Publicerad: 2000-12-20Björn Björkqvist

Urbaniseringen går nya vägar

Socialdemokratin kan på intet vis beskyllas för att bedriva någon landsbygdsvänlig politik. År efter år har befolkningen på landsbygden minskat samtidigt som den växt i redan överfyllda städer. Denna medvetet förda socialdemokratiska politik får ens tankar att gå till sossarnas ideologiska bröder i forna Sovjetunionen.

Den marxistiska ideologin har alltid strävat efter totalbestämmande i alla tänkbara områden. I de kommunistiska diktaturerna har man med våld och hot om våld nått kontroll medan man i de socialdemokratiska diktaturerna använder mera psykisk terror.
I dagens Sverige har vi bland annat fler lagar än något annat land. Detta är ett led i socialdemokratins kontrollbegär.
För att upprätthålla sina, ofta väldigt onödiga lagar, har marxismen samma metoder: Angiverisystem. Man lurar i folket att den politiska fienden är kriminell och våldsam och uppmanar dem att tipsa staten så snart de ser en oppositionell.

Sveket mot bönderna
För att kunna kontrollera människor maximalt så försöker man styra vart de skall bo. I Sovjet kunde man göra detta utan problem genom att låta vapnen tala och folket lyda.
1926 fanns det i Sovjetunionen 31 städer där befolkningen uppgick över 100 000 innevånare. 1939 hade antalet uppgått till 82 och 1987 fanns det 293 städer med fler än 100 000 invånare.
I Sverige har sossarna strävat efter samma mål. Skillnaden på metoder har varit hårfin. Genom allt högre skatt på fastighetsägande, bensin och diesel så har det blivit allt svårare att bo och verka på landsbygden. Att vidare dra ner på allmänna kommunikationer på landsbygden samtidigt som man satsar allt mer på tunnelbanor, bussar osv i storstadsområden är ett tecken på sossarnas folkfientliga inställning.
Jordbruket får det allt svårare då jordbruksmaskiner, foder mm beskattas maximalt samtidigt som affärerna importerar kött och andra produkter från utlandet. Produkter som den svenska näringen aldrig kan mäta sig med prismässigt. Även om svensk mat håller mycket högre kvalité så är det omöjligt i förlängningen att konkurera med mycket lägre priser. Förutom att den svenska arbetsmarknaden blir skadad av detta så skapas ett miljöproblem av alldeles för långa transporter, liksom ett hälsoproblem då svenskarna stoppar i sig sämre mat.
Kontentan av hela den socialdemokratiska Europapolitiken blir att allt fler jordbruk läggs ner och landsbyggden avbefolkas. Detta är ingen tillfällig svacka inom socialdemokratin utan en av de grundpelare varpå marxismen vilar. Ända sedan Brantings tid så har sossarna medvetet försämrat för jordbrukarna till förmån åt storstäderna. Den redan påbörjade nedläggningen av landsbygden visade sina konsekvenser bland annat under andra världskriget då folket led av brist på mat. Hade vi då haft ett starkt jordbruk så hade det aldrig behövts.

Nya regler blir dödsstöten?
Men nu har man kanske kommit på den perfekta dödsstöten för hela landsbygden. Riksdagen klubbade i december (2000) igenom nya A-kasseregler vilka skall gälla framöver. I riksdagens pressmeddelande berättar man glatt att man nu klubbat en ”rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring”. I korthet innebär de nya reglerna att man under de hundra första ersättningsdagarna bör söka arbete i sin närhet. Man kan då också begränsa sin sökning efter arbeten som ligger i sitt yrke.

Så snart dessa hundra dagar gått så måste man utvidga sökområdet såväl yrkesmässigt som geografiskt. Vidare kommer ersättningsnivåerna att höjas stegvis under de närmaste åren men, tillägger man, bara om man har råd.
Om man utan godtagbart skäl tackar nej till ett arbete sjunker ersättningen med 25 % under 40 dagar, andra gången med 50 %. Inträffar det en tredje gång så upphör ersättningen helt. Ersättningsperioden är 300 dagar och för att kunna erhålla nya dagar så måste man haft ett arbete mellan dessa perioder.

Detta var alltså i korthet de regler som fastslogs och de skall börja gälla från och med den 5:e februari 2001.
Planerna är alltså att med sin ekonomiska makt tvinga arbetslösa att flytta från sin hemort vilket blir ett hårt slag mot landsbygden och mindre städer. I stället för att försöka skapa nya arbetstillfällen runt om i hela riket så skall nu människor få ta sitt pick och pack för att flytta från fäderneärvda gårdar för att bege sig in i de redan överbefolkade storstäderna.
Det tragiska är att dessa nya regler är skrivna för att tillfredställa politikerna själva då de genom tvångsförflyttningar kan få ner arbetslösheten men samtidigt blir majoriteten av folket lidande.
De nya reglerna kommer slå mycket hårt mot en redan drabbad landsbygd. Hus och gårdar kommer förfalla med åren men även människors psyke och hälsa.
Det är nämligen ett faktum att människor i en storstadsmiljö med all stress, betong och kriminalitet mår sämre. I och med detta blir även barnafödandet mindre, läs mer om detta i DSNS nr 1 -2001.

Extra jobbigt kommer det bli för de arbetslösa som har barn. De tvingas, om de inte fått jobb inom 100 dagar slita barnen från sin invanda och trygga miljö. De får byta skola, skaffa nya kamrater och sådant är inte alltid så lätt att förklara för ett litet barn.
Med ett lägre barnafödande stryps hela vår framtid och de uråldriga marxistiska förintelseidealen har slutligen fullbordats.
Detta är tragiskt och ledsamt men det är inget annat än vår framtid om ingen reagerar mot Perssondiktaturens smutskastning.