiska BBC.

Robert Rubin
Styrelsemedlem i CFR

Juden Robert Rubin examinerades från Harvard 1960 och fortsatte därefter vid både vid London School of Economics och Yale. Därefter praktiserade han i två år vid en judisk advokatbyrå innan han 1966 blev delägare i den mäktiga judiska banken Goldman, Sachs & Co. Rubin satt i styrelsekommittén från 1980 och 1987 till 1990 var han bankens vice VD.
Rubin var en av Clintons första supportrar och bistod i stor utsträckning till att staka ut vägen för den blivande presidenten. Detta bidrog till att Rubin 1995 till 1999 blev finansminister, och tillsammans med juden Alan Greenspan styrde han USA:s ekonomi under den tiden. Efter Rubins avgång tog hans ställföreträdare, juden Lawrence Summers, över ämbetet. Rubin har därefter suttit i en rad styrelser för mäktiga ekonomiska intressen. Summers är idag ordförande för det anrika universitetet Harvard. Robert Rubin är sedan länge en aktiv sionist.

Warren Bruce Rudman
Styrelsemedlem i CFR

Juden Warren Rudman var senator för republikanerna 1980 till 1993, och arbetade bland annat i den amerikanska Underrättelsekommittén. Numera besitter han den mycket inflytelserika posten som styrelseordförande för Presidentens underrättelserådgivare om utlandet. Därtill är han styrelsemedlem i en rad företag, och förvaltare för Valley Forges militärakademi och Brookingsinstitutet.

George Soros
Styrelsemedlem i CFR

Juden George Soros styr ett pekuniärt imperium via företaget Soros kapitalförvaltning, som till stor del är den verkliga makten inom Quantum-gruppen. Soros kapitalspekulationer är vida kända, och ledde under det tidiga 90-talet till att Storbritannien tvingades devalvera och att den svenska kronan blev flytande. Han har en rad investeringar runtom i världen, och är en av dem som satsat hårdast på de forna sovjetiska staterna, men trots den filantropi som Soros gör anspråk på syns tydliga vinstintressen.
Med en personlig förmögenhet på motsvarande 70 miljarder kronor är Soros världens 37:e rikaste man enligt finanstidningen Forbes.
Soros är mycket pådrivande för narkotikaliberalisering och är grundaren av världens största institut, Lindesmith Institutet, som arbetar för att släppa narkotika fritt.

John Deutch
Styrelsemedlem i CFR

Juden John Deutch föddes i Bryssel 1938 och flyttade till USA 1940. Deutch farfar var juden Jean Fischer, ledaren för den sionistiska rörelsen i Belgien och en personlig vän med Israels förste president, Chaim Weizmann.
Deutch inledde sitt arbete för inom Pentagon 1961. Han innehavde en rad olika poster och arbetade även på Princeton innan han 1993 blev statssekreterare på försvarsdepartementet. 1993.. Året därpå blev han biträdande försvarsminister, en av de högsta posterna inom försvaret, men han lämnade posten samma år för att bli CIA:s överhuvud. Omgående utsåg relativt omgående juden David Cohen till ställföreträdande chef för CIA:s operationer, och utökade chefen för CIA:s operationer, juden Nora Slatikns, befogenheter.
1996 togs Deutch på bar gärning med 1700 hemligstämplade dokument som han förvarade olovandes på sin hemdator. Kongressen blev inte informerade om det inträffade förrän två år senare, och det kom till allmän kännedom först år 2000. Deutch misstänktes spionera för Israels räkning, och det spekulerades i om han kunde vara "Mage", den israeliske spion som bandade president Clintons telefon bland annat då han hade sexsamtal med judinnan Monika Lewinsky. Clinton benådade dock Deutch då han avgick i januari 2001, så utredningen om hans förehavanden har aldrig kunnat utredas ordentligt. Nu är den en gång misstänkte israeliske spionen blivit ledande rådgivare vad gäller den amerikanska utrikespolitiken.

Kenneth Duberstein
Styrelsemedlem i CFR

Juden Kenneth Duberstein innehavde under Ronald Reagans presidentskap den inflytelserika rollen som presidentens stabschef. På senare år har han varit ledare för en lobbygrupp som bearbetat kongressen, representerandes bland annat den judiska storbanken Goldman & Sachs och den judiska mediejätten Time Warner.
Nu bearbetar Duberstein inte enbart kongressen, utan även presidenten genom sin roll som styrelseordförande i CFR.

Martin Feldstein
Styrelsemedlem i CFR

Juden Martin Feldstein föddes 1939 och blev 30 år senare professor i ekonomi vid Harvard. Sedan 1977, med ett kortare avbrott 1983, har han varit ordförande för den inflytelserika Nationella Byrån för Ekonomisk Forskning.
Sedan 1980 är han även med i CFR.
Bland Feldsteins många andra förtroendeuppdrag ingår bland annat en plats som rådgivare för Federal Reserve i både New York och Boston, samt som rådgivare i kongressen vad gäller budgetfrågor. Han sitter även i styrelsen för finanstidningen Wall Street Journal (WSJ), som ägs av Dow Jones, vars styrelseordförande är juden Peter Kann, som också är styrelseordförande för WSJ.
Feldstein är för övrigt en ivrig förespråkare för EMU, som han kallat för ett "fredsprojekt", ett uttryck som blivit allt populärare att upprepa bland andra EMU-förespråkare på sistone.