Publicerad: 2002-02-06den-svenske.com

Den tyske regimkritikern Manfred Roeder dömd till ytterligare två års fängelse

Den tyske 72-årige regimkritikern Manfred Roeder dömdes den 30 januari 2002 vid Landgericht (delstatsdomstolen) i Frankfurt am Main till ytterligare två års fängelse. Beskrivningen av den brottsliga gärning, som Manfred Roeder gjort sig skyldig till, löd “förolämpning av staten” (Verunglimpfung des Staates). Avgörande var en mening i ett öppet brev Roeder i april 2000 skickade till såväl ledamöterna av Förbundsdagen som regeringen. I detta brev anklagade han de ansvariga i Förbundsrepubliken för att föröva folkmord, nämligen på det egna folket. Så här skrev han: “I stället hämtar ni genom en bottenlös asylpolitik miljoner främlingar till detta alltför lilla land och förövar så folkmord mot ert eget kött och blod.”

Udo Holtmann var eller är alltjämt NPD-ordförande i delstaten Nordrhein-Westfalen och ledamot av det nationalistiska partiets styrelse. Samtidigt var han till slutet av januari hemligt anställd av staten för att arbeta som spion inom NPD. På uppdrag av sin arbetsgivare staten skrev han om Förbundsrepublikens multikultipolitiker: “Förövarna av detta folkmord förtjänar dödsstraff.” (Der Spiegel, nr 5 2002, s. 25).
Holtmann icke endast brännmärkte multikultipolitiken som “folkmord” utan krävde dessutom dödsstraff för de ansvariga politikerna. Han klarar sig undan åtal, då han är agent åt staten, medan däremot Roeder måste i fängelse för att endast ha skrivit att multikultipolitik är folkmord. I motsats till Holtmann krävde Roeder inte dödsstraff för detta brott, utan ansåg detta krav gå för långt. Han nöjde sig med att angripa “folkmordspolitiken” som sådan och gjorde detta i tron att den grundlagfästa yttrandefriheten gällde också honom.

Alla lika inför lagen?
Förbundsrepubliken snålar sannerligen inte med pengarna för att bevilja politisk asyl åt människor från världens alla hörn. Somliga av dessa människor har varit förföljda i sina hemländer, därför att de “förolämpat staten”. I Förbundsrepubliken är det en klassisk grund för asyl att man varit politiskt förföljd i hemlandet därför att man “förolämpat staten”.
Men om hemlandet i fråga är Tyskland och den stat tysken “förolämpat” är Förbundsrepubliken? George M. Kennedy, som är observatör av kränkningar av mänskliga rättigheter, har uttalat: “Om det i ordets sannaste mening förekommer politiska förföljelser, så är det i Förbundsrepubliken Tyskland”. Så här lyder definitionen på politisk förföljelse: “Den som på grund av den politik staten för klandrar eller anklagar den för att begå brott och därför drabbas med rättsliga påföljder, anses i klassisk mening för politiskt förföljd.” För just sådana gärningar kastar Förbundsrepubliken människor i fängelse, samtidigt som den beviljar politisk asyl åt utlänningar, som i sina hemländer sagt eller skrivit detsamma .

Det skall betonas att det i Roeders fall liksom i tiotusentals liknande fall av politisk förföljelse av tyskar åren 1994-2001 uteslutande rör sig om tanke- och åsikts-“brott”. Politisk verksamhet i förening med våldsdåd är någonting annat, och de som ägnar sig åt dylikt kan rimligen inte kalla sig politiskt förföljda, om de råkar i klammeri med rättvisan. Men Förbundsrepubliken beviljar i vissa fall asyl även åt sådana. Ett exempel ger oss tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung av den 29 januari 2002 (s. 5):

“En turkisk medborgare, som dömts för delaktighet i en mordbrand på ett hotell i Sivas, där 37 människor miste livet, har fått asyl i Tyskland. I förbundsregeringens svar på en kort fråga från PDS hette det att ytterligare två i dådet delaktiga turkar sökt asyl. Den ena ansökan har avslagits och ligger nu hos förvaltningsdomstolen. Den andra ansökan har ännu inte behandlats, heter det i den ansvarige ministern Zöpels svar från mitten av januari… Männen dömdes i juni 2000 för att ha deltagit i mordbranden på ett hotell i den centralanatoliska staden Sivas. På hotellet var konstnärer och intellektuella samlade tillsammans med alawiter samt diktaren och den andlige ledaren Pir Sultan Abdal för att gemensamt protestera mot islamiseringen av Turkiet (som sedan Mustafa Kemal Atatürks dagar är en sekulär stat. Ö.a.). Efter fredagsbönen drog en människomassa till konferenshotellet, som flera män stack i brand under mängdens jubel. När brandkåren kom till platsen, hindrades den i släckningsarbetet, så att 37 människor innebrändes.”

