Publicerad: 2001-11-21Meister Eckehart

Kulturkamp

Vi har nu fått se ett regeringsskifte i Danmark, där socialdemokraterna detroniserats till förmån för det liberala partiet Venstre. Att detta regeringsskifte skulle äga rum har stått klart en tid vilket lett till ett tragikomiskt skådespel i den "svenska" median, som minst sagt tappat masken i samband med sin subjektiva bevakning av den viktigaste frågan i det danska valet: invandringen.
Om, i synnerhet TV4 men även SVT, skulle anmälas för hets mot folkgrupp mot bakgrund av hur danskar porträtterats i nyheterna de senaste dagarna så vore en fällande dom föga otrolig, förutsatt att en objektiv domstol behandlade ärendet, men som bekant är det en förutsättning som saknas i dagens Sverige.
Medierna har gjort minst sagt rabiata uttalanden om danskarna, om hur gemytligheten endast är en mask, om en påstådd inhumanitet som danskarna besitter som inte vill ge upp sitt land till förmån för främlingar.
Nyhetssändningarna och nyhetssofforna har gästats av allehanda marxistiska och invandrade "experter" som förmanat mot den "skrämmande" valdebatten i Danmark, alla rörande överens om hur fruktansvärt det är att mångkulturens påstådda fördelar ifrågasätts. Som vanligt berörs givetvis inte vad i den danska debatten som varit inkorrekt eller osakligt, det är irrelevant för de Politiskt Korrekta, utan det "skrämmande" är just att invandringen diskuterats överhuvudtaget.

Invandringen är inte vårt enda problem
Föga förvånande så utpekas Dansk Folkeparti, det parti som främst drivit invandrarfrågan, som ett "främlingsfientligt" parti, eller understundom som ett "rasistiskt", eller rent av ett "nazistiskt", parti. Dessa epitet säger givetvis inte gemene man någonting korrekt, men skapar föreställningen av att Dansk Folkeparti är ett illvilligt parti, ett inhumant och hatiskt parti, som låter just inhumanitet och hat styra sina värderingar, istället för fakta. Nu så har varken främlingsfientlighet eller rasism någonting med vare sig inhumanitet eller hat att göra, utan tvärtom så är främlingsfientlighet lika naturligt som nödvändigt, liksom rasism är ett erkännande av den biologiska verklighet vi lever i. Vad gäller Dansk Folkeparti så kan jag inte svara på ifall dessa två epitet är väl grundade, men däremot kan jag definitivt avfärda att Dansk Folkeparti är ett nationalsocialistiskt parti. I detta faktum finner vi även besked för hur vi skall betrakta utgången av valet i Danmark. För nog kan Danmark under de närmaste åren undslippa samma anstormning av invandrare som vi nödgas genomlida, men utan en nationalsocialistisk politik är det ett otillräckligt steg på vägen. De fundamentala förändringar som våra samhällen måste genomdriva begränsar sig inte till att temporärt begränsa flyktinganstormningarna.
En myt som vänstersinnade gärna befattar sig med är att de som kritiserar invandringen projicerar ett samhälles problem uteslutande på invandrarna och därmed orättfärdigt förvandlar dem till syndabockar. Som sagt är det en myt, invandrarna är inte vårat enda problem, men likväl ett viktigt och reellt problem som vi måste ta itu med. Däri ligger implicit även en viktig skillnad mellan oss och andra partier som är kritiska till invandringen: att invandringen är ett problem är inte så mycket en åsikt utan snarare en insikt; det är andra viktiga frågor skiljer oss från övriga partier.

