Publicerad: 2000-09-08den-svenske.com

Vår kamrat Bo Lindgren

Bo Lindgren föddes i Lund. Han växte upp i Skövde. Han arbetade under en hel del år som sjöman. Han var sedan sin tidiga ungdom nationalsocialist. Han var medlem i NSDAP/AO och Riksfronten. De senaste åren valde han att inte vara organiserad. Bo Lindgren var djupt asatroende.

1982 inträffade en tragisk händelse, som kom att forma resten av Bos liv. Under en semestervistelse blev Lindgrens hem utsatt för ett inbrott. Det visade sig senare att inbrottstjuven var en bekant. Bo och denna inbrottstjuv träffades senare. Bråk uppstod mellan dem. Bo drog kniv och dödade denna antagonist.

Bo Lindgren fick en mycket hård dom - livstids fängelse. Vid det tillfället var han inte engagerad i den nationella kampen. Men när han satt fängslad, vistades han under lång tid på samma avdelning som en annan nationell kämpe. Detta gjorde att Bo började att engagera sig i den nationella kampen.

Han kom att starta och driva bokklubben "Thule-ringen". Han hade inköpt de flesta böckerna själv. Många av böckerna var helt unika. Hans tanke bakom denna bokklubb var att utbilda och utöka kunskapen hos de ungdomar som var engagerade i den rasliga kampen. Hans devis var "kunskap är makt".

Han satsade kapital och krafter i tidningen "Gryning". Han var med i den redaktionella kommittén och skrev en del i den också. Den tidningen stod för mycket hög kvalitet, skriven i den anda som också "Thule-ringen" stod för; att utbilda folket. Han blev mycket besviken när den tidningen las ner. Hade på senare tid tankar på att starta den på nytt. Under åren i fängelse skrev han en mängd artiklar för olika nationella tidningar. Han skrev bl.a. i NRP-pressen, Wärendsbladet och även i andra tidningar. Under de senaste åren skrev han under olika pseudonymer som "Wolf", "Wannsee", "Den nordiske krigaren", "Ulvhedne", "Ulf". Bo Lindgren skrev också dikter. Han har också författat ett kompendium om asatro.

Under alla år stödde han kampen och de nationella kämpar som han kände personligen, med ekonomiska bidrag, trots att han själv offrat allt. Man ville kalla honom för krigsfånge. Men Lindgren ville själv bli kallad politisk fånge, eftersom han inte var engagerad i kampen när han tog inbrottstjuven av daga. Under årens lopp sökte Lindgren nåd hos regeringen vid en mängd tillfällen, för att få ett tidsbestämt straff. Han fick sitta 17 år.

Han är den fånge i Sverige som suttit längst för en händelse som egentligen var dråp och inte mord. Folkets fiender blev med all säkerhet mycket glada, när de upptäckte att en av de mest engagerade i den nationella kampen var dömd till livstids fängelse.

Så slutligen den 1 maj 2000, blev han frisläppt ur fängelset.

Men Bo Lindgren beslöt att inte längre leva på jorden utan att själv välja en ärofylld död och på så sätt gå vidare till Valhall.

Han hade under de sista åren av sin levnad fått två allvarliga sjukdomar, varav den ena sjukdomen så småningom skulle ha förvandlat denna stora man till ett kolli. Den 23 juni 2000, midsommarafton, gick han så in i döden.

Han skall för alltid finnas i våra minnen, vi som fick den stora äran att lära känna honom. Hans insats för nationalismen och asatron kommer alltid att leva. Han sådde många frön, och bevattnade dessa med sitt eget blod. Bo Lindgrens sista ord var:

"Två har jag lovat trohet: Adolf Hitler och Allfader Oden. Jag har varit båda två trogna hela livet! Min ära heter trohet!"