Förstörelse av befolkningen
När Roeder anklagade ansvariga politiker i Förbundsrepubliken för att begå folkmord, stödde han sig på definitionen av folkmord i den tyska straffrätten. Enligt paragraf 220a i Strafgesetzbuch (brottsbalken) begår den folkmord som handlar “i avsikten att helt eller delvis förstöra en nationell, raslig, religiös eller genom sin nationella egenart (Volkstum) bestämd grupp som sådan…” Det kan förvisso diskuteras om avsikten med att släppa in miljontals främlingar i landet är att förstöra den nationella grupp som tyskarna utgör. I andra sammanhang, när det inte gäller tyskarnas nationella egenart, vet emellertid förbundsregeringen väl att inflyttning av stora mängder främlingar förstör den inhemska befolkningen. Här följer några exempel.

Att den kuwaitiska befolkningen förstördes genom inflyttning av irakier var ju den viktigaste grunden för kriget mot Irak, det krig som Förbundsregeringen deltog i med högtidlig hänvisning till FN-resolution 677:

“Säkerhetsrådet fördömer Iraks försök att förändra den kuwaitiska befolkningens demografiska sammansättning och att förinta den lagliga kuwaitiska regeringens officiella dokument om befolkningens sammansättning.”

Tolv år senare för det så kallade världsamfundet fortfarande ett förintelsekrig mot Irak, eftersom Irak skulle ha velat förändra det kuwaitiska folkets sammansättning genom inflyttning av irakier. Förbundsregeringen förändrar det tyska folkets “demografiska sammansättning” genom att låta miljontals främlingar flytta in, och det var just detta som Roeder åsyftade med förbundsregeringens “folkmord”.

Låt oss även granska hur Förbundsrepubliken för knappt sex år sedan såg på den kinesiska politiken att förstöra den tibetanska nationella identiteten (beslut av Förbundsdagen 13/4445 av den 23 april 1996):

“I betraktande av att tibetanerna genom hela historien bevarat sin egen etniska, kulturella och religiösa identitet fördömer Förbundsdagen de kinesiska myndigheternas politik, som med avseende på Tibet har till resultat att tibetanernas identitet förstörs i synnerhet genom invandring och inflyttning av kineser i stor mängd, tvångsaborter, politisk, religiös och kulturell förföljelse och landets inordnande under en kinesiskkontrollerad administration.”

Medan “invandring och inflyttning av kineser i stor mängd” har till resultat att “tibetanernas identitet förstörs” och därför skarpt fördöms av Förbundsdagen, medför “invandring och inflyttning” av utlänningar i stor mängd till Tyskland endast att tyskarna “berikas”.

Manfred Roeder finner måhända en tröst i insikten att den naturliga vistelseorten för en normalt funtad människa i Förbundsrepubliken numera är fängelset.

“Adenauer ansåg tyskarna vara ett 'sjukt folk',” skrev tidningen Die Welt den 30 november 2000 (sidan 3). Konrad Adenauer var Förbundsrepubliken Tysklands förste förbundskansler. Han innehade ämbetet åren 1949-1963 och gick bort 1967.

Ge gärna Manfred Roeder ditt stöd. Han kan nås på följande adress:

Manfred Roeder
Haus Richenberg
D-34639 Schwarzenborn/Knüll
TYSKLAND

Telefon: 0049 5686 536, telefax: 0049 5686 1724

Manfred Roeder har i flera “rätts”-processer som 72-åring dömts till mer än fem års fängelse endast därför att han har vågat att offentligt uttala sin åsikt. Han har därmed blivit ytterligare ett namn på den långa listan över fler än 60 000 politiskt förföljda i Förbundsrepubliken enbart sedan år 1994.

Källa: National Journal