Publicerad: 2001-07-17den-svenske.com

Humor förr och nu

Idag skämtar man om vårt broderfolk norrmännen eller om blondiner. Men förr var det legitimt att även skoja om andra folk, ibland låg det en del i skämten till skillnad från exempelvis blondinskämten. Men som alla vet så vann sionisterna kriget och sedan dess har det varit tabu att skoja om vissa ämnen.

Ingen har väl glömt det massmediala kaoset som uppstod då Lars Hillersberg skulle få tryggad inkomst av regeringen? Han utpekades som rasist och antisemit för att han ritat nidteckningar om bland andra Rothschild. Att han på andra teckningar hånat nationalsocialismen eller pekat ut polisen som "nazistisk" hade ingen betydelse. Lars Hillersberg hade gjort ett grovt övertramp.

För en tid sedan publicerade facktidningen Dagens Arbete en nidbild om Sharon med blodiga händer. Genast angreps man av såväl Israels ambassad i Stockholm som av enskilda judar och sionister. Att blodet på Sharons händer kom från en fredsduva som han stulit vingarna från och klätt på sig själv gjorde inte saken bättre. Debatten pågår än på Dagens arbetes hemsida. Trevligt nog är det även ganska många som försvarar bilden.

Det sjuka är att man idag får skoja om nästan allt. Man kan skämta om våld, aborter, norrmän och smålänningar. Det är helt i sin ordning att hävda att blondiner är hjärnlösa sexfanatiker, att norrmän är korkade eller att skottar är snåla. Men om man börjar driva med feminism så stelnar skrattet hos etablissemanget, går man vidare och nämner homosexuella så är man på gränsen till tystad. Detta är dock inget mot att dra en liten vits om negrer vilket direkt kan sätta en i fängelse. Råkar man sedan i förbifarten nämna judarna så kan man räkna med att fängelsevistelsen blir lång. Så är det så länge man inte själv råkar vara exempelvis homofil. När Jonas Gardell drar perversa skämt om sinhomosexualitet så skrattar etablissemangslojal media. Så har det inte alltid varit.

För en tid sedan släpptes en bok vid namn En jude är en jude är en jude som tog upp antisemitism i svenska skämttidningar fram till fredsutbrottet. Boken behandlar främst demokratiska tecknares karikatyrer. Då var det helt acceptabelt att skoja lite om "Guds egendomsfolk". Ingen höjde på ögonbrynen för det. i boken nämns dock inte den största skämttecknaren av dem alla, Manne Berg. Det är Mannes bilder man ofta ser på omslagen till Nationalsocialistiska Arbetarpartiets (sedan Svensk socialistisk samling) tidningar. Han arbetade inte bara som tecknare utan var även ideolog som efter kriget drev tidningen Kretsnytt.

Denna serie har också tidigare publicerats på nsfront.com innan sidan stoppades av ilskna demokrater.

Observera att denna serie är ett historiskt dokument och endast publiceras för dess historiska värde.