Publicerad: 1999-01-01Björn Björkqvist

Ett tredje världskrig?

Är det någonsin ens fel att två träter? Media tycks anse det, i vart fall angående de stridigheter som varit mellan USA och Irak. Och vi är inte sena med att hålla med, det är ens fel, nämligen USA:s fel.
Media har i intensiva hetskampanjer beskrivit Saddam Hussein och Irak som terrorister, mördare, krigshetsare och allt vad en vanlig människa kan klura ut i elakheter. Men skall man tro på media? Ljuger de inte som vanligt?
Ja, de ljuger, Irak är inga brottslingar, de som begått och begår brott är USA, England och FN.

Bakgrund
Saddam Hussein blev ledare för Iraks nation 1979, men redan 1958 hade ett annat maktskifte ägt rum i Irak. Direkt var USA och England framme och förklarade att de skulle använda våld ifall deras oljeintressen hotades, d.v.s. deras profiter från oljan. Undre oljekrisen 1973 så stärkte USA sin handel med länderna i regionen, vilket stärkte den amerikanska ekonomin. Efter hand har länder så som Tyskland och Japan skapat allt starkare ekonomier, vilket lett till att USA varit allt mer beroende av Irak och de andra arabländerna, för att behålla sin roll som världens mäktigaste nation. Man har därför alltmer arbetat för att göra arabstaterna beroende av USA, vilket inte skulle uppskattas av Hussein, som vill se ett starkt och självständigt Irak med goda förbindelser till sina grannländer.
USA har gång efter annan visat sig beredda att ta till mer än handelsbojkotter för att få sin vilja igenom, något som accepteras av FN men inte av Hussein.

Israels inflytande
Det råder heller ingen tvekan om att Israel har ett finger med i spelet. USA har alltid hållt Israel om ryggen. "Det heliga landet" har allt sedan 1948 tillåtits att med våld, hot och terror utvidga sitt territorium, utan att USA rört ett finger. De gånger motstånd väckts från dess arabiska grannstater, så har USA direkt trätt in med hot om krig och isolering.
När USA 1991 började bomba Irak så höjdes många röster för förhandlingar dem emellan men USA vägrade. I januari detta år framlade Irak ett förslag som bl.a. innefattade en diskussion om Israel och arabstaterna, tillbakadragande från Kuwait, samt förhandlingar om massförstörelsevapen, det sista hade Irak föreslagit långt innan man gick in i Kuwait, vilket var officiellt var starten för USA:s hämningslösa agerande.
Detta intresserade inte dock USA, eftersom detta krav gick ut på att även Israel skulle granskas och ingå i nedrustningarna.
En sådan sak är inte tänkbar för USA som alltid agerat för deras sak, innan de ens arbetat för sitt lands bästa.
Just den här gången så tycktes dock israeliterna inte lika säkra på USA och Clinton, varpå man drog igång hela sexanklagelsehärvan, som ni kunde läsa om i DSNS nr 1-1998.

Efter dessa anklagelser så har Clinton vistats oftare än vanligt i Israel och har även bjudit in många judar på diskussioner, med dörrarna stängda för media, vilka förmodligen ändå hade tigit som muren.
Att Israel har en eller flera hållhakar på Clinton går inte att förneka, efter den senaste tidens öppna mördande av den irakiska civilbefolkningen. Nämnas bör även att Clinton den 13:e december utlovade 10 miljarder till Israel, för att de skall kunna undertrycka palestinierna. Detta besked lämnade Clinton efter en tredagarsvistelse hos Israeljudarnas ledare Benjamin Netanyahu. Dessa 10 miljarder, bör tilläggas är utöver de 24 miljarder kr som USA redan ger till Israel varje år.
Ursäkten för de 10 miljarderna var att det skulle bli svårare för judarna att förtrycka ursprungsbefolkningen när Wye Riveravtalet skulle träda i kraft. Men redan den 16:e december hade Netanyahu glömt småpengarna och proklamerade att något judiskt tillbakadragande (som avtalet gick ut på) inte var att vänta.
Några reaktioner på detta judiska svek kom aldrig, då det snabbt "glömdes bort" för en annan nyhet.
Den senare nyheten var att Clinton, bara någon timme efter Netanyahus svek, beodrade luftangrepp mot Bagdad.
Om detta var en "olycklig slump" att det skedde i samma veva kan diskuteras, men om det var en slump så nog var det lustigt att Clinton lämnat Israel bara tre dagar innan "sammanträffandet".

