Publicerad: 2002-01-31Meister Eckehart

Domarna har fallit i Sentier-härvan

88 judar dömda till fängelse
I Frankrike har 88 judar dömts till fängelse för sin inblandning i den s.k. Sentier-affären, där franska banker lurades på över 800 miljoner kronor. Sammanlagt var 124 personer, alla judar, misstänkta och åtalade för sin inblandning i härvan.
De tidigare turerna sammanfattades väl av den judiske journalisten Joseph Aaron i en artikel i Chicago Jewish News den 9:e mars 2001:
"124 franska judar har anklagats för att leda ett enormt pyramidsystem som lurat franska banker på över 80 miljoner dollar. Tolv av dessa judar flydde till Israel. Frankrike begärde att de skulle skickas tillbaka, eftersom Israel har undertecknat ett internationellt utlämningsavtal. Israel sa nej. Varför? Eftersom Frankrike inte följde samtliga tekniska riktlinjer då de fyllde i utlämningsbegäran.
Vilket ledde till att den franska åklagaren anmärkte på att Israel villigt har härbärgerat rymlingar tidigare och att Israel, i själva verket, är på en svartlista med 15 länder som inte samarbetar i kriget mot pengatvätt. Vilket ledde till att en fransk TV-station gjorde ett program kallat ´Israel: En brottslings paradis´.
Naturligtvis kallade de flesta franska judarna det för antisemitism, fokuserande på median, inte på fakta."

Pågått i decennier
De 124 judarna härstammade till stor utsträckning från Tunisien och Marocko, men emigrerade från de forna kolonierna till Frankrike i början på 60-talet. Sentier är namnet på ett kläddistrikt i Paris som "till stor del ägs av franska judar" (AFP 1999-07-16) där de nu dömda var verksamma.
Sammanlagt 33 banker och försäkringsbolag föll offer för ett avancerat spekulationssystem där endast Sentier-judarna stod som vinnare.
Det finns indikationer som tyder på att bedrägeriet pågått i decennier, men att girigheten till slut spräckte bubblan. I stort gick bedrägeriet till som så att judarna, de flesta ägare av en rad klädaffärer, gick i god för varandra vid banklån. "För att erhålla banklånet skrev en annan [affärsinnehavare] under ett kontrakt där han gick med på att köpa en stor del av lagret under en viss tid. Men det visade sig att majoriteten av affärerna som undertecknade dylika kontrakt inte hade någon avsikt att köpa godset. Då det blev dags att betala lånet, så sökte nästa affär ett lån från en annan bank och ett nytt kontrakt från en annan affär". (JTA 2000-03-05)
Då de nu dömda började slappna av och helt enkelt inte betalade tillbaka lånen började härvan nystas upp, och den nu avklarade rättegången kunde äga rum.
Då det inte fanns någon rättegångssal stor nog för alla judarna och deras jurister tvingades rättegångens domare se till så att det franska justitiepalatset byggdes om för ändamålet. Straffen för de 88 judarna som dömdes hamnade på mellan 30 månaders och sju års fängelse. Det strängaste straffet tilldömdes juden Chaim Weizman, men han lär aldrig behöva sitta av sin tid ty han var en av dem som hann smita iväg till Israel. Med sig i bagaget till Israel hade Weizman 150 miljoner stulna franc.

Judarna lämnas inte ut
Israels ursäkter för att inte utlämna de 12 judarna är rent pekoralmässiga.
Först hette det att "de inte erhållit någon officiell begäran för utlämning" (JTA 2000-03-05), för att sedan när Frankrike upprepade sin begäran hävda att "Frankrike åter misslyckats att skicka in förfrågan efter att ha informerats om de tillbörliga riktlinjerna" (JTA 2000-03-05). Tydligen lyckades Frankrike först med att inte skicka in någon begäran för att sedan misslyckas med att åter skicka in den begäran de tidigare aldrig skickat in.
Ironiskt nog, eller talande nog om ni så hellre vill, kämpade Frankrike samtidigt med att få den judiske mångmiljonären Arkadi Gaidamek utlämnad från Israel. I vanlig ordning hävdade Gaidamek sin oskuld och menade på att han blev anklagad endast för att han är "en jude och en ryss som lyckas i affärer" (AFP 2000-12-29). Hade Gaidamek bara lagt till att det var i illegala affärer han lyckats kanske situationen skulle förstås bättre.
Israels agerande vad gäller vägran att utlämna kriminella borde svärta nationens rykte, men detta "borde" faller på det faktum att media i regel vägrar rapportera om förhållandet; dokumentärfilmen "Israel: En brottslings paradis" undantaget. Inte heller det aktuella fallet som är ett av de största i Frankrikes historia, i synnerhet till antalet dömda, har givits någon större uppmärksamhet utanför Frankrikes gränser. SVT-Text hade för ett ögonblick en notis på sidan 140, men den försvann nästan lika fort som den kommit dit. I övrigt har inte ens den engelskspråkiga pressen i Israel berört ämnet.

Ekobrotten fortgår
I samband med att Sentier-affären uppdagades, så uppdagades också en rad andra bedrägerihärvor med fransk-judisk och israelisk inblandning. Däribland en stor härva där rabbiner vid judiska välgörenhetsorganisationer baserade i Frankrike bistått i pengatvätt. Illegalt anskaffade pengar sattes in på banker, ofta israeliska underavdelningar, i Frankrike och omvandlades till checker, men istället för att de godkändes av de franska bankerna fördes de till Israel för godkännande, varefter de åter fördes till Frankrike och där löstes in.
Detta har bland annat lett till att två av de största franska bankerna, Societe Generale och Lyonnais, vägrar acceptera israeliska checkar.
Kampen mot den internationella pengatvätten fortgår, men Israel fortsätter att stå för hårt motstånd, precis som judinnan Dafna Zucker konstaterar i den israeliska finanstidningen Globes 2002-01-20: "Växande global medvetenhet om pengatvätt, som fick ytterligare fart efter terroristattackerna 11:e september, har placerat Israel i ett svårt dilemma.
Å ena sidan, Israel vill fortsätta spela på den globala finansmarknaden, kontrollerat av USA, som vägrar kompromissa och insisterar på att stänga alla kryphål i de globala finansiella kanalerna. Å andra sidan, Israel vill fortsätta dra fördel från den judiska välgörenheten som skickar miljardtals dollar till israeliska banker, vilka ibland också fungerar som finansiella tillflyktsorter. Dilemmat kanske de israeliska tjänstemän som givits i uppdrag att bekämpa pengatvätten [men] som drar ut på tiden får svara för.
Förbudet mot pengatvätt genomdrevs i augusti 2000, till följd av amerikansk press, men implementerandet sedan dess har gått i snigelfart."
Med andra ord, trots domarna mot de 88, den pågående utredningen av den fransk-israeliska bankhärvan och genomdrivna lagar så fortsätter Israel att vara en brottslings paradis.