
Tisdagen den 30:e november publicerades namn och passfoto på ett flertal nationalsocialister blandat med medlemmar ur Hells Angels. Detta "avslöjande" på "kriminella" nazister har på ett flertal sätt lett till försvårade arbetsmöjligheter för ett flertal nationella, vilket med största sannolikhet var målet med publiceringen.
Onsdagen den 1:a december, med andra ord dagen efter publiceringen, stod det klart att Anders Ärleskog utpekad som "ställföreträdande" riksledare för Nationalsocialistisk front, uteslöts från både fackförbundet Metall och sparkades från sin arbetsplats.
Anledningen till att Ärleskog anslöt sig till facket var att han tidigare blivit avskedad från flera arbetsplatser på grund av sina åsikter och sitt engagemang inom NSF. Hans tanke var nu, möjligen lite enfaldigt med tanke på att vi lever i en demokrati av värsta art, att facket i klasskampens namn skulle kunna hjälpa honom mot arbetsgivaren om en ny likartad situation skulle uppstå.
Nu skulle det istället visa sig att hans medlemskap i fackförbundet Metall skulle bli slutet på hans anställning. När arbetsplatsens fackombudsman fann Ärleskog i en av de demokratiska tidningarna så lät han trycka upp affischer med foto och personuppgifter om Anders och sätta upp runt om på hela arbetsplatsen. I sin iver kontaktade han även den lokala tidningen som på sidan ett publicerade Anders namn, hans politiska ställningstagande samt vart han arbetade.
Onsdagen den 1:a december kom alltså Anders till arbetsplatsen men hänvisades vid niotiden att på telefon kontakta chefen för att få beskedet att han var avskedad. Fackförbundet var alltså till för att stjälpa, inte hjälpa, en svensk arbetare som skött sitt arbete på ett föredömligt sätt. Denna bild av Anders förstärks av den personalansvarige på företaget Anders arbetat på som till Kvällsposten säger: "Jag vill gärna framhålla att killen uppträtt juste o rejält, både mot oss och kunderna. Han utförde sitt jobb på ett utmärkt sätt."
Även de arbetskamrater som vi varit i kontakt med intygar att Anders skött sitt jobb väl och aldrig diskuterat sina åsikter. Han har alltså fått sparken enbart för sina politiska åsikter, inte för att han spridit dem.
Vem har inte hört demokratiska företrädare uttala något i stil med, "vi lever i en demokrati, vilket ger alla rätt att ha vilka åsikter som helst men man får inte ge uttryck för något som i sig är kriminellt". Hur patetiska ter sig inte dessa ord, när det samtidigt framkommit att ingen av Ärleskogs arbetskamrater på något sätt haft någon kännedom eller ens kunnat misstänka Ärleskogs nationalsocialistiska aktivitet eller åsikter. Med andra ord har inga nationalsocialistiska aktiviteter eller diskussioner förts på aktuell eller tidigare arbetsplats, d v s inga flygblad, inga "nazistsymboler" och inga diskussioner vid fikabordet.
Nu är det åter bevisat vad vår demokrati har att erbjuda oliktänkande och vi vet dessutom att demokratins ord om åsiktsfrihet är helt utan värde för dem. Medias lögner och sammankopplingar med kriminella narkotikalangare, MC-knuttar, polismördare osv har visat att de skyr inga medel i sin kamp för att smutskasta oss.
På så sätt kan vi förstå arbetsgivaren för vem vill ha en person anställd som gjort sig skyldig till bankrån, polismord, knarkförsäljning, koppleri, USA:s bombningar av Serbien, de zigenska åldrigsrånen, våldtäkter, snatteri och världens undergång.
DSNS kontaktade Anders några timmar efter fackets dom fallit och ställde några frågor för att han som nationalsocialist för en gångs skull skall få ut sina åsikter ocensurerat.
DSNS: Har du någon kommentar till det inträffade?
AÄ: Personligen ser jag inget nederlag i det inträffade, jag ser tvärtom fördelen i händelsen. Metall som jag blev medlem i och sedan en tid har följt och studerat, har visat sig vara betydligt mer svenskfientligt än vad jag tidigare trodde, och vad jag tidigare ansett om dem var inte särskilt sympatiskt. Nu behöver jag dock inte själv begära om utträde utan det hela ordnade de så fint själva. Det är en ära att uteslutas p g a att jag inte passar in i deras internationella klasskampsfilosofi.
Dessutom hade jag p g a tidsbrist tidigare svårt att ägna den tid som jag önskade åt att propagera för ett nationellt uppvaknande, men även detta har jag de demokratiska musklerna att tacka.
DSNS: Vad tycker du om namnpubliceringen i övrigt?
AÄ. Den är klart till en nackdel eftersom hederliga svenska patrioter blandas med polismördare mm. vilket majoriteten av svenskarna aldrig lyckas skilja på.
DSNS: Något att tillägga till våra läsare?
AÄ. Låt inte liknande händelser, vilket troligen inte är det sista i sitt slag, få er att sluta kämpa för ett nationalsocialistiskt Sverige. Ni bör däremot tänka igenom ert handlande och syftet därmed. Jag menar, vi kommer alltid att förknippas med simpla förbrytare och allsköns patrask av den sionistiska median, men arbetar vi politiskt och utför aktioner som svensken i gemen kan förstå har vi en större chans att trots Bonniers dupering av folket vinna folkets stöd.
Det måste bli ett slut på alla "impulsiva hjältedåd" vi skådat under tidigare år. Det är inte intressant att någon bränner ner invandrarförläggningar, misshandlar meningslösa kommunister eller rånar banker och mördar poliser, ändamålen helgar inte medlen. Det enda vi kan vinna folks förtroende på är genom politiska aktioner, genom att erbjuda ett alternativ till dagens slaggkultur så kommer vi kunna ta över detta rike i början på nästa årtusende.
För demokratin har inga argument eller några i längden hållbara idéer, det visar de så bra själva. Hade de haft argument hade de låtit oss träda fram och de hade vågat möta oss i sakliga debatter.
Kamrater, ge inte vika för det demokratiska förtrycket, morgondagen tillhör oss!

För femte året i rad arrangerade NSF–Östergötland en minnesdag över Gustav II Adolf som stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Detta är en traditionell åminnelsedag som uppmärksammas av nationalister, och en utmärkt dag för att ta del av Sveriges rika kulturarv.
Motståndsrapporter från ett urval av de aktiviteter som våra aktivister utför.