Publicerad: 2002-03-25Redaktionen

NSF hedrade mångkulturens offer

Den 23:e mars 2002 samlades ett hundratal nationalister i Filipstad för att hedra Tommy Berg som mördades en vecka tidigare. Tommy Berg var på väg hem tillsammans med sin syster och en väninna då någon började kasta flaskor mot honom och hans väninnor. Tommy accepterar inte detta utan frågar högt vem som ligger bakom kastandet. Flera personer kommer då ut från den flyktingförläggning varifrån flaskorna kastats. De har försätt sig med knivar och angriper svenskarna. Tommy träffas i magen och bröstet och faller till marken. Han avlider senare på sjukhuset. Även kvinnorna angrips och minst en av dem knivhuggs.

Media försöker lägga locket på och uppmärksammar mordet endast genom en kortare notis. Den lokala tidningen Värmlands Folkblad skriver några artiklar men vänder snart uppmärksamheten åt annat håll. Tidningen är orolig för att mordet på en landsman ska väcka vrede och aggression hos svenskarna. Man är rädd att någon ska vilja hämnas mot mördarna.
Polisen skickas ut för att patrullera dygnet runt och mot helgen förstärks insatsen genom poliser från andra kommuner. Även Migrationsverket stärker beredskapen genom att hyra in en bevakningsfirma.
Tommy Berg är redan glömd. Nu riktas resurserna för att tysta svenskarnas vrede. Två av angriparna greps efter dådet men har släppts på fri fot, de har nu polisbeskydd. Den tredje gärningsmannen flydde från platsen och är fortfarande på fri fot. Troligen har man lagt större polisinsatser åt att skydda de frigivna flyktingarna samt att bevaka och registrera nationalister än åt att leta rätt på den mördare som idag befinner sig på fri fot någonstans i landet.

Med denna bakgrund samlades alltså ett hundratal svenska nationalister från Nationalsocialistisk front och nätverket kring tidningen info-14! för att hedra den mördade och visa att svenskarna inte längre accepterar att trakasseras och mördas av främlingar. För att slippa konfrontation med vänsterelement så hade förberedelserna skett i det tysta. Det är inte så att vi är rädda att möta syndikalister och andra vänsterextrema människor, orsaken är helt enkelt att en minnesmanifestation för en mördad svensk mister mycket av sin värdighet ifall man samtidigt måste flytta på gapiga maskerade småungar.

Naturligtvis var det omöjligt att undvika att polisen skulle finnas på plats. Många av deltagarna hade meddelats via telefon och dessa är ofta avlyssnade. Det första man såg när man svängde in mot Filipstad var därför en polishelikopter som körde fram och tillbaks över centrum. Ju närmare man kom desto fler polisbilar såg man. Väl framme vid mötesplatsen stod mängder av polisbilar, såväl målade som civila. Detta är dock något man har fått vänja sig vid eftersom staten tycks ha en outtömlig källa av pengar när det gäller att förfölja och registrera Sverigevänner.

När alla var samlade ställde man upp sig tre och tre bakom NSF:s fanbärare. Tanken var att tåget skulle gå fram till mordplatsen där ljus skulle tändas. Ordningsmakten hade dock andra planer. En parkeringsplats för bussar, långt borta från mordplatsen var deras alternativ. En livlig diskussion startade mellan polisbefälet och de nationella. Efter en stunds diskussioner så kom man fram till en lösning som gick ut på att fyra representanter fick gå till mordplatsen medan de övriga nationalisterna gick till parkeringsplatsen.

Efter ytterligare några minuter så började tåget röra på sig samtidigt som fyra representanter gick bort mot mordplatsen. Väl framme vid platsen så låg blommor och ljus på marken till minne av Tommy Berg. Representanterna tände varsin marschall och höll en tyst minut för att hedra offret.

Samtidigt så gick aktivister från NSF runt i centrum och delade ut flygblad som informerade om mångkulturen. Med sig hade de också Den Svenske Nationalsocialisten. De flesta Filipstadsborna var positiva till att någon agerar mot mångkulturen som återigen visat sitt rätta ansikte. Många tidningar såldes och ännu fler flygblad delades ut till intresserade ortsbor.

Efter minnesstunden vid mordplatsen så anslöt sig representanterna till de andra nationalisterna vid mötesplatsen. Korta tal hölls av Björn Björkqvist från Nationalsocialistisk front och Robert Vesterlund från info-14!. Talarna förklarade att den ansvarslösa politiken som förs från regering och riksdag måste upphöra. De manade till fortsatt kamp för ett tryggt Sverige och besvarades av applåder från åhörarna.

En handfull journalister bevakade mötet och tycktes allvarligt irriterade över att inget bråk uppstod. En kvinna från Värmlands Folkblad försökte påstå att Filipstadsborna inte var glada över att ha nationalsocialister i staden: "Ni är för många" fräste hon fram. Hon fick dock svar på tal av de nationella som menade att det inte var för många nationalister utan att problemet låg i att för många främlingar uppehåller sig i Filipstad. Journalisten menade också att minnesmanifestationen var att provocera och ställa till bråk. Även detta besvarades med att det knappast var nationalisterna som knivmördat någon.

När man kommit fram till att det inte fanns någon mening att försöka tala med journalisterna så avbröts samtalen och den hundrahövdade skaran formades åter till tremannakolonner som började röra sig mot ursprungsplatsen.

Därefter avslutades mötet. Några stannade kvar för att diskutera eller dela ut kvarvarande flygblad medan andra började röra sig hemåt. De som var kvar en stund fick höra många uppskattande ord från eftermiddagsflanörer som sett nationalisternas insats för det svenska folket. Många såg åter ett hopp för den gamla gruvstaden som idag invaderats av främlingar. Det finns ett hopp för Filipstad, Värmland och Sverige. Hoppet är Nationalsocialistisk front.