"Svensk" media undanhåller
För att förklara hur det kommer sig att "främlingsfientligheten" fick så stort utrymme i Danmark så målade media, som sagt, upp en bild av den demoniske dansken, och budskapet om att detta aldrig skulle kunna ske i Sverige upprepades ihärdigt. Som förklaringsmodell användes alltså danskarnas påstått usla karaktär, men sanningen till varför invandrarfrågan kunde innefattas i den danska debatten finner vi snarare i, bland annat, skillnaderna i respektive länders mediakonstellationer. Ett visst element är inte lika dominerande inom den danska mediavärlden som i exempelvis den svenska, eller i den amerikanska, vilket medför ett helt annat forum för Politiskt Inkorrekta frågor. Att den kontrollerade median i Sverige aldrig skulle giva utrymme för sakliga argument mot invandringen torde de flesta redan förstå. De senaste dagarna har ännu en gång givit prov på att all kritik av invandringen, enligt medierna, är "skrämmande" oavsett vad denna kritik innefattar. Viljan att bevara den danska kulturen är "skrämmande", liksom de anser viljan att bevara den svenska kulturen vara det samma.
Det skrämmande är dock inte att våra fiender vill förstöra våran kultur, utan att vårat folk inte inser att den angrips. Alltför många sitter passiviserade och alienerade framför sina TV-apparater utan att reagera på hur illa mediernas propaganda rimmar med verkligheten; utan att genomskåda de floskler de ideligen matas med. Alldeles för få inser ens att det existerar en svensk kultur, eller vad en kultur är och hur den fungerar.

Vad är kultur?
Förenklat så är en kultur en andlig och, under sunda förhållanden, en organisk enhet. En enhet som föds, som kan frodas och förfinas, men även förtvina och dö. En kultur lever genom dem som ingår i kulturen, genom dem avgörs dess öde, dess fortsatta varande och dess död. Medan folk av andra kulturer är likt fientliga baciller, så är folket kulturens immunförsvar, dess antikroppar som går till motangrepp då kulturen hotas. Det har alltid varit livsvillkoret för en kultur, och då det negligerats har kulturen slutligen upphört att frodas, varefter den förtvinar och slutligen dör. Idén om den onaturliga mångkultur som vi påtvingats härstammar ifrån liberalismens och marxismens verklighetsfrånvända egalitetsteorier, och ur ett kulturell perspektiv fungerar det likt en AIDS-infektion, som sakteliga bryter ned motståndskraften hos folket och tillåter allehanda destruktiva tendenser att rota sig i kulturen, vilket slutligen leder till att den förtvinar och förintas. Vår kultur har formats efter våra egenskaper och värderingar, och utan den kan vi inte existera som folk; vi dör med vår kultur, liksom den dör med oss. Många själslösa individer har redan mer eller mindre upphört att vara en del av vårat folk.
Detta är en av de aspekter som vi måste inse, och med inse så menar jag att vi måste förstå att det hela är verkligt. Alltför många håller med om vad vi säger, men går sedan tillbaka till sina TV-apparater för att "underhålla sig"; allt måste ju nödvändigtvis vara roligt. Hotet mot våran kultur är dock reellt och överhängande, vilket medför att vi måste kämpa mot våra angripare om vi skall överleva. Detta skall inte ske genom sporadiska och spontana våldshandlingar, vilket är helt gagnlöst för våran kamp. Istället måste vi inse vilka de destruktiva krafterna är som ligger bakom hotet mot våran existens, och vi måste organisera oss och följa en långsiktig strategi. Vi måste ha som mål att ernå en slutgiltig lösning på det hot som vi står inför, och för det krävs en samlad kamp. Det kommer att krävas uppoffringar av oss, ty det finns ingen enkel lösning till våra problem, men alternativet är förintelse. Vi måste inse att vad gäller vårat folk så är allting slut för alltid om vi inte lyckas. Den som inser det och besitter en ädel karaktär kommer hänge all sin diktan och traktan åt vår överlevnad. De usla kommer sitta kvar framför sina TV-apparater, måhända medvetna om det förestående hotet, men det gör endast deras passivitet desto uslare. Min uppmaning till Er är att Ni kommer till insikt med om Ni själva tillhör de usla eller de ädla. Ni vet att vårat folks existens är hotat, så titta i en spegel, se Er själva i ögonen och undersök om Ni ärligt och stolt kan säga: Jag kämpar!