Monica Lewinskys roll i kriget
Efter detta har bombningar mot Irakiska mål inträffat i stort sett dagligen och många civila har mördats, medias taktik har varit tystnad och de få rapporter som släppts har varit kortfattade och nästan försvunnit bland andra "större och viktigare" händelser som exempelvis Monica Lewinskys Sverigebesök. Monica pekas idag ut som ett offer trots att hon i egen hög judisk person ligger bakom Clintons handlande. Monica är idag en riktig folkhjälte och levande martyr för den judiska befolkningen vilket kanske förklarar att det nya godismärket som döpts efter Monica Lewinsky sålt bra i just Israel.
Monica har genom sina judiska föräldrar Dr Bernard Lewinsky och Marcia Lewis lärt känna en mängd inflytelserika israelvänner bland andra Walter Kaye, en inflytelserik New York-jude som hjälpte Monica med praktikplatsen på Vita Huset, efter en månad var deras "kärleksaffär" igång.
DSNS hävdar bestämt att det inte var fråga om kärlek från någon part, Clinton var ute efter rent sexuella tjänster och Lewinskys syfte var rent ekonomiska, man kan säga att båda fick vad de ville.
Clinton hade antagligen dock inte tänkt sig att hans lilla affär skulle leda till allt vad det lett till, inkluderat bombningarna av Irak. Men så kan det gå när man inleder förhållande med vissa folkgrupper, eller som vi skrivit förr: Ger man dem fingret så nöjer de sig inte med handen utan nöjer sig inte förän de lagt beslag på hela kroppen inklusive plånbok och vigselring.
Förutom den israeliska segern så har Monica gjort enorma personliga vinningar genom alla intervjuer, bilder, licenskontrakt och nu senast en självbiografi. Överallt har man sett hennes ansikte där hennes svarta hatiska ögon avslöjat allt om henne för den klarsynte.

Sammanfattning och avslutning
Det vi svenska nationalsocialister måste göra är att avvaktande studera på såväl nära avstånd som på distans vad de länder som attackeras av USA gör för misstag respektive för bra.
Vad gäller Saddam så är han utan tvekan duktig på att krossa USA:s alla försök till uppvigling i riket. Vad han inte är lika duktig på är att föra jordbrukspolitik som idag leder till att tusentals irakier dör varje månad. Saddam hade tydligen inte räknat med handelsbojkotter och därför inte satsat nämnvärt på att låta landet bli självförsörjande vad gäller livsmedel.
USA kommer alltid fortsätta att med alla medel förhindra att starka nationalstater växer fram och det sista man vill de är en stark nation som inte böjer sig för några judiska herrar.
En av grundpelarna i nationalsocialismen är dock att staten skall verka för självförsörjning och därigenom är USA hjärtligt välkomna med sina bojkotter när vi styr Sverige för vi vill ändå inte ha en massa amerikanska skräpprodukter! De kan sitta i Amerika och producera sina skitfilmer, "musik" och skräpmat bäst de vill men det svenska folket är värt nåt bättre nämligen svensk kultur och svensk kvalitet.
Trots att Hussein alltså kommit med flera förslag till fred genom kompromisser och överenskommelser så nekar världen honom det precis som de nekade Adolf Hitler i stort sätt samma förslag för över femtio år sedan, så frågan är; har vi inte lärt oss något på dessa femtio år?
Svaret är, världssionisterna har inte utvecklats något alls utan stampar kvar där de stod för femtio år sedan, och femtio år innan det, men vi nationalsocialister har utvecklats, vi har lärt oss av tidigare misstag eller vad man vill kalla den ödmjukhet Hitler visade och Hussein visar, vi gör inte om dessa misstag.
Vi kommer att stå kompromisslösa mot en sjuk värld, vi kommer inte ge vika för hot eller terror, för vi är starka nog att styra oss själva!