Publicerad: 2001-09-13Meister Eckehart

Ett angrepp på Den Nya Världsordningen

Vi måste inse orsaken
Bombdådet den 11:e september 2001, där World Trade Center och Pentagon angreps, var inte ett angrepp mot USA, utan ett angrepp mot Den Nya Världsordningen. Angreppet var en direkt följd av att USA blandat sig i för dem ovidkommande konflikter, för att därigenom underkuva alla nationer som dristat att opponera sig. Tron att USA kan angripa länder världen över, men aldrig drabbas på hemmaplan är naiv, för att inte säga dåraktig, och angreppet kan därför inte kommit som en överraskning för någon rationell människa.
För avvita personer kan detta låta som ett rättfärdigande av gårdagens bombdåd. Vad jag framhåller dock är orsaken till bombdåden, vilken vi måste förstå för att kunna hantera situationen på ett korrekt vis. I New York är nu mindre än en tredjedel av befolkningen vit, men en stor del av de förmodligen tusentals människor som omkom igår tillhörde vårat folk, och jag har, för att uttrycka mig milt, inget större överseende med dem som angriper vårat folk. Vi måste hursomhelst förstå vilka mekanismer som utlöste dådet, och dem har inte berörts överhuvudtaget av massmedia i någon Väststat.

Medians makt
”Terror” är ett vanligt förekommande ord i detta sammanhang; ett annat ord är ”hämnd”. USA skall ”hämnas terrorn”; eller som Carl Bildt ville mena på: att det inte handlar om hämnd, utan om en skyldighet att slå tillbaka mot terrorn. Det handlar dock om hämnd för terror, men hämndaktionen var bombdåden och inte de förväntade motangrepp Den Nya Världsordningen kommer att utsätta det land, eller de länder, som utpekas som medskyldigt. Terrorn har Den Nya Världsordningen stått för, ofta genom att använda USA som ett verktyg, varför USA också valdes ut som mål för hämnden. Då Israel krävde militär intervention i Irak, angrep USA lydigt i ett krig som inte borde ha berört USA överhuvudtaget. I de första striderna dödades tiotusentals människor, och till följd av de sanktioner som sedan upprättades har över en miljon irakiska barn dött. Den sortens terror föder en vilja till att hämnas.
Bilder motsvarande de mycket dramatiska TV-bilder vi kunnat se igår och idag, skulle mycket väl kunnat visas från Irak under Gulfkriget. Där lades stora kvarter i ruiner; där bombarderades sjukhus; där förvandlades läkemedelsfabriker och reningsverk till grushögar. Omvärlden samlades dock inte runt TV-apparaterna för att förfasas över vad som pågick; Västvärldens ledare fördömde inte illdåden utan gav dem sitt högljudda gillande; journalister ställde sig inte undrande till hur någon kunde tänka sig att vinna sympatier på dylika illdåd mot oskyldiga människor. USA fick också sympatierna, inte den irakiska civilbefolkningen.
Vad som nu inträffat är ett lysande exempel på mediakontrollens makt. Skulle araber ha kontrollerat all media i Väst, så hade bilder liknande dem vi nu ser ifrån USA fyllt våra TV-rutor under Gulfkriget. Nu så kontrolleras inte media av araber, utan av en annan, utvald elitistisk grupp, som genom sina vinklingar helt kan styra den stora massans uppfattningar om olika händelser. Då USA lägger städer i ruiner, oavsett om det är i Irak eller i Serbien, så är det bra; om någon grupp till följd av dessa angrepp hämnas på USA:s hemmaplan, så är det terror. Kan hyckleriet med demokrati manifesteras på ett tydligare sätt? Med en kontrollerad media så kan folks uppfattningar formas helt efter de önskemål de kontrollerande har, i såväl världsuppfattning som politik. Vad som vid ett tillfälle anses vara bra, kan vid ett annat tillfälle anses vara dåligt, eller terror. Vinklingen beror på vad den grupp som kontrollerar median väljer; samma utvalda grupp som dirigerar Den Nya Världsordningen.

Evigt krig för evig fred
USA har under årens lopp förklarats som fredens främsta försvarare, ironisk nog genom att ständigt förklara nya krig. Krigen har dock i regel aldrig berört USA, eller oss, det vita folket. USA, uppbyggt av vårat folk, borde givetvis vara en vit nation, men istället är det andra folk som skördar våra frukter. Som en vit nation, borde USA inte bry sig om hur andra nationer löser sina problem så länge vi inte berörs; det är deras ensak, inte våran.
Med Den Nya Världsordningen har det synsättet ändrats. Det sägs många fagra ord om tolerans, mångkultur och mångfald, men så snart en nation inte rättar sig efter mallen ropas det efter militära åtgärder. Alla folk borde få leva inom sitt egna område och hantera sina egna problem på det sätt som de väljer; vi bör inte leva beblandade efter en degenerativ mall upprättad av Den Nya Världsordningens utvalda elit; en mall de själva aldrig skulle vilja efterleva.
Något att undra över är vilka konsekvenser bombdåden kommer att få. En jämförelse som de senaste dagarna ofta tagits upp är Pearl Harbor. Det kan vara en viktig jämförelse, men ur ett annat perspektiv än det som vanligen framställs. Förvåningen över att varken den amerikanska eller den israeliska underrättelsetjänsten kunnat avslöja planerna i förhand är stor bland de ”experter” som uttalar sig. Det sades även om Pearl Harbor, men idag vet vi att den amerikanska underrättelsetjänsten kände till planerna i förväg, fast lät bli att varna de amerikanska soldaterna så att USA, eller snarare den utvalda elit som styr USA, lättare skulle få med sig nationens opinion i krigsförklaringen mot Tyskland. Vita offrades fullt medvetet för att kunna ursäkta ett storskaligt krig; ett krig som inte berörde USA, men som önskades av aktörerna bakom Den Nya Världsordningen. Ett scenario, vars möjlighet inte bör avfärdas, är ett nytt militärangrepp mot exempelvis Irak.
Kanske ”tvingas” USA sätta in landtrupper i ett sönderbombat Irak; en operation det vänliga Israel skulle kunna bistå i. Kanske måste Israel behålla sina trupper en längre tid i Irak, och kanske vore det bäst om bosättare från Gush Emunimbygger några mindre samhällen i Irak. Låter det otroligt? Betänk då att det i Israel redan säljs kartor där stora delar av Irak istället ingår i ett planerat Stor-Israel; läs och betänk sionismens kärna i 2 Mos. 23:27 – 23:33.
Vid 17.00 GMT beskrev den irakiska televisionen händelsen så här:
”Kollapsen av USA:s maktcentra är en kollaps av USA:s policy, som avviker från mänskliga värderingar och som vid alla forum stödjer världssionismens fortsatta slakt av det palestinsk-arabiska folket och implementerar USA:s planer på att dominera världen under skydd av vad som kallas Den Nya Världsordningen.”

”Demokratin är hotad”
I Den Nya Världsordningen ingår även till stor del Politisk Korrekthet; mallen alla förväntas efterleva. En del av mallen är ”demokrati”, och det är just ”demokratin” som Västvärldens ledare nu påstår att har angripits.
Demokratin, liksom kommunismen, är dock endast ett medel för de utvalda i Den Nya Världsordningen att styra nationernas folk; ett verktyg för att skapa nationell beskedlighet och upprätthålla illusionen om att människorna i demokratierna verkligen har någonting att säga till om; att de är ”fria”.
”Demokrati” har mer eller mindre blivit en synonym för att någonting är bra, helt oberoende på om det som beskrivs som ”demokratiskt” har med ordets definition att göra eller ej. Media arbetar intensivt för förmå folket att bibehålla den uppfattningen av ordet, och därmed även att allt ”odemokratiskt” är dåligt.
Demokrati är en fullkomligt befängd idé, och den demokrati som Den Nya Världsordningen inbillar folket att Västvärlden har inrättat, är ingen demokrati i ordets rätta betydelse. Media formger alla åsikter åt folket, så makten ligger hos dem som kontrollerar media. De demokratiska ledarna har förstått det spelet, och dansar därför efter Den Nya Världsordningens pipa,
exempelvis genom ge rungande bifall då Irak bombarderas och fördömanden då repressalier riktas mot USA, i utbyte mot makt. Dagens demokratiska politiker är knappast någonting annat än nutida motsvarigheter till Bibelns Rahab.
När Platon skrev ”Staten”, placerade han demokratin som det näst sämsta av styrelsesätten, medan vad som motsvarar den nationalsocialistiska filosofin om att de bästa skall styra i en nation med folkgemenskap placerades som det främsta styrelsesättet. Nu avsåg inte Platon den massdemokrati som råder idag; den sortens styrelseskick berörde Platon inte ens, då han som alla rationella människor måste ansett det fullkomligt vansinnigt att ens överväga ett dylikt statsskick. Platons beskrivning av demokraternas mentalitet stämmer dock bra än idag, då han framhåller att demokrater:
”kallar övermodet för fin bildning, laglösheten för frisinne, slösaktigheten för högsinthet och oförsynthet för mod. [Demokraten] lämnar väldet över sig själv åt det begär, som har turen att komma först; och när det har blivit tillfredsställt, kommer ordningen till det nästa; och han avspisar ej något av dessa utan gynnar dem all i lika mån”.
Så är även mentaliteten för de ”ledare” som Den Nya Världsordningen använder som frontfigurer i dagens degenererande värld.
Dessa demokratiska ledares hyckleri då de fördömer gårdagens gärningar väcker avsmak. Inte för att de fördömer dåden, utan för de motiveringar och anklagelser de understödjer fördömandena med. En vanlig anklagelse är som sagt att ”demokratin” nu angrips, och att angriparna saknar medmänsklighet. Demokratiernas känsla för medmänsklighet har dock visat sig vid ett flertal tillfällen: exempelvis brandbombningarna av flera tyska städer i Andra Världskrigets slutskede, eller atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki under samma krig. Det enda syftet för angreppen mot dessa strategisk oviktiga mål var att döda så många som möjligt. Det är den medmänsklighet demokratierna kan stoltsera med.
I samband med bombdåden riktade mot USA, kommer man ohjälpligt att tänk på ordspråket: ”Som man bäddar får man ligga”. Problemet är dock att det inte är vi som bäddar, fast det är vårat folk som får ligga. Offren igår är ett exempel på detta. Alla vita offer under Andra Världskriget är ett annat. En utvald elit bäddar åt oss, men alltför få ser att det är en likkista de vill att vi skall lägga oss i.